Solnedgång över Vättern
Invid sjön Vätterns kant sutto vi två sköna aftnar och besåg solen gå ner.
Det var så grannt, att jag fann det värt att ta fram kamerautstyret.
Ångslupen på bild = http://www.lidwallsbatar.se/nr247.html
ROLF
” En gammal bogserbåt ligger och läcker dieselolja i gästhamnen vid Gamle Dal. “
En liten notis i tidningen, och så klart blir man nyfiken…
Svängde ner till slussområdet i Trollhättan, och mycket riktigt låg det en bogserbåt förtöjd vid infarten till 1844-års slusslinje. Det visade sig vara 106 år gamla ROLF. Om denna förtöjning berodde på något tekniskt problem, eller om ägarna bara var på besök i staden fick jag ingen klarhet i. ROLF byggdes vid Thorskogs mekaniska verkstad vid Göta älv 1906 och har ett förflutet på Vänern. ROLF hade vid leveransen en ångmaskin om 18 ihk, men sedan 1950 sitter en Seffle semidiesel tändkulemotor monterad. ROLF har en egen hemsida, som dock inte verkar vara uppdaterad på några år, vilket är lite tråkigt.
Vi får hoppas att ROLF kryar på sig och tuffar på i 106 år till!
ALEX. HALLING
Fick se en till synes välmående ALEX. HALLING i Håverud häromdagen.
Byggd vid Motala Werkstads Nya 1902, och bär namnet efter Håfreströms AB,s grundare Alexander Theodor Halling.
Kanalbåtarna
Historiska fartyg på resan Göteborg <-> Stockholm.
Rederi AB Göta Kanal
M/S JUNO, byggd 1874 på Motala Werkstad.
M/S WILHELM THAM, byggd 1912 på Motala Werkstad.
M/S DIANA, byggd 1931 på Finnboda varv.
INGO 90 år
Skonaren INGO fyller 90 år. Detta firar hon med att gå upp i Vänern till sin födelseplats – Sjötorp.
“1921-1922 Varvsägare Gustav Groth i Sjötorp bygger en tremastad skonare för egen räkning för att sysselsätta varvsarbetarna under den stora depressionen i början av 1920-talet. Hon byggs av ek och fur och fick en 1-cyl. Bolindermotor på fantastiska 32 hk för hamnangöring och stiltje och hade en lastkapacitet på 220 ton. Skutan kostade då 27 000 kr att bygga. Nybygget fick namnet Ingo efter svågern Ingo Busck. Ingo sysselsattes i fraktfart mellan Vänern och danska och tyska hamnar.”
På torsdagen gjorde hon en kort etapp, då hon gick från Trollhättan till Vänersborg.
I lätt sommarregn mötte jag upp henne på älven i höjd med Onsjö.
Dalbobron
Broarna kring staden I
Staden Vänersborg ligger omgiven av vatten, ja faktiskt på en ö sedan Karls grav började grävas 1609. Således finns det några broar att passera om man önskar besöka staden vid Vänerns sydspets.
I källorna dyker Dalbobron upp samma år som staden grundläggs – 1644. Då som en lång “brygga” över Huvudnäs sund mellan Västergötland och Dal. En något rejälare bro torde ha stått klar 1649. Sedan följer ett antal broar fram till 1790. Flertalet broar blev raserade av oväder. På kvällen nyårsaftonen 1772 – 73 drog en flodvåg in över staden och krossar allt i sin väg inkl. Dalbobron. Om flodvågen med vågor på runt 3 meter var orsakade av bara ett oväder är inte helt klarlagt. Man har även antytt att det kunde röra sig om en jordbävning som satt igång en flodvåg.
Bron som stod klar strax före 1800-talets inträde verkar ha fått stå kvar enda fram till att man anlade den nya trafikkanalen på 1910-talet.
När man ser bilden nedan så förstår man hur utsatt bron kunde vara, då främst när nordanvinden låg på från Vänern. Den första vågbrytaren ska i och för sig ska ha tillkommit runt 1830, men ändå.
