Brahehus idag

18 grader, minimal vind och utsikten från Brahehus var storslagen.

Självporträtt

Afrikanska fågelsalen med sprillans ny LED-belysning.

Gudars hem

Kullen kolorerad

   Sluss N:o 16 “Kullen” i 1844-års kanalled. K & A Vikner har tagit bilden, och minst tre plåtar togs vid samma tillfälle den här dagen, något eller några år in på 1900-talet. En av de andra plåtarna visas här. I slussen ligger Ceres på väg att slussas upp för fortsatt resa mot Vänersborg. I bassängen väntar Theodor Mannheimer på att få komma ner. Till höger skymtar Gustafs kvarvarande slusskammare från 1770-talet. Vägen ut till Kullens slussvaktarbostad går över den gamla tegelslussen, och det är samma väg som man fortfarande kan gå ut på.

   Båda fartygen blev byggda vid Motala verkstad, Theod. Mannheimer 1884 och Ceres 1885. Båda kom gå på sina respektive trader från början och ända fram till efter andra världskriget.

   Med “Stockholmsbåten” Ceres kom på 1880-talet konstdepositioner från Nationalmuseum i Stockholm till det nyuppförda museet i Vänersborg. Om detta och en del annat kan nuvarande museichefen Peter Johansson berätta. Ceres såldes ihop med systerfartyget Pallas till Norge 1946, där de kom att fungera som logementfartyg. Hon skrotades efter en brand ombord 1952.

  NBJ:s flaggskepp  Theodor Mannheimer gick på traden Otterbäcken – Lilla Bommen i Göteborg under 63 år. Oftast hade fartyget två pråmar på släp lastade med skogs och gruvprodukter ner, kol och styckegods upp. Fartyget ägdes av det som 1906 kom att bli Nora Bergslags Järnväg och kan sägas fungera som en förlängning av järnvägen. Där järnvägen slutade i Otterbäcken fortsatte transporten till Göteborg på “egna kölar”. Fartyget avyttrades 1947, i en tid då allt höll på att förändras. Det blev helt enkelt ekonomiskt omöjligt att fortsätta med detta transportsätt. Efter försäljningen 1947 blev det många ägarbyten, och redan runt 1950 kunde hon ses hårt uppkörd på grund utanför Trollhättan, då med fiskebetäckningen LL 605. Fartyget blev efter NBJ:s försäljning ombyggt och var också vid denna tid på Islandsfiske. Sista notering jag hittat, är att hon ligger halvsjunken utom all räddning i Umeälven, detta i början av 2000-talet. Värt också att notera är att fartygets första befälhavare på 1880-talet var en vänersborgare vid namn Carl Axel Johansson.

 

Stegastein

Året är 2006 och vyn är över Aurland från den samma år invigda utsiktspunkten “Stegastein”.

Den gamla portalen

Då Kungsgatan 9, nu Residensgatan 36. Samma eller en likadan?

 1915 plockades hörnhuset vid Kungs- och Edsgatorna ner, och av materialet lär det, likt fågel Fenix, återuppstått nere på norra Residensgatan.
Det var enligt en gammal tidningsnotis byggnadsfirman Bröderna Lindgren som köpte rivningshuset för 3000 kr och stod för nedmonteringen. Om det var dom samma som satte upp det igen är något oklart. Både en Albertsson och Dafgårds nämns som byggherrar.
En gissning är att Albertsson köpte tomt av Dafgård och tillsammans med Br. Lindgren byggde upp huset igen. Johan Albert Albertsson ska enligt uppgift ha varit husets första ägare, och även utfört vackert snickeri och målningsarbete i trapphuset.

 

Mer av Götheborg i Vänersborg

Götheborg i Vänersborg

Ostindiefararen tackar för sig och stävar ut på grodhavet. Vänersborg den 5 juli 2015.

 

 

Brinkebergskulle idag

Det var mycket folk vid slussen idag…
Ostindiefararen Götheborg vid Brinkbergskulle

Eidfjord

Eidfjord – en plats att längta tillbaka till.

Eidfjord Norge 2007

V4

Saltaste kärran på museet?
Hos Åke och Stig har mina bilar blivit omhändertagna sedan 1999. Nu, när till slut även Åke lägger av, känner jag mig lite villrådig.
Motorn i V4:an gav ca 300 hk ur 1410 cc, 1978. En del ras blev det förstås…
Lite fakta om bilen och Br. Zackrisson HÄR.

Blidsberg idag

Fint fikastopp finns det i Blidsberg!
Där rinner Ätran förbi…

Lilla Edet kraftverk

Gamla kontrollrummet

Gamla kontrollrummet

Något mer från besöket på Lilla Edets kraftstation…

Lilla Edet kraftverk, el. TK2 som dom säkert säger internt på Vattenfall, byggdes åren 1918 -1926. Kraftverket är det andra i ordningen av Vattenfalls expanderande i Göta älv, och var främst tilltänkt att försörja Västra stambanans planerade elektrifiering. Turbininstallationen vid kraftverket bestod ursprungligen av två Lawaczeck-turbiner, samt en dyrare och tidigare, i denna dimension, oprövad Kaplanturbin. Det ursprungliga Kaplanaggregatet G1 byttes ut 1984. Samtidigt ersatte man även Lawaczeck G2 med en semikaplan. 1978 -82 byggde man ut med en separat helt under mark liggande maskinhall med en stor rörturbin.

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Den långa byggtiden berodde på en allmän nedgång efter kriget och en minskad efterfrågan på elkraft. Samtidigt gav det teknikerna tid att utveckla och anpassa en ny och oprövad turbintyp – Kaplanturbinen.  Det var här vid Lilla Edet som Kaplanturbinen kom att få sitt stora genombrott. Älvens höga vattenflöde i kombination med den låga fallhöjden kom att passa Kaplanturbinen utmärkt.

Nedan citerat från Tekniska museets hemsida:

År 1926 skedde den av många emotsedda turbinprovningen. Resultatet överträffade vida förväntningarna. Kaplanturbinens högsta verkningsgrad mättes till över 92 % – tidigare hade vattenturbiner knappast nått högre verkningsgrad än 85-90 %. Turbinen visade sig dessutom vara så stark att provningsutrustningen inte förmådde mäta dess toppeffekt som översteg 15000 hk (11000 kW). Med kaplanturbinen hade man med andra ord fått exakt den turbin som behövdes för att exploatera flödesrika vattendrag med låg fallhöjd.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedan ett axplock bilder från besöket. Klicka för större bild.

 

 

 

 

 

 

 

Tre olika platser

 

Ulricehamn igen, just innan regnet. Höstbild

Bovallstrand

Åsnebyn badar i försommargrönskan.

Lilla Edets kraftverk

Ett långt och givande studiebesök på kraftverket i Lilla Edet företogs denna söndagen, den 3 maj 2015.
En del har hänt mellan att de gamla, och dagens bilder togs…

Laserskanning

“Det långsamma resandets tid” möter nutid, då en vägg laserskannas på museet. Med upp till 976.000 mätpunkter/sek gick det undan!

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.