Posts in Category: Utflykter

YTTERSTA DOMEN I BORGVIK

Kyrkan har en välbevarad 1700-talsinteriör som är en av de vackraste i Värmland med praktfulla takmålningar, utförda av Göteborgsmålaren Michael Carowsky. Här skildras Yttersta domen med Treenigheten över altaret och i takets mitt, Kristus som världsdomaren, tronande på regnbågen. Över orgelläktaren återges helvetet med alla dess fasor.

The beast, which you saw, once was, now is not, and yet will come up out of the Abyss and go to its destruction. The inhabitants of the earth whose names have not been written in the book of life from the creation of the world will be astonished when they see the beast, because it once was, now is not, and yet will come. /Revelation 17:8

HILLRINGSBERG OCH GLASFORS JÄRNBRUK

Hillringsbergs Corps-de-logi, troligtvis uppfört 1776. Foto taget den 14 juli 2019.

Hillringsbergs Corps-de-logi, troligtvis uppfört 1776. Foto taget den 14 juli 2019.

   Hillringsbergs säteri med anor från 1640-talet. Sätesgårdar, från 1500-talet benämnda säteri, var ursprungligen skattebefriade och dess innehav var ett privilegium enbart för adeln. Säterierna var frälsegods, och nu ska erkännas läser jag rakt av från Wikipedia, inte möjliga att köpa av icke adligt folk. Först 1809 blev det i Sverige ok för vanligt folk att köpa ett säteri. Anledningen till varför jag skriver dessa rader är en vänersborgare vid namn Johan Wikström ägde detta ställe från senast 1803 enligt samtida notiser i tidningen. Jag citerar ur tidningen från detta år ang. en inteckning av den tidigare ägaren av egendomen:

“Anhåller brukspatron herr J. Wikström såsom numera ägare av Glasfors bruk, tillika med säteriet Öfra Ås eller Hillringsberg och åtlydande, samt underliggande sågar, qvarnar, hemman, torp och andra lägenheter…”

Jag tolkar det som att Wikström, som var långt ifrån adlig, ensam är ägare av hela paketet, trots det där med regelverket kring säterier. När Wikström avlider 1818 tar hustrun Charlotta kontrollen över bruken (Johan Wikström ägde vid tiden även Kollerö, Rådanefors och Öxnäs järnbruk) och driver dessa vidare. Enligt Johan Wikströms testamente skulle bruken efter hennes bortgång fördelas så att sönerna Johan Emanuel och Carl skulle dela på Kollerö, Rådanefors och Öxnäs medan döttrarna skulle få Glasfors. 1 Äldsta sonen Johan Emanuel blev dock ingen bruksägare, utan istället en känd botaniker. Näst äldste sonen Carl köper istället loss Kollerö, Rådanefors och Öxnäs 1824. Vad som hände med Glasfors har jag inte funnit klarhet i, kanske avyttras det samtidigt till någon för mig obekant, men gissningsvis kommer Carl Christoffer Rhodin in i ägandet efter Wikström. Rhodin gifter sig nämligen på Hillringsberg 1835 med en av de många brukspatronsdöttrarna Schagerström borta i Borgvik, detta efter att hans första hustru avlidit året innan. Rhodin som var född i Broddetorp stammade från en släkt som går att spåra tillbaka ända till en Petri i mitten av 1400-talet och Råda i Skaraborg. Noterbart är att C. C. Rhodin hade en äldre syster, Katarina Charlotta, som verkar ha haft sin hemvist på Kollerö bruk beläget mellan Vänersborg och Uddevalla där hon också avled 1850. Hon var gift med bruksförvaltaren Oluf Örtendahl på Rådanefors Bruk. Båda dessa bruk var som tidigare nämnts i Wikströms ägo.

Vänersborgssonen Carl Wikström gör i vart fall en brutal konkurs 1842 el. 1843 och förlorar precis allt. När han avlider tio år senare 1853 finns det inga tillgångar av värde i hemmet och bouppteckningen slutar på minus. År 1841, samma år som C. C. Rhodin avlider, är del av Glasfors till försäljning då han eller möjligen den då 18 årige sonen med samma namn aviserar detta. Annonsen är intressant då den visar omfattningen av rörelsen. Klicka upp annonsen den här!
1858 är det Rhodins arvingar och Johan Niklas Nordström på Sölje som äger en 1/3 del vardera. Vid 1800-talets mitt hamnade Lenungshammar bruk under samma ägare som Glasfors bruk och Hillringsbergs bruk. Åren 1859-61 uppgick produktionen till 334 ton stångjärn, 192 ton stål och ca 100 ton spik per år.2  År 1870 bildades Hillringsbergs AB och man fick då kontroll över hela Glasälven som hade flera forsar och en total fallhöjd på 100 meter från källan Stora Gla till dess utflöde i Glafsfjorden. 1872 förvärvades Hillringsberg av ett norskt konsortium för hela 800.000 rdr. Under detta ägande lades järnbruken ner och istället anlades träsliperier både vid Fors och Haga längs Glasälven några kilometer söder om herrgården. Glasfors, som inte finns utsatt på någon modern karta var beläget mellan Fors och Haga där en äldre väg går över en fördämning i Glasälven. Glava hembygdsförening har angett koordinater på sin hemsida men dessa stämmer dåligt med kartor från 1700- och 1800-talet.

