Posts in Category: Sjöfart
Premiärtur till Vänerhamn
Här kommer Helge lastad med 3990 ton vägsalt från Wismar till Otterbäcken.
Fartyget är alldeles nybyggt och levererades till Thunbolaget i Lidköping för bara någon vecka sedan.
M/V Helge är tillsammans med det tidigare i sommar levererade M/V Alice numer de lastdrygaste fartygen som går upp till Vänern. Drygt 4000 ton ska man kunna få med sig på älva utan att stöta i botten. Max djupgående på Trollhätte kanal/Vänern är 5,4 meter. Utanför Vänern kan de båda fartygen ta ca 4900 ton last.
Helge och Alice har fått sina namn till minne av rederiets grundare Helge Källsson med makan Alice. Thunbolaget firar 75 i år.
Skärhamn igår
Den 7 september 2013.
Tremastaren Lady Ellen i hamn. Hon är en skapelse av Lars Johansson (OT-bröderna Lars och Vilgot).
…Efter en tid kliver en ung jungman ombord på Ellen, han blickar upp mot de tre masterna och en dröm tar form i hans tankar. 1964 ser han Ellen lämna Skärhamn för sista gången, hon åker ut på okända vatten och försvinner. Den unge mannen var, den idag välkände, redaren Lars Johansson. Många år efter att Ellen gick förlorad levde hennes minne kvar hos Lars och en dag kom dagen som han hade väntat på. Med Ellens gamla ritningar i handen klev han in påKockums Varv i Malmö och med hjälp av ett stort stycke överblivet ubåtsstål skapades hans dröm – Lady Ellen.
Torpa tegelbruk
Tegelbruk har det funnits gott om längs Göta älv. Här är Torpa tegelbruk, dess tegelmästarbostad och dagens “Älvabo”. Jag tror att det har funnits ett tidigare Torpa tegelbruk före detta som låg nedströms, nere vid Slumpån. Men i och med älvens reglering kom detta att hamna under vatten, och man fick se sig om efter en ny plats.
Tillägg 3/9-13: Efter lite efterforskning idag så kan man i vart fall fastslå att tegelbruket nere vid Slumpån inte blivit lagt under vatten, utan snarare det aktuella Torpa tegelbruk som kom att påverkas av älvens höjning. Man kan läsa att Torpa tegelbruk lades ner på naturlig väg, leran tog slut helt enkelt, och att detta sammanfaller med etablerandet av bruket nere vid Torpa säteri. Detta nyetablerade tegelbruk kom att ärva namnet på sin norra like – d.v.s. Torpa tegelbruk.
Resterna av tegelbruket nedströms vid Slumpån nära Torpa säteri står fortfarande på torra land!
Mellan dessa båda “Torpa” -bruk låg också Lyckebergs tegelbruk, vilket också kom att att påverkas av älvens höjning 1916.
Fortsättning följer?
RYSSLOKEN OCH S/S NEEBING
Välkänt är att Nydqvist & Holm, aka “verkstan” i Trollhättan tillverkat järnvägslok, och att man fick en stororder från Sovjetunionen 1920 på just lok, närmare bestämt 1000 st. Egentligen var det en ensam herre som förhandlade till sig ordern och därefter förvärvade mer eller mindre hela NOHAB för att lägga tillverkningen där. NOHAB kom nu att förvärva flera andra företag för att klara av en av världens dittills största beställning av lokomotiv. Bl. a förvärvade man Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Forsbacka Järnverk utanför Gävle och Lidköpings Mekaniska Verkstad. Priset per lok var från början 230.000 kr, och hela ordern var värd 230 miljoner. Framtiden för “verkstan” – som för tillfället gick lite trögt, såg ljus ut. Antalet anställda kom att stiga från 780 man 1920 till runt 2500 man 1922. I Juli 1922 kom dock halva lokorden av politiska skäl att annulleras, till att i stället gälla 500 lok och till ett styckpris av 160.000 kr. Detta kom att bli förödande för NOHAB, och när man i december 1924 avslutade kontraktet med ryssloken var man i ekonomisk kris. I kontraktet hade man också bundit sig att inte tillverka något annat än rysslok i verkstaden. Man var slav under kontraktet. Tillverkningstakten var dock hög och som mest lär det ha gått ut ett färdigt lok varannan dag. Den ende som gick ur affären med vinst var den som från början skaffat den – Gunnar W Andersson, vilken var garanterad 7 miljoner.