På 1910-talet började man muddra upp området som skiljer Vänern från Vassbotten. Den nya trafikkanalen kommer att dras här, och i samband med detta byggs en ny bro över leden. Bron kom att bli en olikarmad 60 meter lång svängbro. Den rörliga bro-delen tillverkades av Motala verkstad, och för elinstallationerna stod ASEA och L M Ericsson. Kanalverket ansvarade för landfästena och fundamentet vilket bron svänger på. Bron var klar att tas i drift 1913, tre år före invigningen av den nya trafikkanalen. Vägen mot dal går nu och fram till 1963 via den nyligen sprängda Blåsutbacken.
Redan på 1930-talet kom en ny bredare, bärkraftigare och mer snabbmanövrerad högbro på tal. 1910-talets svängbro tog ca 90 sekunder att öppna resp. stänga. 1943 enkelritades bron dessutom med trafikljus, vilket förmodligen skapade än mer irritation för de som skulle passera.
Den senaste i raden “Dalbobroar” började byggas 1959 och stod klar att invigas av dåvarande kommunikationsminister 13 december 1962. Denna bro med en singelklaff om ca 50 meter var vid byggandet Europas näst längsta. Entreprenörer var Skånska cementgjuteriet och östtyska M.A.N .
Text och bildkällor:
Vänersborg.se
Vänersborgs söners gille
Kulturlagret
Wargöns AB “Portalen”
På 1840-talet köpte den store kanal, järnvägs och samhällsbyggaren Nils Ericsson (adlad Ericson 1854) in sig i Rånnums och Nygårds säterier, vartill ön Wargön hörde. På ön fanns sen tidigare ett brännvinsbränneri, vilket Ericson gjorde om till cementfabrik för att förse slussbyggena i Trollhättan. Här på ön anlade 1869 Ericsons söner Werner, John och Carl ett träsliperi, det 3:e i landet vid tidpunkten. Det första låg i Trollhättan. 1874 ombildades det Ericsonska familjeföretaget till Wargöns aktiebolag. Verksamheten växte och snart fanns både fabrik för tillverkning av sulfitmassa och ett pappersbruk.
När den pampiga tegelportalen kom till känner jag inte till, men troligtvis i samband med kontoret som uppfördes 1888.
På bilden nedan, daterad 1900, har arbetarna ställt upp sig på bron över älvfåran till ön Wargön, på vilket pappersbruket låg. Älvfåran kom från 1934 successivt att försvinna, och 1942 upphörde Wargön definitivt att att vara en ö.
Jubileumsåret 1949 var flera namnkunniga fotografer anlitade för att dokumentera festligheterna i samband med att Wargöns AB firade 75 år.
På K.W Gullers bild nedan glider disponent de Verdier genom portalen.
Pappersbruket fick sin nedläggningsdom den 13 augusti 2008, och den 15 december samma år producerades det sista pappret. Nu sommaren 2012 är sedan länge alla byggnader nedgjorda, men som en kuliss ur en film står portalen fortfarande kvar, tillsammans med kontorsbyggnaden.
Bildkälla: Kulturlagret
Halv avtackning
“Kulturmiljövårdaren” Karl-Arne Karlsson har gått i pension till 50% och byter sitt kontor på Kulturlagret mot ett dito på Bohusläns museum. Idag fredag bjöd han på tårta till kaffet. Marie höll tal och överlämnade även en liten present.
Kring bordet fr.v: Christel Lundahl, Karl-Arne Karlsson, Bosse Ekberg, Peter Johansson, Karim Dharsani, Ann-Charlott Öberg, Lennart Andersson, Lars Bergström (stående), Göran Wennberg, Marie Odenbring Widmark, Joacim Pettersson och Clary Winberg.
Karl-Arne kan det mesta om alla kyrkor i gamla Älvsborgs län, och det är som bekant ganska många.