Efter att Wargöns AB en kort tid i början av 1900-talet ägt Hillringsberg hamnar det slutligen under det aggressivt expanderande Billerud, som med tiden lägger ner och säljer av det mesta utom den åtråvärda skogen.

Det är inte lätt att finna uppgifter kring Hillringsbergs äldre historia enbart med hjälp av internet. Ja, det är t.o.m svårt att få någon klarhet i den fina bruksherrgården som står där idag. Än svårare är det att finna uppgifter om Glasfors bruk, vilket ändå var ett av de största av Värmlands alla järnbruk under 1700-talet. Bruket som anlades 1692 hade i äldre tider privilegium på att smida ut 1000 skeppund stångjärn årligen. Senare på 1800-talet var Lancashiresmidet stämplat med Glasfors top-notch. År 1881 utsmiddes de sista järnstängerna vid Glasfors hamrar och några spår av bruket vid fallet i Glasälven går ej att finna idag. Foto från platsen där Glasfors järnbruk låg!

Hillringsberg har fått sitt namn efter Ryttmästaren- och majoren Sven Persson som adlades Hildring 1643. Säteriet hette i äldre tider Övre Ås.

BRUKSHERRGÅRDEN

Sölje herrgård, Victoriadagen den 14 juli 2019

Sölje herrgård, Victoriadagen den 14 juli 2019

I Sölje har det funnits kopparverk, kvarn och sågindustri sedan tidigt 1600-tal. Under hela 1800-talet Järn- och glasbruk. Brukspatron Styffe på Sölje uppförde denna herrgården 1789 och dess nuvarande utseende fick byggnaden 1830 då patron Nordström köpte glas- och järnbruket.
Jättefin kåk med utsikt över Söljeflagan som har varit i familjen (Gio) Petrés ägo tidigt 1970-tal. Men hur kan man låta flaggstängerna stå nakna på Victoriadagen?

Påskafton

Gunnebo slott

Gudars hem

Tre olika platser

 

Ulricehamn igen, just innan regnet. Höstbild

Bovallstrand

Åsnebyn badar i försommargrönskan.

Ryrsjön

Beneboviken, Ryrsjön den 27/4. Erik Sparre står stadigt på botten sedan mitten av 1960-talet…
Jag var där i april 2012.

Örsjön från Borekulle

Vy över parti av Örsjön. Sett från fornborgen Borekulle igår 12/10.

Vy över parti av Örsjön. Sett från fornborgen Borekulle igår 12/10.

Habo kyrka

Sveriges mest bemålade kyrkointeriör?


Skärhamn igår

Den 7 september 2013.

Tremastaren Lady Ellen i hamn. Hon är en skapelse av Lars Johansson (OT-bröderna Lars och Vilgot).

 …Efter en tid kliver en ung jungman ombord på Ellen, han blickar upp mot de tre masterna och en dröm tar form i hans tankar. 1964 ser han Ellen lämna Skärhamn för sista gången, hon åker ut på okända vatten och försvinner. Den unge mannen var, den idag välkände, redaren Lars Johansson. Många år efter att Ellen gick förlorad levde hennes minne kvar hos Lars och en dag kom dagen som han hade väntat på. Med Ellens gamla ritningar i handen klev han in påKockums Varv i Malmö och med hjälp av ett stort stycke överblivet ubåtsstål skapades hans dröm – Lady Ellen.

Lady Ellens historia

Skärhamn och bramsegelskonaren Lady Ellen

Utsikt från Vetteberget

Utsikt från Vetteberget i Fjällbacka

Utsikt från Vetteberget i Fjällbacka

Med Karl till Göteborg

I söndags var jag ute och for på kanalen med dom riktigt hårda grabbarna!
Vänerhamns Bogserbåt “Karl af Karlstad” skulle dockas på varv i Göteborg, och jag fick frågan om jag ville åka med sydvart.

[singlepic id=103 w=500 h=300 float=center]

Strax före 19:45 lördag kväll passerade Karl Normansgrundet, och nu är det inte långt in till hamn i Vänersborg.

[singlepic id=105 w=500 h=300 float=center]

Karl passerar Bastungen medans solen kastar sina sista strålar över Vänersborg. Resan över Vänern kunde inte bjuda på bättre väder, och det fina vädret skulle hålla i sig även på söndagen.