Betalningen av Lokordern är värd att nämna. Ryssarna betalade hela kalaset med 56 ton rent guld. Guldet hämtades i Reval (Tallinn) med Nohab:s egna båt, och ombord hade man med sig pistolbeväpnade vakter. Riksbanken i Stockholm ombesörjde hanteringen och försäljning av guldet, så att man fick en hanterbar valuta. Någonstans har jag läst att det i stor utsträckning kom att slås svenska mynt av ryssguldet.
Transporten av loken, främst till Petrograd (St Petersburg) var i början något omständig. Något tiotal lok gick över Finland via Torneå. De olika Spårvidderna m.m gjorde dock detta tämligen omständigt. 87 lok transporterades till Landskrona där de lastades på fartyget ODIN med hjälp av kran på Öresundsvarvet.
1922 löste NOHAB leveranserna med att man anlade en egen kaj med kran direkt utanför verkstaden i Åkerssjö omedelbart ovan slussarna. Ryssarna inköpte själva ett för ändamålet lämpligt fartyg för loktransporterna.
Fartyget som kom att ombesörja loktransporterna till Petrograd hade tidigare gått på dom “Stora sjöarna” i Nordamerika. Byggd i Newcastle 1903 med namnet S/S NEEBING. Kommer sannolikt i rysk ägo 1922 (enligt listor 1923); fartyget börjar hur som helst sina resor med lok på Trollhätte kanal 1922.
1925, när loktransporterna är klara namnändras hon till TOMP med hemmahamn i Odessa. 1932 nytt namn igen, nu JAN TOMP.
1942 på resa till Poti-Novorossisk blir hon torpederad och sänkt av tyskar i Svarta havet.
S/S NEEBING på uppgång, får lite hjälp av Röda Bolaget:s HUGO ut ur 2:an.
S/S NEEBING lastar lok vid “Rysskajen” i Trollhättan. Kranen är byggd på Götaverken och uppsattes våren 1922. Notera rälsen med två olika spårvidder.
Fullastad vid “Rysskajen” i Trollhättan. Man fick plats med 11 lok nere i lastrummet och 11 tendrar på däck. Totalt kom S/S NEEBING att transportera 395 lok till Sovjetunionen
På väg till dåvarande Petrograd i Sovjetunionen, passerar Ströms sluss vid Lilla Edet. 1922 – 24
Källor:
http://w1.302.telia.com/~u30207596/loktillryssland.htm
Varvs- och Sjöfartshistoriska föreningen i Göta älvdalen
Ivar Ekbergs pråmvarv
Ute och rekar lite kring dom drygt 30 kända historiska varvsplatserna längs Göta älvdalen.
Idag blev det först Assarebo med sitt fantastiska läge. Se bild från älven den 21/4
“Pallas Ocean” passerar Assarebo på uppgång.
Vidare till Lilla Edet där det vankades kaffe med dopp, och efter detta mot Smörkullen och Ekbergs pråmvarv. Här byggdes och reparerades pråmar mellan 1900 – 1920. Ägare var Ivar Ekberg, vilken 1912 lät uppföra ett boningshus i anslutning till varvet. Passande nog för mitt ärende var min lokala guide bekant med ägaren av detta hus idag. Således hade jag tillträde till trädgården för att ta några dokumentationsbilder. Den första gamla bilden nedan är nämligen tagen från Ekbergs trädgård, och jag ville ta samma vy idag, omkring hundra år senare.
Varvet strax norr om Smörkullen. Ekberg med sin son stående på flotten. Fotografiet taget omkring 1915 från Ekbergs trädgård.
Samma vy idag omkring 100 år senare.
Dagens ägare står på samma plats som fotografen till den historiska bilden.
Varvet och Ivar Ekbergs hus med den arkitekoniskt utmärkande balkongen till höger.
Flott utsikt från den hundraåriga balkongen.
Tilläggas bör göras, att huset idag är ett renoveringsobjekt som är helt utblåst. Ägaren har dock en ambition att återställa huset till det utseendet det hade när det uppfördes 1912.
Slutligen for vi bort till “Smörjan” ett par kilometer norrut. Här har det funnits en fäjeplats där man tog sig över älven sedan urminnes tider; samt på 1800-talet ett varv – “Graferöds varv”. Läs en gammal notis från 1936 om fäjeplatsen.
Platsen för “Graferöds varv” och gammalt färjeställe. Foto taget från “Skansen” på Lilla Edet-sidan
ALVA på uppgång
Spöregn och lite för sent på kvällen, men en sådan här skönhet vill man ju inte missa!
