Posts in Category: Historiskt

VELOCIPEDÅKNING

Vy över torget, Vänersborg. Fotograf okänd / Vänersborgs museum

Vy över torget, Vänersborg. Fotograf okänd / Vänersborgs museum

Ordningsstadga för velocipedåkning i Wenersborg.

§ 1.
Inom staden är färd på velociped tillåten å alla för körande eller ridande upplåtne gator och allmänna platser, med undantag af vägsluttningen mellan Edsgatan och Jernvägstorget. Under seglationstiden må dock velocipedåkning å södra hamnen ske endast med långsam fart, d. v. s. ej fortare, än att en fullvext karl kan med rask gång följa den åkande.

§ 2.
Vid färd på velociped skall densamma vara försedd med lätt åtkomlig signalklocka äfvensom en bakom sadeln anbringad, bakåt vänd svart plåt med hvita nummersiffror af minst 8 cm höjd och 7 cm bredd samt dessutom, efter mörkrets inbrott med tändt ljus i lykta, så anbragt, att dess sken synes för mötande på ett afstånd af cirka 80 meter.

§ 3.
Den som färdas på velociped åligger:
att, under ringning med signalklockan, åka med långsam fart dels i gathörn och dels äfven der trängsel råder eller fara för sammanstötning eljest kan uppstå;
att icke färdas förbi åkande eller ridande innan att hafva genom signal med klocka gifvit sig tillkänna samt att under förbifarten åka sakta, men då icke gifva signal;
att vid möte med åkande eller ridande hålla till venster;
att vid färd förbi häst eller nötkreatur, som ledes, hålla åt den sida, der föraren går,
att vika undan för gående person; samt
att alltid stiga af veocipeden: vid färd förbi förspändt åkdon, hvars dragare lemnats utan tillsyn, vid möte med åkande eller ridande, då denne gifver tecken dertill samt då det eljest finnes vara nödigt för undvikande af olyckshändelse.

§ 4.
Flere än 2 velocipeder få icke framdrifvas i bredd; ej heller må velocipedåkaren färdas annorledes än rakt fram eller utan att med ena handen hålla i styrstången.

§ 5.
Ej må någon velociped användas till åkning inom staden med mindre den blifvit på poliskontoret härstädes registrerad samt af egaren eller innehafvaen försedd med nummerplåt, sådan som i 2 § omförmäles. Dylik plåt utlemnas på poliskontoret, jemte 1 exemplar af denna stadga, deri registeringen blifvit införd, mot en afgift af en krona, som tillfaller poliskassan. Velocipednumret får icke under färden vara skyldt.

§ 6.
Det i 3 § af ordningsstadgan för rikets städer gifna förbud att å gata, torg eller allmän plats köra ovarsamt och att vid färd mellan gård och gata köra annorledes än med stor varsamhet skall ega tillämpning jemväl vid velocipedåkning.

§ 7.
Den, som öfverträder någon af dessa föreskrifter, straffas, der 11 kapitlet 15 § strafflagen ej är tillämpligt, med böter från och med två till och med tjugo kronor, hvilka böter fördelas enligt ordningsstadgan för rikets städer.

Venersborg den 25 april 1901
På magistratens wägnar
G Sandberg.

HAMNPLAN

Vänersborg, Hamnplan 1972. Foto: Vänersborgs museum

Vänersborg, Hamnplan 1972. Foto: Vänersborgs museum

Hamnplan 2016.

Hamnplan 2016.

JÄGMÄSTARBOSTÄLLET

Jägmästarbostället Bergagården på Hunneberg omkring 1910. Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

Jägmästarbostället Bergagården på Hunneberg omkring 1910. Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

KÖRVÄGEN

Vänersnäs i närheten av Grytet omkring 1910. Enligt uppgift slaktare Erik Johan Floberg, som skjutsar lärarinnan på Eriksdal skola till Lilleskogs järnvägsstation.  Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

Vänersnäs i närheten av Grytet omkring 1910. Enligt uppgift slaktare Erik Johan Floberg, som skjutsar lärarinnan på Eriksdal skola till Lilleskogs järnvägsstation.  Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

BÖRSLE

Den gamla landsvägen vid Börsle omkring 1911. Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

Den gamla landsvägen vid Börsle omkring 1911. Foto: Emil Almqvist / Vänersborgs museum

   Redan 1540 bestämde Gustav Vasa att väg skulle gå från Nya Lödöse via Fors, Börsle, Bryggum till Naglums sund. Idag går gränsen mellan Vänersborgs och Trollhättans kommuner ungefär på denna plats.