[singlepic id=106 w=500 h=350 float=center]

Söndag morgon embarkerade jag Karl 08:30, avgång var satt till 09:00. Järnvägsbron i Vänersborg gav dock klarsignal omgående, så vi kastade loss 08:52.

[singlepic id=107 w=500 h=350 float=center]

Håkan letar varv på “Gnidde”. Nere i Karls maskinrum jobbar vanligtvis Pigge och Gnidde, två Ruston á 1550 Ehk. Pigge har dessvärre varit krasslig någon månad, så han vilar sig. Karl är för övrigt byggd i England 1964 eller 1965, årtal något oklart.

[singlepic id=108 w=500 h=350 float=center]

Hela sällskapet minus mig själv, tre i besättningen samt två passagerare. Fyra mångsidiga män, rika på erfarenheter. Vi närmar oss Kullens sluss.

[singlepic id=109 w=500 h=350 float=center]

Kullens sluss vid Brinkebergskulle. Detta är sluss nr 1 av 6 på resan nedströms.

[singlepic id=110 w=500 h=350 float=center]

Vid anrop järnvägsbron i Trollhättan fick vi till svar tåg 09:55, sen fritt i ca 30 minuter. Vi passerade 09:05.

[singlepic id=111 w=500 h=350 float=center]

Första “shipspottern” stog vid klaffbron i Trollhättan.

[singlepic id=112 w=500 h=350 float=center]

Parti av Bergkanalen. Till höger, vid hålet i kanalmuren, låg Trollhättans torrdocka 1798 – 1942. Längre bort till vänster syns Nydqvist & Holms (Nohab) järnvägsbro över kanalen, anlagd 1893-94. “Verkstan” grundades 1847 och kom att leva fram till början av 1990-talet. Här tillverkades en massa olika saker, men specialiteten var lok. Redan 1897 hade man tillverkat 500 lok. På 1920-talet fick man en beställning på 1000 lok till Ryssland, vilken kom att bli 500 st. Dessa betalades med 56 ton rent guld. Saab och Volvo flygmotor är/var båda avknoppningar från denna verkstad…

denna detaljbilden av en flygbild från 1932 kan man se ett fartyg i torrdockan och nohabs äldre byggnader på västra sidan av kanalen. Runt sekelskiftet 1900 tog man även östra sidan av kanalen i anspråk.

[singlepic id=113 w=500 h=350 float=center]

Bergkanalen norrut.

[singlepic id=114 w=500 h=350 float=center]

Vid slussarna i Trollhättan blev vi liggandes i 2:an att vänta på “Lurö” som precis ankommit slusstrappan. Det tog tid innan vi till slut fick se henne dyka upp i 3:an.

[singlepic id=115 w=500 h=350 float=center]

“Lurö” ville mötas styrbord/styrbord på höljan, som vanligt.

[singlepic id=116 w=500 h=350 float=center]

Friberg missar inga tillfällen… Å andra sidan har han inte så långt att gå!

[singlepic id=117 w=500 h=350 float=center]

Nedslussningen i 3:an, 4:an och 5:an gick snabbt och smidigt.
Se flygbild över området 1938

[singlepic id=118 w=500 h=350 float=center]

“Intagan” nedströms Åkerström.

[singlepic id=119 w=500 h=350 float=center]

Här låg Assarebo varv ca 1840 – 1908. Runt 50 nybyggen, skonare, galeaser och älvbåtar för tegeltransporter.

[singlepic id=120 w=500 h=350 float=center]

Assarebo gamla varvsplats – ett fantastiskt läge!

[singlepic id=121 w=500 h=350 float=center]

“Älvabo” med älvnära läge.

[singlepic id=122 w=500 h=350 float=center]

Sallnäs vid rodret. Skeppare/hamnkapten med skapligt många resor på älven. Per Lindén samspråkar.
“Gnidde” ner i maskinrummet klarade sig bra utan sin tvillingbroder, och “Karl” gjorde god fart nedströms, snudd på fortkörning.

[singlepic id=123 w=500 h=350 float=center]

Har för mig att denna gick under namnet “Ljungsbro”. Gissa varför 😉

[singlepic id=124 w=500 h=400 float=center]

Rejäl spis!

[singlepic id=125 w=5000 h=350 float=center]

Läget!

[singlepic id=126 w=500 h=400 float=center]

“Skyttelskjulet” vid Carlmarks i Älvängen. Här brakade Shuttle Karlstad (ni minns väl Vänerskyttlarna?) in 1992, efter att styrningen till en av thrustrarna lagt av.

[singlepic id=127 w=500 h=400 float=center]

Kajanäggning, troligtvis med militär historia.

[singlepic id=128 w=500 h=400 float=center]

Bil, tåg och båt i Göta älvdalen.

