Foto taget från folkskolans (Norra skolan) tak ca 1914, inte senare än detta år i vart fall. Vi ser gropen och de nyuppförda husen längs den nyutlagda nordligaste delen av Residensgatan. Gatutläggningen och tomterna här nere realiserades i samband med en ny mer övergripande stadsplan vars frö gällade norra stadsdelens utvidgande såddes 1907. Det hela presenterades 1909 och fastlades ett år senare som den “Hallmanska stadsplanen”. Innan detta hade vägen ner till vattenuppfordringsverket gått över den s.k. “Kilen”, diagonalt över det det som senare blev kvarteret Linden. Denna väg kan ses något t.h. på bilden. Vad som är intressant här är de två diken som korsar denna väg torde vara rester av stadens vallgrav, vilken enligt kartor drog fram precis i denna sträckning. Se vidhängd karta från slutet av 1800-talet. Slutligen kan vi konstatera att längst till vänster i gropen kom huset med adress Residensgatan 36 att uppföras 1915.
Om man ska tro på en del man läser, para detta med en dos rå fakta och slutligen lägga till sina egna slutsatser så borde detta huset ha uppförts år 1848 av skeppsredaren Carl Johan Andersson, men jag garderar ändå med brukspatronen Niclas Söllscher och minst 10 år tidigare. De mycket långt senare traderade hågkomsterna talar om att en skeppsredare Andersson ska ha byggt ett flertal liknande hus i området, och att just detta huset ska ha byggts åt honom någon gång åren 1857 – 1859. Detta är inte alls omöjligt, men jag tror på 1848. År 1847 står han i husförhörslängden som ägare till tomterna 35 och 36 i i rote II, för att samma år stå som inflyttad på tomt 71 i rote VI. Nästa år, 1848, flyttar han ut ur denna och in i vad jag tror, det då helt nybyggda huset vi ser på bilderna, på tomt 68 i rote V. De här tre husen låg alla i var sitt hörn i korsningen Residensgatan – Nygatan, och skiljde sig inte jättemycket åt, även om det sista stack ut något.
Med tanke på den stora branden hösten 1834 som i stort sett ödelade hela Vänersborg tyckte jag det var lite konstigt årtal att bygga nytt hus 1848, och även 10 år senare med för den delen. Men senare insåg jag att det gick många år efter branden innan man kom igång med att bygga nya och framför allt, bestående hus. Lägg därtill att detta område låg i stadens utkant. Hur som helst, så står C. J. Andersson under 11 år som ägare till tomterna 68, vilket själva boningshuset ligger på, samt 69 och 70. Inflyttad 1848 och utflyttad 1859.
Carl Johan Andersson (f1815 – d1887) avancerade från obemedlad yngling genom egen kraft och duglighet till att bli en av stadens mest inflytelserika invånare. Han började sin yrkesbana som bokhållare hos skeppredaren Lindqvist här i staden, och kom snart själv att bli Vänersborgs störste skeppsredare. Sin redarbana startade han 1838, då han köper skutan ”Försöket” från Upperud och däcksbåten ”Gustaf” från Bohuslän. Sedan växer fartygsflottan för varje år, och en koll i rullan vid sjömanshuset i Vänersborg 1859, det år då han utflyttar från Nygatan 9, kan man se att han redar hela 28 fartyg av olika typer. C. J. Andersson flyttar nu till landeriet Tenggrenstorp, vilket han har köpt för 50.000 rdr, och här fortsätter han på den inslagna banan med skeppsrederi- och skeppsbyggeri. Skeppsredaren Lindqvist som nämns är sannolikt factorn Carl Henrik Lindqvist och den samme som ägde Kronogatan 7, som blivit berört i ett annat inlägg. C. J. Andersson står nämligen skriven där år 1837.
Nästa mer kände ägare till huset som jag funnit är färgare Söderberg, vilken står som inflyttad 1862. Carl Gustaf Gabriel Söderberg (f1817) ägde redan stora delar av rote V, där han sedan mitten av 1840-talet drivit sin industriella färgeriverksamhet. Mer om detta på annat ställe. Söderberg dör av slag 12/11 1869, då står han som hemmahörande på Nr 68.