Presenten visas upp och Christel, Bosse och Peter studerar intresserat.
ERIC NORDEVALL II
Hjulångaren Eric Nordevall II badar i kvällssolen. På uppgång, liggandes i Trollhättan. 6/6 2012.
Bunkring av björkved i Vänersborg. 7/6 2012.
Kokvinnorna
Peter Gerdehag vid invigningen av fotoutställningen “Kokvinnorna” på Vänersborgs museum 23/5 2012.
K.G.Munthers båtbyggeri
Stubbered 3:3 • Trollhättans kommun Båtbyggeriet söder om Trollhättan startades av Karl Gabriel Munther 1896 och är beläget vid Göta Älvs östra sida. Längs älven har det tidigare funnits runt 30 varv, för vilka Munthers båtbyggeri nu är den enda kvarvarande representanten. Anläggningen visar en typ av småskaligt industrihantverk som var vanligt under 1900-talet men nu nästan helt har upphört. K G Munther var ursprungligen skeppare och hade lärt sig att bygga båtar av sin far. Först i 40-årsåldern började K G själv att bygga och reparera båtar. Familjen Munther drev även en handelsbod i ett av husen kring varvet. Under båtbyggeriets glansdagar 1945-55 var hela åtta personer anställda på varvet. Varvsverksamheten lades formellt ner 1965, då K G Munthers son Gustav Munther gick i pension. Gustav fortsatte dock att bygga båtar som hobby - den sista blev färdig 1980. Båtbyggeriet ligger i en brant sluttning ner mot älven vilket skapar problem för byggnaderna, både med vatten som rinner nerför slänten och med jordmassor som samlas vid de övre fasaderna. Sedan 1980 har underhållet av varvsbyggnaderna varit eftersatt. Lennart Munther, Gustav Munthers son, är i dag en av fyra delägare som tillsammans sett till att i alla fall taken på byggnaderna har varit hela. Efter ett inslag om varvet i SVT:s program Landet Runt kontaktade Lennart Munther både Länsstyrelsen och museet i Vänersborg för hjälp med att stoppa byggnadernas förfall. Tillsammans har parterna nu rustat upp byggnaderna som visas av de delägare som bor kvar i bostadshusen. Lennart Munther berättar att det kommer mycket besökare och att ägarna får hjälp med både PR och röjning av Varvshistoriska föreningen i Lödöse, de har hjälpt till att sortera gamla verktyg. Framöver vill Lennart ha ett café på området och utöka verksamheten. Drömmen är att kunna bygga båt på varvet igen!
Källa: Länsstyrelsen & Lars Bergström - Kulturlagret/Västarvet
Thorskogare
Thorskogare #1
Reg.nr 3131 – ERIK SPARRE
Byggd vid Thorskogs varv 1897. Runt sekelskiftet 1900 var hemorten Ström och ägare Inlands pappersfabrik AB. Kom ca 1921 till Håverud och Håfreströms AB. Blev omnamnad till HÅFRESTRÖM I 1943. Blev åter ERIK SPARRE 1959, nu med Köpmannebro som hemort. 1961 registrerad som pråm med hemort Ryr. Och i Ryr slutade ERIK SPARRE sina dagar. Ligger sedan mitten av 1960-talet sjunken i Beneboviken.
ERIK SPARRE på nedgång vid Vänersborg. Fotografen är okänd, årtalet runt 1917. Fotografiet är ej tidigare publicerat.
Bildkälla: Kulturlagret
Thorskogare #2
I dagarna blev vi varse om att Larry Hansson ska gå i land – och att hans båt SYDFART är till försäljning.
Sydfart är gamla OLOF TRÄTÄLJA, byggd 1879 på Thorskogs varv i Göta älv. Hon har funnits kring Vänern i stort sett hela tiden fram till Larry köpte henne 1977. Fartyget är ett kulturarv, och ett av världens äldsta fraktfartyg i trafik. Visst vore det kul om hon kom till älven och Vänern igen!
