Posts Tagged: Wikingen

Kilaneviken den 16 maj 1914

"Galeaserna Mina fr. Bromö och Vikingen fr. Harje vid lastageplatsen den 16 maj 1914." Foto & bildtext: Herman Ahlin   Till vänster ligger Vikingen eller Wikingen (Reg:nr 851) lastad klar att avgå. Förmodligen har hon fått en last av kvarts eller kvartsit, vilket har brutits ur bergen runt Kilaneviken sedan många år.  1902, då Svenska Silikategelfabriken grundades och anlades här på Annenäset i början av Dalslands kanals sjösystem tog brytningen rejäl fart. I fabriken framställdes bl.a. högeldfast silikategel. Fabrikens skorsten kan skymtas i bakgrunden på bilden. Man skeppade också ut krossad kvarts och kvartsit till annan ort. Höganäs AB började hämta kvartsit från bl.a. Valön runt 1905. Otterbäcken/Gullspång var en annan “kvartskund”.  Wargöns AB startade sin första legeringsugn 1912 och tog kvarts från trakten. Jag låter vara osagt om dom tog något från Kilaneviken, eller om dom redan från början tog från Fröskog, där dom än idag har egna kvartsbrott.

   Wikingen lär ha varit byggd vid Vänsberg, Tösse 1856, förbyggd ett antal ggr, bl.a 1876 på Eckernas varv strax norr om Lödöse.
Om alla turer med ägarbyten och hemorter stämmer ska hon ha haft Vänersborg som hemort 1871, Långelanda på Orust åren 1873-75, för att komma tillbaka till Vänersborg 1877.
1891 köper handlanden Anders Magnus Abrahamsson i Vänersborg Wikingen för 4.500 kr. Abrahamsson säljer henne 1897 till Bromösund för 3.300 kr. Runt sekelskiftet 1900 och fram till ca 1915 har Wikingen Harge som hemort. 1917 köper disponenten vid Svenska Silikategelfabriken Ivar Setterberg henne för 10.300 kr. Hemorten blir nu Annenäset. Vid denna tiden har hon fått en motor. Ivar Setterberg är för övrigt son till Otto Setterberg, vilken var den som skrev det första avtalet på kvartsbrytning här 1898. 1926 kommer Wikingen åter till Vänersborg, då en skeppare Jonsson, hemmahörande i Blåsut köper henne för 5.500 kr. Han verkar segla med Wikingen fram till november 1930, då skutan blir rapporterad som slopad, och allt pekar på att hon sedan dess ska ligga sjunken i Vassbotten.

   Mina, den olastade skutan t.h. i bilden har en lång historia. Hon byggdes vid Fågelö gård på Torsö 1876, och har fått sitt namn från byggherrens hustru, Wilhelmina. Hon byggdes för gårdens egna transportbehov av främst spannmål, kalk och ved. 1894 gick ägaren/redaren Albert Paul i konkurs och Mina får nya ägare, dock blir hon kvar på Torsö ända fram till runt 1945.
Just detta året som fotografiet är taget – 1914 – får hon en hjälpmotor på 20 eff. hkr. Slutet som fraktskuta kom 1959, i och med ett motorhaveri. Efter många händelserika år som som lustfartyg kom Mina tillbaka till Vänern och Trellevarvet,  där en stor restaurering tog sin början 1994. Idag är Mina ett av världens äldsta segelfartyg och den enda bevarade “vänergaleasen”.

M/S MINA stävar ut från Vänersborg 2010

 

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.