M/T CRUDO

Foto: Vänersborgs museum

Foto: Vänersborgs museum

   M/T Crudo på nedgång vid slussarna i Trollhättan våren 1971. Denna lilla tankern byggdes på Åsiverken i Åmål och levererades som Ekenäs 1955. Den 7 februari 1973 förliser Crudo dramatiskt vid Kråkesundsgap utanför Orust. Curt Warås har tagit en fantastisk bild på haveristen uppspolad på skäret. Googla!
Crudo skars senare ner till skrot ute på skäret.

PANNEXPLOSION

JONAS AHLSTRÖMER efter ångpanneexplosionen vid Ströms övre sluss maj 1910. Fotograf okänd / Vänersborgs Söners Gille

JONAS AHLSTRÖMER efter ångpanneexplosionen vid Ströms övre sluss maj 1910. Fotograf okänd / Vänersborgs Söners Gille

Om Lastångaren JONAS AHLSTRÖMERS ångpanneexplosion har jag läst och fått höra en del. Träffade till och med en ättling till ångarens kapten för en tid sedan. När så en bild på den sprängda ångaren dyker upp i ett album blir det några utropstecken!
Här nedan återges vad Elfsborgs Läns Tidning skrev om olyckan som timade den 8 maj 1910.

 Kanalångare sprängd i luften.
Ångpannan på “Jonas Ahlströmer” exploderat vid Lilla Edet. Två af besättningen dödade, fyra svårt skadade.

En dess bättre lika ovanlig som hemsk olycka inträffade i söndags på eftermiddagen vid Ströms öfra sluss vid Lilla Edet, i det kanalångaren Jonas Ahlströmer, som just skulle passera genom slussen på nedgående till Göteborg, sprängdes i luften af sin exploderande ångpanna. Vid olyckan formligen slets hela akterskeppets öfverbyggnad i bitar, och endast förskeppet samt fartygets af lasten skyddade delar förblefvo något så när oskadade. Ett par timmar efter explosionen sjönk ångaren, som dittills flutit på lasten, men blef stående på grund med förskeppets högre delar öfver vattnet.
Olyckan kostade två personer lifvet. Ångarens restauratris, Matilda Jansson, försvann vid tillfället och har sedan icke anträffats. Aktergasten, 48-årige Henrik Johansson, blef så illa skadad af de kringfarande spillrorna, att han vid half 6-tiden i söndags afton afled. Af de öfriga ombordvarande skadades maskinisten och eldaren lifsfarligt. De fördes vid 6-tiden på aftonen med ångaren Pallas till Göteborg, där de i ambulansvagn omedelbart fördes till Sahlgrenska sjukhuset. Kaptenen och rorgängaren erhöllo mindre, tämligen ofarliga skador och vårdades på platsen. Förgasten och den s.k. landgasten, tvenne unga pojkar, undkommo utan några som helst skador.

   Ångaren en “flytande likkista”?
Med anledning af olyckan på “Jonas Ahlsrömer” har G. P:ns korrespodent från Seffle kanalkontor erfarit att såväl “Jonas Ahlströmer” som den lika åldriga “Sten Sture” en vacker dag skulle råka ut för något missöde. Dessa såväl som de flesta andra ångare gå med oexaminerade kaptener och maskinister, och navigeringen blir ofta bristfällig nog. Senast för ett par dagar sedan körde “Sten Sture” på grund i Vänern och fick sitta där hela natten, innan man kunde komma den till hjälp. Både “Sten Sture” och “Jonas Ahlströmer” kunna betäcknas som flytande likkistor.
Hade den nu i Lilla Edet timade olyckan inträffat i t.ex. Trollhättan eller Seffle kanal hade oerhörd skada kunnat inträffa och trafiken måst stängas för månader framåt. Som ett bevis för “Jonas Ahlströmers” skröplighet kan anföras, att den redan i fredags f.m. lämnade Seffle och först i söndags framkom till Lilla Edet. Denna färd brukar i vanliga fall taga 10 à 12 timmar.