DE SISTA KVARTSBÅTARNA
Gamla trotjänare i kanalfart.
Alla äldre bilder i detta inlägget med benäget tillstånd av Stig Hjelm.
Snart är alla spår av LINDÖ borta, jag kom i sista stund för att få en skymt av resterna av en “kvartsbåt”. 1985 strandade LINDÖ i hårt väder vid Kippholmen, där Nordre älv suger ut sig i Kattegatt. Här har hon tydligen stått allt sedan dess. (Bild funnen på nätet)
LINDÖ började byggas om till motorfartyg i Köpmannebro 1935, på resterna av “Billingsfors I”, en pråm, vilken i sin tur var byggd 1918 av Severin Jonasson i Billingsfors. 1937 var ombyggnaden klar och man gick till Vänersborg för att sätta i en maskin av fabrikat Vänern om 35 eff. hkr. Den 29 juni 1937 togs första lasten ombord – 75 ton kvarts från Fröskog till Metallurgiska i Trollhättan. Den 4 december 1971 drar LINDÖ sin sista last, även denna utgjordes av kvarts, 111,1 ton från Fröskog.
Mellan 1937 och 1971 drog LINDÖ 720 laster med kvarts genom Snäcke kanal till smältverken i Vargön, Trollhättan och Otterbäcken. Det blev även andra laster, bl.a var tydligen LINDÖ känd för sina frakter av massaved och lasthanteringen kring denna. LINDÖ trafikerade Snäcke, Dalslands, Trollhätte och Göta kanaler samt vänerhamnarna.
Gruvdriften i Dalsland har gamla anor, och här har förutom kvartsen och kvartsiten också brutits bl.a koppar, silver och stora mängder manganhaltig malm. Kvarts och kvartsit från trakten kring sjöarna Ånimmen och Ärr håller en mycket hög kvalitet, kanske den bästa som finns i landet. Kvartsen används i produktionen av mangan, kisel och ferrolegeringar. Smältverket i Vargön (Alloys) har länge haft ett eget kvartsbrott vid Fröskog, alldeles nordväst om sjön Ärr.
Kvartsiten används framför allt till eldfasta produkter bl.a tegel. Höganäsbolaget har brutit kvartsit i stor skala under andra världskriget fram till 1970-talet. Brotten låg vid Valön och Nedre kilane. Kvartsiten fraktades med båt till Höganäs för förädling. M/S Kvartsita, som finns som modell på kanalmuseet i Trollhättan, har dragit mången lass från Nedre Kilane till Höganäs.
Men detta inlägget var tänkt att handla lite om de små skutor som som drog kvarts genom Snäcke kanal till Vargön, ofta kallad “traden Fröskog – Vargön”. Denna transport pågick under en lång period av 1900-talet. Dessa skutor lastade runt 100 ton, och de år det skeppades ut 32.000 ton kvarts blev det många resor.
På den gamla goda tiden kunde det vara sex man i besättningen, men i slutet av 1960-talet hade dessa krympt till två.
De båtar som höll ut längst var LINDÖ, BALDER, SUNE, JOHN, IDOG och MONICA. För att kunna hålla igång trafiken köpte skepparna på dessa båtar Snäcke kanal 1968 för 75.000 kr. Men i december 1971 tog det slut, då LINDÖ, som sista båt, den 4 december fick sin sista last av 111,1 ton kvarts i Fröskog.
Lite om båtarna
Reg.nr 8231 LINDÖ av Köpmannebro. Ägare och skeppare var sedan 1959 Waldemar Olsson. Han sålde båten till Lysekil 1973. Några år senare såldes hon till Göteborg, och kom där att bli liggande och förfalla vid Gullbergskajen. 1985 var hon i vart fall i fart igen, då hon enligt uppgifter fick haveri och i hårt väder strandade vid Kippholmen i Nordre älv.