Typ: Torrlastarmotorskepp
Byggd: 1968 av J.J Sietas, Hamburg
Signal: J8B4361
IMO: 6808090
Flagg: Saint Vincent & Grenadines
Hemmahamn: Kingstown
Längd: 68,43 m
Bredd: 10,52 m
Djupgående: 4,3 m
Dödvikt: 1200 ton
Maskin: Deutz, 8cyl, 4-takt, 971 kW (reducerad till 600 kW)
Ex namn: NINCOP, WINDÖ, MJOVIK, WINDÖ, HANNES D
Kommentar: En Sietas typ 33 som bl.a tillhört Torsö rederi 1988 – 1998
Olivier
Läste i jubileumsboken Thunbolaget 1938 – 1988, att när “Olivier” som nybyggd för Thun hösten 1986 anlände till Skoghall med 3907 ton salt, så slog hon det gamla lastrekordet på Trollhätte kanal/Vänern med över 800 ton. “Olivier”, heter sedan 2008 “Pallas Ocean” och ägs idag av Pallas shipping i Göteborg. Fartyget seglar sedan flera år tillbaka i ett fast timecharterkontrakt för Thunbolagen i Lidköping.
“Olivier” är sedan allra första början intimt sammankopplad med det belgiska gruvbolaget Vieille Montagne, vilka haft gruvdrift vid Zinkgruvan ända sedan 1850-talet. Före 1974 hade Vieille Montagne egna båtar, “Vieille-båtarna”, vilka förde ut malmen (sligen) från Åmmeberg i norra Vättern, via Göta kanal ut i Vänern och vidare ner mot Göteborg, där omlastning till större fartyg skedde för att gå vidare till Antwerpen/Calais. 1974 började företaget nyttja Otterbäcken i Vänern som utskeppningshamn istället, och därmed var det slut med lasttrafik på Göta kanal. Thunbolaget, som sedan flera decennium haft samarbete med Vieille Montagne kom att ombesörja frakterna från Otterbäcken redan i ett tidigt skede. De båda företagen träffade 1985 ett avtal om att bygga ett fartyg som var lämpat för dessa malmtransporter på Vänern. Fartyget var mycket lastdrygt och hade god framkomlighet i is. “Specialfartyget” Olivier hade maximala kanalmått 88 x 13,17 m, och var tillsammans med Ahlmarks “Unden” och “Mangen” de bredaste fartygen på Trollhätte kanal vid denna tiden. I boken kan man också läsa att namnet Olivier kom sig av att sonen till en direktör i Vieille Montagne hette så.
Här om kvällen var jag ute i skymningen för att få några färska bilder på “Pallas Ocean”. Det blev en lång väntan nere vid älven innan hon till slut blev klar med slussar och järnvägsbro i Trollhättan. Jag hade beräknat hennes passering till kl. 21 el. något senare. Kamerainställningarna fick hela tiden justeras allt eftersom tiden gick, och var på gränsen när hon till slut kom kl. 22. Bilderna är tagna från “Sundsberget”, längs cykelvägen Onsjö – Överby. Rådjuren verkade missnöjda över min tämligen långa närvaro, och skällde ut mig från flera håll.
Pallas Ocean lossade sin last i Vänersborg under lördagen, för att senare samma dag sticka upp till Otterbäcken för att sannolikt få ännu en malmlast.
Veteran på Vänern
Det äldsta fartyget som fortfarande regelbundet trafikerar Vänern är snart 50 år gammalt.
Sannolikt lever hon på gränsen och det är förmodligen svårt att få någon lönsamhet med detta tonnaget, trots värsta bekvämlighetsflaggen.
Hon är byggd på Kroegerwerft i Rendsburg 1965 för Ahlmarks i Karlstad.
Hennes dödvikt är 1245 ton och huvudmaskin är en skönljudande Deutz på 735 kW.
Jag tar mig friheten och använder mig av historiken som en samlare av bilder på Ahlmark’s fartyg, “benny n” i Karlstad har.
Även den historiska bilden på “Saxen” kommer från “benny n”.
*M/S Saxen byggd på Krogerwerft i Rendsburg 1965 för O.F. Ahlmark Co. Eftr A/B i Karlstad.
*Såld 1973 till ett partrederi i Skärhamn med Elon Johansson som huvudredare med bibehållet namn.