GÖTA ÄLV

Längs Göta älv. 4-mastad skuta, sannolikt är det danskbyggda DROGDEN byggd 1917 som passerar ZEUS med tre pråmar på släp. Foto: glasplåt med okänd fotograf ca 1920. Ur Vänersborgs museums samlingar.

Längs Göta älv. 4-mastad skuta, sannolikt är det danskbyggda DROGDEN byggd 1917 som passerar ZEUS med tre pråmar på släp. Foto: glasplåt med okänd fotograf ca 1920. Ur Vänersborgs museums samlingar.

ÖSTRA DAMMVALLEN

"Spåntn. och jordfyllning vid östra avstängningsdammen, Brinkebergskulle."

“Spåntn. och jordfyllning vid östra avstängningsdammen, Brinkebergskulle.”

En gråmulen dag mars 2017

En gråmulen dag mars 2017

   Här under parkeringen vilar sannolikt fortfarande flera hundra soldater, vilka ha fått sin primitiva grav här sedan de avlidit vid arméns sjukhus å Brinkebergskulle åren 1808 – 1809. Arméns sjukhus var inrättat i det gamla kronobränneriet, vilket låg strax bortom bergsknallen i bildernas fond.

MOSEDRAGAREN

Foto: Sune Larsson

Foto: Sune Larsson

  
   Många var dom som spådde en kall vinter, men hittills har kylan mer eller mindre uteblivit. Bara någon dag till så är februari genomliden, och utanför  mitt fönster denna gråa måndag ligger Vänersborgsviken öppen och termometern visar på + 6 °C. Annat var det vårvintern 1966, då Wargön var ute och kände på isen. På bryggvingen står Sune Larsson, och det är från hans kamera denna härliga bild kommer. Sune var maskinist på Wargön från 1964 fram till att man avslutade kontraktet med mose-bogsering 1969. Wargöns AB beställde bogserbåten av Norrköpings varv, och den levererades våren 1952. Dess huvudsakliga uppgift var att dra timmer-moser över Vänern. Timret, eller rättare sagt massaveden, hämtades i regel i Karlstad eller Älvenäs, men det hände även att man drog släp från Värmlandsnäs. En resa med släp i 2 knops fart över Vänern tog en och en halv dag. Ofta fick man gå in till Aspholmen för att söka skydd för dåligt väder. Att här försöka beskriva hur ett sådant här släp var sammansatt dristar jag mig inte att ge mig på. Det var billass, moser och buntar i längder och bredder… När man drog från Värmlandsnäs hade man i regel lite klenare saker, och det kallades då för ett Gaperhultssläp. På släp hängde också den lilla arbetsbåten Wilgot. För att citera Conny Jonsson, däcksman på Wargön vid samma tid: den hette så för den ”ville oss gott”. Väl i Vänersborg angjordes moserna vid norra hamninloppet i G:a hamnkanalen, och därifrån drogs dom av de båda mindre bogserbåtarna Vargen och Björnen genom Karls grav och slussen vid Brinkbergskulle till Wargöns pappersbruk.

    På vintern såg man ofta Wargön assisterande på kanalen tills det att isen slutligen satte stopp för seglationen. Någon riktig isbrytare var nu inte Wargön, det mäktade inte den 7 cylindriga NOHAB:n med sina ca 455 Hk med. Det hände att man höll på en hel dag med att bryta en ränna genom Vassbotten.

   Under Sune Larssons tid såldes Wargön 1966 till Röda Bolaget i Göteborg, men man fick ett lönsamt kontrakt med Wargöns AB för fortsatt bogsering tills det hela avslutades 1969. Därmed upphörde epoken med mosedragning på Vänern. Sista uppgifter kring bogserbåten Wargön kommer från Norge för omkring tio år sedan, men det är oklart om den fortfarande finns kvar. Tack Sune och Conny för att ni så generöst bjöd på berättelser från eran tid, då man fortfarande drog moser på Vänern.