LINDÖ,s 720 kvartslaster genom Snäcke kanal är väl dokumenterade, och i familjens ägo finns samtliga fraktjournaler åren 1937 – 1971.
Reg.nr 7486 BALDER byggd som pråm för Mustadfors 1906, blev motoriserad kring 1928. BALDER var den lastdrygaste båten med 115 ton på traden Fröskog – Vargön. MONICA fick bara med sig 110 ton p.g.a ogynnsammare bottenform.
På BALDER finns runt 520 kvartslaster genom Snäcke kanal noterade mellan 1942 – 1971, med en tydlig ökning från 1965 fram till 1971.
Reg.nr 7117 SUNE, ex. DALSLANDS KANAL, byggd i Sjötorp 1924 och försedd med en maskin om 45 eff.hkr. SUNE, liksom de övriga fem här upptagna båtar var “Snäckemax”. SUNE med måtten 22,02 m lång, 4,10 m bred och med ett djupgående på 2,22 m. Brutto 60,87, Netto 40,50, DW 100 ton.
Mellan 1942 – 1971 är runt 520 kvartslaster genom Snäcke kanal noterade på SUNE.
Några händelser: 1961 såld till Vänersborg för 12000kr. 1965 såld till Köpmannebro för 20000kr. 1975 såld till Stockholm för 20000kr. 1980 står det att fartyget brändes i Värtahamnen.
Reg.nr 4902 JOHN ex. HILDUR, byggd i Ryr 1908 som galeas. 1931 byggs hon om till motorfartyg. Vid denna tidpunkten har hon en maskin av fabrikat Seffle på 25 Hk. 1956 köpte Fengersforsbolaget HILDUR och döpte om henne till JOHN. Bolaget hade tidigare haft en båt med namnet JOHN, men denna sjönk i Vänern 1955. En ny Seffle-maskin installeras, nu på 70 Hk. När bruket slutade med sina sjötransporter 1963-64 såldes JOHN till Sigvard Svensson i Vänersborg för 12.000 kr.
Mellan 1964 och 1971 fraktade JOHN ca 400 laster kvarts Fröskog – Vargön. 1975 säljs båten till Gudrun Nilsson Göteborg för 7.000 kr. Skeppare är Stig Holm, ett namn som ofta dyker upp har jag märkt. 1978 är det dags att sälja igen, nu till Internationell miljöproduktion i Göteborg för 35.000 kr. Sista årtalet är 1995, då hon står avregistrerad som förstörd.
Reg.nr 1937 IDOG var äldst av de sista kvartsbåtarna. Byggd i Kristinehamn 1880 för trafik på Norrlandskusten. 1909 blev Sveabolaget i Stockholm ägare till IDOG. Efter några turer kom hon 1936 el. 1938 åter till Vänern, sitt födelsevatten. Med sina uppskattade 1270 laster genom Snäcke kanal gör IDOG verkligen skäl för sitt namn. Lastad gjorde hon intrycket av en ubåt, vilket mången sjöfarare på Vänern intygat. De hårda kvartslasterna tog hårt på henne, men hon överlevde och lär finnas än idag, eller?
Reg.nr 10223 MONICA Byggd i Gustavsfors 1961. Specialbyggd som sista båt för Dalslands kanals smalare delar (Snäcke kanal). Verkar i stort sett enbart dragit kvarts Fröskog – Vargön.
Lasse Larsson i Vänersborg ägde MONE, en annan liten fraktskuta. Denne ska ha beställt ett nybygge (MONICA), som var avsedd att sättas in på kvartstrafiken. Penta-motorn på 150 hkr var ju ett riktigt kraftpaket i dessa samanhang!
1971, då kvartstransporterna med båt lades ner ska MONICA ha blivit såld till Stockholm. 1975 kom hon till Göteborgs norra skärgård, 
där hon gick i trafik med öl och bröd med namnet VEGA II. 1978 blir hon omnamnad till OMEGA. 1995 byggs hon om till turistbåt och ny hemort blir Håverud. Efter flerårig trafik på Dalslands kanal kunde hon 2011 ses som båtbuss i Karlstad.