En liten utvikning är på sin plats här. Det förekommer ju såklart en massa namn i kyrkböckerna, det är husägare och hyresgäster, det är tomter hit och dit. Ofta äger man bara delar av en eller flera tomter. Ett exempel är husförhörslängden 1870 – 1881, där hittar vi Gabriel Johanssons änka som står som ägare i tomterna 66, 67, 68, 69 fast bara 1 2/10 tomt. Gabriel Johansson hade i sitt liv varit skeppare och en av parets två söner hette Karl Axel och var född 1843, och jag vill nog tro att denne är samme man som blev ångaren Theodor Mannheimers första befälhavare år 1884. Ångaren i fråga pryder för övrigt framsidan på Vänersborgs kommuns miljöalmanacka 2019.
I samma husförhörslängd som utvikningen ovan står noterat som ägare till tomter 68, 69, 70 (2 tomter) fabrikör Söderbergs sterbhus.
Sen blir det ett litet hopp till 1888. Detta år blir Blume ägare till huset på Nygatan 9, ett namn som jag första gången såg på en karta när jag besökte kommunens kartarkiv för ganska många år sedan nu. Om Provinsialläkare Laurentius Blume f 3/2 1810 i Danmark finns det ganska mycket nedtecknat om man söker. På ålderns höst kunde man se honom sittande i trädgården lik patriarken Abraham, i vitt hår och dito långt skägg. Avliden i lunginflammation 20/10 1900 på nr 68. Bouppteckningen avslöjar en sparsam man som ägt många men slitna pinaler. 13 barn blev han ansvarig till, med två hustrur. Sista barnet kom 1881, då han var 71 år. Andra dottern i första äktenskapet blev för övrigt mor till ärkebiskopen Nathan Söderblom.
Sterbhuset blir ägare och änkan Blume ska ha hyrt ut huset till tre systrar Uggla, vilka bar namn efter vad dom hade för sysselsättning. Deras smeknamn var Postuggla, speluggla och matuggla, tre rara och välkända fröknar i den tidens Vänersborg. Senare står sonen ingenjören Laurentius Blume som ägare. Denne utflyttar till Västerås 1910, där även änkan Blume dör 1914.
Den 29 december 1906 bildas Folkets hus-föreningen i Vänersborg, och under några år strävade denna egendomslösa förening efter att skaffa sig ett hus till sina sammankomster, möten och bibliotek. Det är nu man har på förslag att förvärva den s.k. Blumeska fastigheten. Priset på 25.000 kr var dock mer än man mäktade med, och i stället föll valet på smeden Magnussons lite mindre hus borta på Kyrkogatan, vilken inköptes för 12.500 kr.
I stället blir sjökapten Abrahamsson ägare till tomterna 68-70, men syntes inte själv vara skriven i huset.
Så någon gång på 1920-talet blir köpman Johannes Högberg ägare till huset och bodde också här fram till år 1966. Efter detta tycks det, förutom bostäder, mest ha varit kontor i huset, bl.a. Vägförvaltningens planeringskontor. Under åren på 1900-talet har fastighetens stora kök använts som skolkök i olika omgångar, och logen Nyblommans namn har också förekommit. Dess medlemmar höll dock till i en av de två långa parallella huslängor som fanns på gården, vilka sträckte sig ner mot Hamngatan.
De senaste decennierna fram till dags datum (2018) har det nog uteslutande varit bostäder i den nu 170 år gamla träkåken. Byggnaden i vad man kan kalla herrgårdsstil besitter idag ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Då Kungsgatan 9, nu Residensgatan 36. Samma eller en likadan?
1915 plockades hörnhuset vid Kungs- och Edsgatorna ner, och av materialet lär det, likt fågel Fenix, återuppstått nere på norra Residensgatan.
Det var enligt en gammal tidningsnotis byggnadsfirman Bröderna Lindgren som köpte rivningshuset för 3000 kr och stod för nedmonteringen. Om det var dom samma som satte upp det igen är något oklart. Både en Albertsson och Dafgårds nämns som byggherrar.
En gissning är att Albertsson köpte tomt av Dafgård och tillsammans med Br. Lindgren byggde upp huset igen. Johan Albert Albertsson ska enligt uppgift ha varit husets första ägare, och även utfört vackert snickeri och målningsarbete i trapphuset.
Då & Nu i Vänersborg.
Huset på den gamla bilden är från tiden efter stadsbranden 1834. Detta togs ner 1915 och återuppfördes strax därpå i ny skepnad på dagens Residensgatan 36. Wermlandsbanken uppförde stenpalatset på samma plats 1917.
This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.