*Såld 1986/87 till ett partrederi i Höganäs med Sten Arvidsson som huvudredare med bibehållet namn.
*Såld 1989 till Lucia shipping Valetta (Skärhamn) omdöpt till San Remo.
*Sedan 2002 är Sonata Shipping med postlåda i Lubeck redare för San Remo.
Nedan några bilder på denna “grand old lady” tagna vid olika tillfällen. De färskaste är från igår den 4/5.
Med Karl till Göteborg
I söndags var jag ute och for på kanalen med dom riktigt hårda grabbarna!
Vänerhamns Bogserbåt “Karl af Karlstad” skulle dockas på varv i Göteborg, och jag fick frågan om jag ville åka med sydvart.
Strax före 19:45 lördag kväll passerade Karl Normansgrundet, och nu är det inte långt in till hamn i Vänersborg.
Karl passerar Bastungen medans solen kastar sina sista strålar över Vänersborg. Resan över Vänern kunde inte bjuda på bättre väder, och det fina vädret skulle hålla i sig även på söndagen.
Söndag morgon embarkerade jag Karl 08:30, avgång var satt till 09:00. Järnvägsbron i Vänersborg gav dock klarsignal omgående, så vi kastade loss 08:52.
Håkan letar varv på “Gnidde”. Nere i Karls maskinrum jobbar vanligtvis Pigge och Gnidde, två Ruston á 1550 Ehk. Pigge har dessvärre varit krasslig någon månad, så han vilar sig. Karl är för övrigt byggd i England 1964 eller 1965, årtal något oklart.
Hela sällskapet minus mig själv, tre i besättningen samt två passagerare. Fyra mångsidiga män, rika på erfarenheter. Vi närmar oss Kullens sluss.
Kullens sluss vid Brinkebergskulle. Detta är sluss nr 1 av 6 på resan nedströms.
Vid anrop järnvägsbron i Trollhättan fick vi till svar tåg 09:55, sen fritt i ca 30 minuter. Vi passerade 09:05.
Första “shipspottern” stog vid klaffbron i Trollhättan.
Parti av Bergkanalen. Till höger, vid hålet i kanalmuren, låg Trollhättans torrdocka 1798 – 1942. Längre bort till vänster syns Nydqvist & Holms (Nohab) järnvägsbro över kanalen, anlagd 1893-94. “Verkstan” grundades 1847 och kom att leva fram till början av 1990-talet. Här tillverkades en massa olika saker, men specialiteten var lok. Redan 1897 hade man tillverkat 500 lok. På 1920-talet fick man en beställning på 1000 lok till Ryssland, vilken kom att bli 500 st. Dessa betalades med 56 ton rent guld. Saab och Volvo flygmotor är/var båda avknoppningar från denna verkstad…
På denna detaljbilden av en flygbild från 1932 kan man se ett fartyg i torrdockan och nohabs äldre byggnader på västra sidan av kanalen. Runt sekelskiftet 1900 tog man även östra sidan av kanalen i anspråk.
Bergkanalen norrut.
Vid slussarna i Trollhättan blev vi liggandes i 2:an att vänta på “Lurö” som precis ankommit slusstrappan. Det tog tid innan vi till slut fick se henne dyka upp i 3:an.
“Lurö” ville mötas styrbord/styrbord på höljan, som vanligt.
Friberg missar inga tillfällen… Å andra sidan har han inte så långt att gå!
Nedslussningen i 3:an, 4:an och 5:an gick snabbt och smidigt.
Se flygbild över området 1938
“Intagan” nedströms Åkerström.
Här låg Assarebo varv ca 1840 – 1908. Runt 50 nybyggen, skonare, galeaser och älvbåtar för tegeltransporter.
Assarebo gamla varvsplats – ett fantastiskt läge!
“Älvabo” med älvnära läge.
Sallnäs vid rodret. Skeppare/hamnkapten med skapligt många resor på älven. Per Lindén samspråkar.
“Gnidde” ner i maskinrummet klarade sig bra utan sin tvillingbroder, och “Karl” gjorde god fart nedströms, snudd på fortkörning.
Har för mig att denna gick under namnet “Ljungsbro”. Gissa varför 😉
Rejäl spis!
Läget!
“Skyttelskjulet” vid Carlmarks i Älvängen. Här brakade Shuttle Karlstad (ni minns väl Vänerskyttlarna?) in 1992, efter att styrningen till en av thrustrarna lagt av.
Kajanäggning, troligtvis med militär historia.