…………………………………………………………………………………………………………………………. →
En klassisk vinterbild till från Vänersborg signerad Stig Hjelm, är den på de fem skutorna i liggandes i vintervila i G:a hamnkanalen någon gång i mitten av 1960-talet.
Båtarna är fr.v: IDOG, SUNE, KLARABORG, SONJA och MONE.
Den större skutan i mitten är vänergaleasen KLARABORG ex JESPER. Byggår är för mig okänt, men hon förbyggdes på Assarebo skeppsvarv vid Göta älv 1884. Mellan 1942 och 1966 var KLARABORG,s hemort Vänersborg. Under denna tiden blev det många kvartslaster till Vargön och Trollhättan. Hon fick sina laster vid Annenäset och Nedre Kilane; Snäcke kanal fick hon inte plats i. 1966 lämnar hon Vänern för gott, då en Jan Gunnerus m.fl. i Göteborg köper henne för 18000 kr. Nu byggs hon om till lustfartyg för jordenruntsegling. Fram på hösten 1967 lämnar KLARABORG Göteborg och Sverige för alltid. Äventyren som lustfartyg började illa. Ute på Biscaya skulle Jan Gunnerus ta bilder på skutan från en flotte. Flotten kapsejsade emellertid och Gunnerus omkom. Nu följer en lång period då hon seglar runt i avlägsna trakter, långt långt borta från Vänerns söta vatten.
Sen, den 14 juli1982 gick ett meddelande ut i radion att världens äldsta i trafik varande segelskuta, galeasen KLARABORG från Göteborg, hade totalförlist under en rykande storm i Indiska oceanen. Alla tio ombord räddades då lustfartyget sjönk på 300 meters djup strax norr om Perth på Australiens västkust.
Om SONJA kan man läsa att hon hade en (liksom de flesta andra) encylindrig råoljemotor. Seffle och Venern-maskiner var vanliga, och SONJA hade den senare installerad. Vänerns motorverkstad i Vänersborg tillverkade uppskattningsvis 3000 motorer mellan ca 1920 – 1958, både till däcksvinschar och för framdrivning. Motorerna fanns i olika storlekar på mellan 4 – 75 Hkr. Motorinstallationen på SONJA var tydligen inte helt lyckad, för när hon gick olastad riste och skakade det något så fruktansvärt, att det var direkt obehagligt att stå på däck och styra. Detta löstes med en “trampolin” att att stå på. Arrangemanget gav ett något egendomligt intryck, men var fullt befogat.
Vidare kan man läsa att en halvdöv albinokatt vid Strömmens sluss hade koll på när SONJA kom; detta hörde hon tydligen på ljudet. Orsaken var att Hilding Karlsson på SONJA hade för vana att utfodra katten med hackekorv. Katten brydde sig inte om någon annan båt, men när SONJA kom lavade den bort till landsvägsbron.
Runt 750 kvartslaster är noterade på SONJA.
Längst till höger ligger MONE byggd i Bengtsfors 1923. Ägare ska ha varit Lasse Larsson Vänersborg, som 1961 lät bygga MONICA. Man kan se på slussjournaler från Strömmens sluss att mellan 1942 – 1962 drog MONE ca 673 kvartslaster genom Snäcke kanal. Därefter avlöser MONICA fram till 1971 med runt 500 kvartslaster.
Litteratur:
Båtar på Vänern – Björn Larsson
Ånimskog “Vårt land” – Sockenbok
Vänerns Motorverkstad – Kulturlagret/Vänersborgs museum
QUEEN MARY 2
[Från arkivet]
Queen Mary 2 i Eidfjord, Norge.
Fjällgården “Kjeåsen” skymtar till höger på sin gröna hylla.
Lite fakta om fartyget här