[singlepic id=129 w=500 h=400 float=center]

Platsen för Bohus varv. Verksamt 1907 – 1989. Området har nyligen genomgått en komplicerad sanering. Föroreningarna kom från storvarven i Göteborg (Götaverken, Lindholmen, och Eriksberg), som deponerade avfall här fram till 1960-talet. Totalt har 100 000 ton förorenad jord på en 25 000 kvadratmeter stor yta tagits bort.

[singlepic id=130 w=500 h=400 float=center]

Sjömätningsbåten “Anders Bure” låg i Bohus.

[singlepic id=131 w=500 h=400 float=center]

Möte med “Aspen” i höjd med Agnesberg.

[singlepic id=132 w=500 h=400 float=center]

“Aspen” på uppgång; Angeredsbron i bakgrunden.

[singlepic id=133 w=500 h=400 float=center]

“Karls” besättning. Åke Sallnäs, Håkan Rutgersson (vid rodret) och Bengt Olsson.

[singlepic id=134 w=500 h=400 float=center]

“Rånnum”, en bogserbåt som en gång för väldigt länge sedan tillhörde Wargöns AB.

[singlepic id=135 w=500 h=400 float=center]

Framme vid Gotenius varv i Göteborg kl. 17. Håkan vänder skickligt runt “Karl”, och vi fick förtöja i flytdockan. Det blev till att debarkera i dockan…

[singlepic id=136 w=500 h=400 float=center]

Vy från Göta älvbron, med “Karl” förtöjd vid Gotenius flytdocka.

Segelleden genom Göta älvdalen med sin rika historia parat med kanonväder och riktigt trevligt folk, summeringen kan inte bli annat  än med beröm godkänt.
Jag tackar så mycket och önskar lycklig återresa till “grodhavets” norra ände!

Länktips: Karls tidigare liv och äventyr.

Stora Mellby mekaniska museum

Minns när jag praktiserade på Nymans (tror jag den hette) mekaniska verkstad på Holmängen i mitten av 1980-talet. Då blev jag ställd i en svarv, remdriven likt den på bilden, att sticka av stångmaterial.
Vill även minnas att man då höll på att ta fram en prototyp på det som senare kom att bli Quick-lift.

Berts ullgrisar

Som de flesta säkert vet har ju Bert Karlsson gått och blivit grisbonde.
Berts tanke är att ha lite ullgrisar på Ursands camping utanför Vänersborg, vilken han gått och köpt tidigare i år.
Enligt egen utsago är dessa de enda Ungerska Ullgrisarna i norden.  Två kullar har det redan hunnit bli och nu jagar Bert en galt till, möjligtvis finns han i Holland.
De grisar som ev. får plikta med livet är enligt samma man redan tingade av restauranger i Stockholm.

Ullgrisarna bor i Stora Mellby, och idag var Bert där och hälsade på sina telningar…

Forsviks bruk

Forsvik är Sveriges äldsta, dokumenterade industriella plats, med anor från tidigt 1400-tal.

Träsliperiet byggdes 1870, brann ned 1876, men återuppbyggdes och stod färdigt följande år.
Den färdiga, torkade produkten levererades till olika pappersbruk för vidare tillverkning av papper. Verksamheten lades ned 1940.
Timrade industribyggnader som denna är mycket ovanliga och träsliperiet i Forsvik är den enda bevarade i Sverige.
Konsten att tillverka slipmassa går tillbaka ytterligare drygt 10 år, då Sveriges första träsliperi anlades på Önan i Trollhättan 1857.

 

Bakom “Västarvarna” ligger kvarnen. På samma plats har det funnits en kvarn sedan tidigt 1400-tal, och kanske ännu tidigare om man tillåts spekulera fritt.

Här är modernare grejer – en Chevrolet från 1937 som håller på att restaureras (Se länk)

På området finns även ett båtvarv.  På bilden ovan syns Pansarskeppet Wasa,s Ångslup No 45, vilken renoveras här. (Se länk)
Slupen liksom pansarskeppet är byggda på Bergsunds Mekaniska Verkstads AB 1901 -02.

Vid Forsviks bruk byggdes också repliken Eric Nordevall II under drygt 10 års tid.
Bilden ovan: Nere i maskinrummet på Eric Nordevall II.
Två sammankopplade balansångmaskiner om vardera 17 hk, “nytillverkade” vid Motala verkstad.
På samma verkstad tillverkades även originalfartygets ångmaskiner 1836!
Pannan var på förvärmning, då man skulle avgå mot Jönköping nästkommande morgon.

Solnedgång över Vättern

Invid sjön Vätterns kant sutto vi två sköna aftnar och besåg solen gå ner.
Det var så grannt, att jag fann det värt att ta fram kamerautstyret.

Ångslupen på bild = http://www.lidwallsbatar.se/nr247.html

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.