Bil, tåg och båt i Göta älvdalen.
Platsen för Bohus varv. Verksamt 1907 – 1989. Området har nyligen genomgått en komplicerad sanering. Föroreningarna kom från storvarven i Göteborg (Götaverken, Lindholmen, och Eriksberg), som deponerade avfall här fram till 1960-talet. Totalt har 100 000 ton förorenad jord på en 25 000 kvadratmeter stor yta tagits bort.
Sjömätningsbåten “Anders Bure” låg i Bohus.
Möte med “Aspen” i höjd med Agnesberg.
“Aspen” på uppgång; Angeredsbron i bakgrunden.
“Karls” besättning. Åke Sallnäs, Håkan Rutgersson (vid rodret) och Bengt Olsson.
“Rånnum”, en bogserbåt som en gång för väldigt länge sedan tillhörde Wargöns AB.
Framme vid Gotenius varv i Göteborg kl. 17. Håkan vänder skickligt runt “Karl”, och vi fick förtöja i flytdockan. Det blev till att debarkera i dockan…
Vy från Göta älvbron, med “Karl” förtöjd vid Gotenius flytdocka.
Segelleden genom Göta älvdalen med sin rika historia parat med kanonväder och riktigt trevligt folk, summeringen kan inte bli annat än med beröm godkänt.
Jag tackar så mycket och önskar lycklig återresa till “grodhavets” norra ände!
Länktips: Karls tidigare liv och äventyr.
WENERSBORG
Skonertskeppet “Wenersborg” byggd 1860 på Tenggrenstorps varv i Vänersborg.
Byggd för en av stadens stora skeppsredare – C. J. Andersson.
Carl Johan Andersson hade 1859 köpt Tenggrenstorp där brukspatron Carl Wikström tidigare huserat, och flyttar hit sin varvsverksamhet från stadens varv vid Dyviken (vid järnvägsstationen).
Mer om detta en annan gång…
I Vänersborgs historia del II av Gösta Hasselberg finns denna bilden med, och där står det felaktigt att fartyget skulle ha varit byggt 1852. Det som säkert lurat Hasselberg, är att det fanns två fartyg med namnet Wenersborg och dessutom redade av samme man, under samma tid. En gick som blockskuta på Vänern (byggd 1852), och den på målningen (byggd 1860) gick i utrikes fart.
Är man snäll, så kan man av äldre herrar få små käcka historiker på gamla fartyg. Just en sådan bifogas under målningen 🙂
1123 skonertskepp WENERSBORG HPGK
Byggd 1860 i Vänersborg av ek o fur.
SST 1973-9-23: ”På den tiden” sks VENERSBORG, kapten Assmundsson, hemmahörande i Vänersborg som anlände till Göteborg lördag vid 10-tiden f.m. från Hartlepool har gjort överresan på den korta tiden av 63 timmar.
Olsson, Ragnar red ”Sjömän, fartyg och samhälle”, 1995, sid: 21, foto, kaptensmålning. Hörde hemma i Mollösund 1862-1868.
Uddevalla sjömanshus: Fribrev 150-1860. 47½ nyl 149,46 nrt. Inskriven 1871, redare: C Andersson/ S Assmundsson, (Tången), Mollösund. Såld 1878 till Vänersborg.
1876, juni 2: mätbrev; 158,10 brt 149,46 nrt. Redare: C J Andersson; befälhavare: O Andersson.
1878, apr 27. Fribrev 88-1878: sks WENERSBORG-Mollösund. Byggd på Tenggrenstorps Varf. HPGK. FB o BB 150-1860. RN 1123. Tillhör skeppsredare Carl Johan Andersson som huvudredare, handlande R L Gerle, C R Holst, August Johansson, Oscar Andersson, sjökapten H Hermansson, skeppare Carl Svensson som är befälhavare, styrman O A Olsson, lantbrukare Theodor Andersson, timmerman Emanuel Eliasson, lantbrukare Abraham Olsson och lantbrukare E O Andersson.
1880: förbyggd i Tenggrenstorp; 3-mastskonare.
1881, jan 5: anmälan från Köpenhamn, att fartyget den 1 januari 1881 grundstött p r Ostende – Kalundborg.
1881, jan 12: anmälan från Köpenhamn, att fartyget grundstött.
1881, jan 27: anmälan, att fartyget totalt förolyckats.
