Posts in Category: Sjöfart
Juno 140 år
Ett jubileum och ett försök till en bild “Då & Nu”.
Juno byggdes vid Motala verkstad och levererades till Motala Ströms Ångbåts-Aktiebolag 1874. Hon har seglat på samma trad och med samma namn i 140 år i år – ett oslagbart rekord! Ur denna dams historia finns säkert massor att skriva, men det finns ej tid till detta här ikväll. En liten försmädlig händelse detta jubileumsår inträffade för några veckor sedan, då hon gick på grund utanför Motala. Lyckligtvis verkar skadorna blivit ringa, då hon snabbt kom i fart igen. Juno är också världens äldsta i trafik varande passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.
Jag missade henne sist men idag fick jag fatt på henne, och min plan var att avtaga min bild på henne när hon passerade en viss plats med historisk koppling. Jag har nämligen i samlingen ett ganska så ovanligt vykort från Brinkebergskulle när Juno slussar i Kullens sluss. Denna, den övre slussen i 1844 års kanalled revs 1915. Bilden på Juno i den gamla slussen visar henne i sitt ursprungsutseende, innan hon blev totalt ombyggd, vilket skedde åren 1904-1905. Bilden har således gott och väl passerat 100 år.
Jag placerade mig så gott det gick att efterlikna det gamla fotografiet utan att hamna i vattnet, men det diffar några meter både i sid- och längdled. Även Juno befinner i nästan samma läge på bilderna, det diffar endast några meter i sidled.
Åsiverken 1971
Åsiverken den 6 oktober 1971, och det är sannolikt nybygge nr 95 man håller på att färdigställa.
Kilaneviken den 16 maj 1914
Till vänster ligger Vikingen eller Wikingen (Reg:nr 851) lastad klar att avgå. Förmodligen har hon fått en last av kvarts eller kvartsit, vilket har brutits ur bergen runt Kilaneviken sedan många år. 1902, då Svenska Silikategelfabriken grundades och anlades här på Annenäset i början av Dalslands kanals sjösystem tog brytningen rejäl fart. I fabriken framställdes bl.a. högeldfast silikategel. Fabrikens skorsten kan skymtas i bakgrunden på bilden. Man skeppade också ut krossad kvarts och kvartsit till annan ort. Höganäs AB började hämta kvartsit från bl.a. Valön runt 1905. Otterbäcken/Gullspång var en annan “kvartskund”. Wargöns AB startade sin första legeringsugn 1912 och tog kvarts från trakten. Jag låter vara osagt om något togs något från Kilaneviken, eller om de redan från början tog från Fröskog, där bolaget än idag har egna kvartsbrott.
Wikingen lär ha varit byggd vid Vänsberg, Tösse 1856, förbyggd ett antal ggr, bl.a 1876 på Eckernas varv strax norr om Lödöse.
Om alla turer med ägarbyten och hemorter stämmer ska hon ha haft Vänersborg som hemort 1871, Långelanda på Orust åren 1873-75, för att komma tillbaka till Vänersborg 1877.
1891 köper handlanden Anders Magnus Abrahamsson i Vänersborg Wikingen för 4.500 kr. Abrahamsson säljer henne 1897 till Bromösund för 3.300 kr. Runt sekelskiftet 1900 och fram till ca 1915 har Wikingen Harge som hemort. 1917 köper disponenten vid Svenska Silikategelfabriken Ivar Setterberg henne för 10.300 kr. Hemorten blir nu Annenäset. Vid denna tiden har hon fått en motor. Ivar Setterberg är för övrigt son till Otto Setterberg, vilken var den som skrev det första avtalet på kvartsbrytning här 1898. 1926 kommer Wikingen åter till Vänersborg, då en skeppare Jonsson, hemmahörande i Blåsut köper henne för 5.500 kr. Han verkar segla med Wikingen fram till november 1930, då skutan blir rapporterad som slopad, och allt pekar på att hon sedan dess ska ligga sjunken i Vassbotten.
Mina, den olastade skutan t.h. i bilden har en lång historia. Hon byggdes vid Fågelö gård på Torsö 1876, och har fått sitt namn från byggherrens hustru, Wilhelmina. Hon byggdes för gårdens egna transportbehov av främst spannmål, kalk och ved. 1894 gick ägaren/redaren Albert Paul i konkurs och Mina får nya ägare, dock blir hon kvar på Torsö ända fram till runt 1945.