BRINKEBERGSKULLE PÅ 1870-TALET

1870-talets Brinkebergskulle

1870-talets Brinkebergskulle

Brinkebergskulle 2015. Resterna av Gustafs slussar tvärs kanalen samt murrest fr. 1840-talets sluss t.h.

Brinkebergskulle 2015. Resterna av Gustafs slussar tvärs kanalen samt murrest fr. 1840-talets sluss t.h.

   Brinkebergskulle, denna en gång så dynamiska plats. Här, där 1800-tals konstnären och den nutida fotografen stått och gjort sina vyer var det fordom en livlig plats. Här, just på denna plats har det förutom tre generationer slussar bl.a. legat ett tegelbruk, kvarnar, kronoförråd och ett stort kronobränneri. Tegelbruket uppfördes av Petter Samuelsson Bagge på 1760-talet, inför bygget av Gustafs slussar. Bagge hade dock problem att få fram tegel, så kronan löste in bruket efter några år och drev produktionen själva. När teglet till slussarna var färdigtillverkat uppfördes ett Regale bränneri på dess plats, av tegel slaget på det tidigare bruket. Bränneriets 30 pannor hade en genomsnittlig produktion på omkr. 8100 tunnor spannmål per år. En tunna spannmål gav ca 18 kannor brännvin (1 kanna = ca 2,6 liter). Det kungliga bränneriet här vid Brinkebergskulle utarrenderades under åren 1777 till 1782, och dom sista åren fram till ca 1786 drevs det av Kronan. Något år senare upphävde Gustaf III förbudet mot husbehovsbränning. Vad gäller bränneriet vid Brinkebergskulle efter kronans tid, så kom detta att drivas av Haij på Onsjö fram till år 1800, då det enligt uppgift nedlades. Den säkert ganska så pampiga byggnaden stod kvar och fungerade som arméns fältsjukhus krigsåren 1808 – 1809. Någon gång efter detta började byggnaden plockas ner, sten för sten. För fram till åtminstone 1840 användes teglet från det gamla kronobränneriet till reparationer av Gustafs ömtåliga tegelslussar.

    1841 stod de två nya slussarna färdiga i Karls grav och vi kan se den övre av dessa på målningen här ovan. På höjden i bakgrunden tornar den röda slussinspektörsbostaden upp sig. På den här tiden hade kanalbolaget stora delar att sitt fastighetsbestånd på västra sidan av Karls grav. Under 1880-talet uppfördes nya hus på östra sidan av kanalen av den typen man fortfarande kan se, främst nere vid slussarna i Trollhättan. Ritningen på förslag till det nya kanalkontoret här vid Brinkebergskulle är signerad av mecanicus Carl Wallström 31 januari 1888 och fastställd i Stockholm den 13 februari samma år. Detta hus och några andra flyttades 1915 till dess nuvarande plats vid dagens nu drygt hundraåriga sluss.
Det gamla husbeståndet på Onsjösidan försåldes på auktion 1890, och det är inte omöjligt att en del av det byggnadstimmer Vassända Naglums församling fick genom inköpet från något av husen gick till reparation av kyrkgolvet i Gustava.

   Mycket vatten har nu flutit förbi denna totalt omdanade plats. 1910-talets arbeten med den nya kanalen kom att förändra platsens utseende radikalt, men med lite hjälp kan man bilda sig en uppfattning hur det en gång såg ut på denna en gång så betydelsefulla plats i vårat område.

NAFTABOLAGET BRÖDERNA NOBEL I BAKU

Under andra hälften av 1800-talet drev bröderna Ludvig, Robert och Alfred Nobel ett av världens största oljebolag i Baku vid Kaspiska havet i nuvarande republiken Azerbajdzjan… Läs vidare >
En bra sida om man vill fördjupa sig lite kring bröderna Nobel finns här >

 

VÄNERSBORGS MUSEUM

Den lite anonyma baksidan har fått ett lyft, i dubbel bemärkelse.

Den lite anonyma baksidan har fått ett lyft, i dubbel bemärkelse.