1881, aug 19. Fribrev 202-1881: sks WENERSBORG- Kalmar. Byggd på Tenggrenstorps Varf i Vänersborg. HPGK. FB 88-1878. BB 150-1860. Tillhör sjökapten Johan August Carlsson; ensam ägare själv befälhavare. (En aning mystiskt! Tydligen köpt efter haveriet, men hör sedan hemma i Vänersborg igen enl Sv Skl 1889. GS)
Sv Skl 1889: förbyggd 1881; C J Anderssons sterbhus, Vänersborg; befälhavare H Jacobsson. Sv Skl 1893: d:o; befälhavare M Pettersson.
1891, juni 4: mätbrev; C Andersson, Vänersborg, befälhavare A M Pettersson.
1894, mars 19: valdes skeppsredare Axel Fredrik Andersson, Vänersborg, till huvudredare för en lång rad fartyg tillhörande C J Anderssons sterbhus: sk ELISABETH (2101) 3sk WIKTORIA (1323) 3sk HEDVIG (2103) 3sk VENERSBORG (1123) 3sk CONSTANTIN (1108), gls WERMLAND (1109), gls OSCAR (1139) gls GERMANIA (2104) gls FRITHIOF (1140) och gls DON CARLOS (2105).
1894, mars 24. Cert, pr skeppsredare Axel Fredrik Andersson, Vänersborg, 1/12. Befälhavare: Anders Magnus Pettersson, Vänersborg. Övriga delägare: skeppsredare C Anderssons änka Hedvig Eleonore Virginia Andersson, ½; fabriksidkare Anders Gustaf Carlberg, myndiga ogifta Hedvig Augusta Gabriella Andersson, do Signe Mathilda Emerentia Andersson, do Carin Walborg Erika Andersson, alla Vänersborg, och agent Gustaf Bernhard Andersson, Helsingborg, alla 1/12 vardera.
1906, dec 18: anmälan; slopad vid varvet 1897, skriver Sixten Groth. (Sjötorps Varv)
1907, jan 25: anmälan; ’vid härvarande varv (Sjötorps Varv) upphugget, emedan det var uppruttet och odugligt.
Favorit
En av mina favoritbilder på flytetyg i kanalen.
WINDENA på uppgång 31/3-2010
Trafikstockning
Fann en bild i en av fotoklubbens utgivningar där det stod följande.
“Trafikstockning i hamnkanalen 1965, foto: Kamerareportage”
Kollade runt i mitt lilla arkiv och fann snart händelsen på bild – ja faktiskt fann jag en bild åt vardera hållen.
1965 hade “nya Dalbobron” stått på plats i ett par år, och någon sådan bro fanns inte på bilden åt norr.
Vad man faktiskt ser på bilden är en händelse som kan dateras till Onsdagen den 27 april 1960. Detta datum lyckades man öppna Dalboborn (den gamla), vilken blivit påseglad med svåra skador som följd. Ett 50-tal fartyg hade samlats i Vänersborgsviken, hamnbassängen och Vassbotten. Klockan vid pass 09.30 kunde så alla fartyg sätta sig i rörelse. Först släppte man iväg södergående trafik med “Adeleide” i täten, vilken kan ses stäva ut i Vassbotten på bilden. Fartyget, vilket orsakat debaclet hette “Bremer Roland”.
Hur det gick med reparationen av bron förtäljer inte historien, men man flaggade för att bron skulle behöva stå i öppet läge i flera veckor medans den lagades.
” Och i närmare tre veckor kommer bron förmodligen också att hållas ständigt öppen. Detta medför stora svårigheter för landsvägstrafiken, och även lokaltrafiken har råkat i ett besvärligt läge. Gående får använda järnvägsbron, där gångbanor byggts upp. I övrigt får man köra över Öxnered.”
Isbrytarsäsongen på Vänern igång
Häromdagen kom isbrytande bogseraren BONDEN, och nu ikväll slussade SCANDICA upp för att assistera handelstrafiken på Vänern.
Våran Vänerisbrytare ALE kommer numer bara vid riktigt svåra vintrar. Just nu befinner sig ALE i Södra Kvarken.
LADY NORA i slussen
Kånkade med stativet och gick upp på kullen vid Brinkeberg. Kom i senaste laget för LADY NORA va snabb med slussningen!
Solnedgång över Vättern
Invid sjön Vätterns kant sutto vi två sköna aftnar och besåg solen gå ner.
Det var så grannt, att jag fann det värt att ta fram kamerautstyret.
Ångslupen på bild = http://www.lidwallsbatar.se/nr247.html