Just detta året som fotografiet är taget – 1914 – får hon en hjälpmotor på 20 eff. hkr. Slutet som fraktskuta kom 1959, i och med ett motorhaveri. Efter många händelserika år som som lustfartyg kom Mina tillbaka till Vänern och Trellevarvet, där en stor restaurering tog sin början 1994. Idag är Mina ett av världens äldsta segelfartyg och den enda bevarade “vänergaleasen”.
Rundan
Behöver komma i form. Cyklat runt 3 mil två senaste kvällarna. Känner mig nöjd 🙂
På uppgång 14/6 kl. 20:31
Den gröna båten är faktiskt med på denna bilden, också.
På uppgång 15/6 kl. 20:28 (tangering av gårdagens båt)
Det var på tiden!
Sola ner å Sola upp
“Sola” på väg ner när Nordic Sola är på väg upp genom graven, på resa med metanol till Kristinehamn.
Brinkebergskulle den 9 mars 2014
Gamla farleden med “Bommen” där borta i soldiset.
“Kullens” slussvaktsbostad. Huset flyttat till denna plats 1914.
Dess forna läge är mitt i dagens farled något hundratal meter uppströms.
Rudera av gammal bebyggelse i höjd med Gustafs slussar.
Där uppe låg slussinspektörsbostaden. Detta var på den tiden Gustafs slussar var i bruk.
Rest av sluss No: 16, “Kullen” från 1841.
M/V Alice passerar den övre av Gustafs två kopplade slussar från 1778.
B/B Kraft ankommer Brinkebergskulle.
Ekipaget fyllde hela slussen.
Från Finland.
Leverans till Gruvön.
S/S REX på nedgång
Ur den snart två år gamla slussen vid Brinkebergskulle kommer S/S Rex, en båt värd att uppmärksamma lite. Byggd vid Göta älv på Norra Garns varv 1906 i ek och furu på järnspant. Detta varvet bygger främst pråmar och utför reparationer vid denna tiden. Och så bygger man Rex… En lite udda sak som från början utrustas med en 45 hästars förbränningsmotor som gick på gas. Gasen framställdes ombord i en gasgenerator genom förbränning av antracit. En laddning antracit förbrändes på 5-6 timmar varpå man fick göra ny fyr i gasgeneratorn. Ett tämligen opraktiskt maskineri i ett fartyg, och i samband med att Ångfartygs AB Teodor köper henne 1909 så satte man i en hederlig ångmaskin på 90 ihk istället.
På fotografiet denna septemberdag 1916 är det kanske pappersved till Göta hon har som last. Tre år senare, i juni 1919 är hon på resa Kristinehamn – Göta med just pappersved då hon kolliderar med tyska S/S Meta och sjunker till botten. Ägare till Rex vid olyckstillfället var Gustav Lindstedt i Karlstad som köpt henne i maj 1918 för 130.000 kr. Hon kom att bärgas och är åter i trafik under hösten 1920, nu med Göta sulfit som ny ägare. Köpeskillingen var då 65.000 kr.
1927 såld till Göteborg för 10.000 kr och omnamnad till Alf. 1937 såld till Estland för 5.500 kr. Hennes vidare öden är för mig inte kända.
S/S TROLLHÄTTAN
En i mitt tycke mycket trevlig bild från slussarna i Trollhättan!
Fartyg går olika öden till mötes, inte sällan slutar det dramatiskt. Letade just uppgifter om en s/s Astrid som jag sett på ett vykort från Trollhättan. En idyllisk bild tagen i gamla Bergkanalen runt 1910. Astrid stod inte att finna där jag letade, så en efterlysning gjordes. Jag sporte om hennes öde, och svaret lät inte vänta på sig:
” Det gick åt h-e 🙁
Såldes till Norge , sen torpederade Tyskarna henne i Nordsjön 21/10 1916 “
S/S Trollhättans livsöde blev betydligt längre, men slutet utdraget och tragiskt. Hon, för man ska säga hon om fartyg, byggdes på Thorskogs varv 1908 som Gustaf med Reg:nr 4859. Beställare var varvets ägare Petter Larsson och i aktern stog det dom första åren Thorskog. Jag har faktiskt en bild på henne, liggande i Vänersborgs gamla hamnkanal som Gustaf i min samling. Sen blir det några försäljningar tills hon 1924 byter namn till s/s Trollhättan, nu med hemmahamn i Västerås.
1941 köps hon för 51.500 kr av Munksjö AB i Jönköping, och det är just Jönköping det står i häcken på bilden ovan. Någon gång hos Munksjö AB omnamans hon till Munksjö IV, och 1952 får hon en ny maskin installerad – en 3 cyl Jönköpings-diesel på 225 hk – och blir m/s Munksjö IV.
Efter 1952 följer sen ett otal ägar- och namnbyten som listas i slutet av detta inlägg.* Slutet för detta en gång så vackra lastfartyg blir tragiskt och farsartat. 2008 skulle den stackars båten, som nu byggts om till restaurangbåt bogseras från Lidköping till Karlstad. Vid bogseringen lär man ha begagnat sig av ett minimalt och knappt sjödugligt flytetyg. Det gick som det gick, hon kom lös och blev drivande herrelös på Vänern en tid innan hon strandade i Lurö skärgård. Ägaren – som är ökänd – brydde sig icke alls, och senast nu hösten 2013 kunde man läsa om denna fars. Fartyget har också fått en 15 sidor lång och läsvärd tråd på Fallrepet.
Gamla s/s Trollhättan står alltså fortfarande efter fem års tid på grund i Lurö skärgård. Vem vet, kanske är inte denna 106-åring uträknad än!
* Listan är allt för lång, och jag mäktar inte med att knacka ner den. Noterbart är att Generaltullstyrelsen varit ägare till båten 1978 -1986, och då med namnet TV 069.
En vårdag 1915
I slussen ligger s/s EWY. Hon är här ganska ung, bara två år gammal, byggd på Eriksbergs Mek. verkstad. I aktern står det Seffle – Hugo Silvéns hemstad. Det är han som har beställt fartyget, och han kommer att vara dess ägare fram till april 1935, då han säljer henne till Gotland för 28.000 kr.
Kanske är det april den här dagen vid Brinkebergskulle också. Folket som är ute och beskådar den alldeles nya slussen – en vårdag 1915.
Oredan runt slussen, som togs i allmänt bruk november 1914, skvallrar om att den helt nyligen börjat betjäna alla de fartyg som sedan dess passerat här.
Sluss Nr 1 Brinkebergskulle kommer att betjäna fartygstrafiken ytterligare några år. EWY slutade sina dagar utanför Lerwicks hamn på Shetlandsöarna den 3 mars 1938, där hon efter att ha draggat i orkanvindar strandade och blev skrot.
Kullens sluss
Då & Nu
Slussen på bilden stod klar 1841 och invigdes av Oscar I 1844. Det är Kullens sluss, vilken var den övre av de två slussar vid Brinkebergskulle innan nuvarande kanal- och slussverk kom till. Idag kan man se en rest av denna sluss i form av ett parti av den östra slussväggen stående i kanalen uppströms dagens sluss.
Slussvaktarhuset som syns bland träden på den gamla bilden togs ner 1913, och flyttades 3 – 400 meter söderut till en plats där det står än idag. Huset står vid kurvan på bilvägen ner till dagens sluss.
I slussen ligger en okänd ångare på nedgång, och genom Gustafs slussar från 1770-talet till höger kan man se “Ceres” ankomma Kullen på uppgång. Närmast i bild väntar “Theodor Mannheimer” på att få slussa ner och vidare mot Bommeslussen belägen strax före Karls gravs utlopp i Göta älv.
De båda fotografierna nedan är tagna med drygt hundra års mellanrum, och från nästan exakt samma plats.
HMS KARLSTAD
Korvetten HMS KARLSTAD på väg till just Karlstad för att visa upp sig. Man får nog även med sig en flagga med Karlstads stadsvapen hem, vilket är brukligt.
I Trollhätte kanal tuffade säkert denna smygare upp gående på sina två dieslar på 2600 kW. Kraft finns det dock mer av om man växlar över till dom fyra gasturbinerna med totalt 16000 kW, eller 21.760 Hk. 40+ knop ska detta 72,8 meter långa och 650 ton tunga flytetyg maxa.
VIDI
Sietasbygget VIDI ägdes av Vargön shipping som gjorde kk i augusti 2011. Vid en auktion i danska Svendborg såldes i slutet av november 2011 fem av rederiets sex fartyg. Det sjätte fartyget, VIA, såldes tidigare till svenska köpare i Falkenberg. VIDI såldes till skrotning för 1,1 miljoner DDK.
Upphuggen December 2011. VIDI blev 43 år.
Hmm, mer från området nästa gång.
Gammal slup
Den här bilden har man sett i flera tappningar. Någon har också någonstans skrivit att slupen heter Thyra vill jag minnas. Nya trafikkanalen genom Vänersborg är som synes i bruk, så bilden är efter 1916. Den här upplagan av Dalbobron stod klar att tas i bruk 1913, tre år före kanalen öppnade.
Uddevalla igår
Fartyget Timberland lossar krommalm i hamnen den 3/10. Malmen går vidare med lastbil till Vargön Alloys AB.
Smältverket i Vargön ser ut så här, men denna bilden är inte från igår.