RÅDMANS PLANK

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

   Där Innanför planket ligger Rådmans trädgård, och man kan även skymta paviljongen, vilken skepparen Kristian Johansson köpte och flyttade till Kasen på Blåsut 1930. Rådmannen var Albert Carlsson, stadens hårdaste man. Han bodde i det Strömmerska huset, där han hyrde en våning. Det sägs att när hans broder inte kunde betala tillbaka ett lån, tecknade Albert Carlsson en livförsäkring på brodern och bad honom att gå ner i älven.
Bortanför planket ligger Knut Anderssons verkstad, vars specialitet var elektrisk drivna lastcyklar.
Hela kvarteret Sälgen jämnades med marken 1975, och två år senare stod Länsstyrelsens förvaltningsbyggnad klar. Det sades att om inte Länsstyrelsen fick bygga på denna plats hotade man att lämna Vänersborg och flytta hela rasket till Borås. På den nya bilden ser man entrén till Vänersborgs tingsrätt.

HAMNGATAN 27

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

   Förr var förr, nu är nu. Den gamla bilden är från tiden då Hamngatan var på väg att läggas ut här. Tidigare gick “Gröna gången” här, alldeles bakom fotografen. Året ska visst vara 1909 och det är åkare Öberg som just uppfört sitt ståtliga hus med tegelfasad här på blivande Hamngatan 27. På bilden ser vi Olle Petter Öberg själv längst t.v., hustrun Hanna, sönerna Karl, Gustaf och Oscar. I detta huset bodde sedan åkare Öberg länge. Han körde mycket ved från Värmlands- och dalslandsskutorna nere i hamnen, en syssla som sedan sonen Oscar fortsatte med. Innan detta hus byggdes stod ett gammalt trähus på samma plats, och vid rivningen av denna träkåk fann man material som var så gammalt att det ansågs komma från Vänersborgs föregångare, Brätte stad.

GOD JUL

    Om man vill, kan man uppfatta denna vackra vy (tyvärr i gråskala) som en skämtbild. För all del, den aeroplanfarande tomten hör väl till det skämtsamma i bilden och likaså hans kamrater, som valsar omkring i den nyfallna snön. Och ändå finns det en verklighetsbakgrund i bilden. Den markerar nämligen året 1913, då kapten Hugo Sundstedt gjorde den första flygningen i Vänersborg.
Nedan återges en ögonvittnesskildring från denna händelse.

Kapten Hugo Sundstedt från Göteborg var den förste flygare, som planerade en uppstigning med sitt aeroplan i Vänersborg. För att den ekonomiska sidan i saken skulle klaras måste en garantiteckning ske. Även detta gick braoch uppstigningen utannonserades till den 17 mars 1913. Biljetter såldes i Dahlborgs cigarraffär och vidare genom idrottsföreningens medlemmar mot att föreningen fick vissa procent på biljettförsäljningen. Sadelplats betingade ett pris av 3 kr, och därnäst 1 kr. samt tredje plats 50 öre.
Så var allting klappat och klart för uppstigning måndagen den 17 mars från Holmängen och mängder av folk hade mött upp. Signaturen hade fattat posto vid Lovisebergs gamla lada i hörnet av Ny- och Östergatan, där planet tydligt siktades. Så började maskinen att rulla men den kom aldrig upp. Det blev istället så här. Planet hade placerats så att marken lutade uppåt och genom detta blev farten för svag varvid hjulen grävde ner sig i den blöta marken, Stjärten träffade därvid en lina som avdelade flygfältet och en stängselpåle rycktes upp. som hade till följd att framdelen av planet kastades till marken. Kapten S. måste då hejda planet vid kanten av Vänern och då han landade körde han mot en sten i en dikeskant så att fälgen bucklades till. Det ansågs att skadan lätt skulle avhjälpas men först vid halv 7-tiden var det klart men då hade mörkret inträtt och kapten S. steg då ur planet och det meddelades att flygningen uppsköts till tisdagen den 1 april kl. 5 em.
Någon flygning kom aldrig till stånd genom att delar fattades till planet och vidare att det inte fanns någon hangar där man kunde få skydd åt detsamma. Söndagen den 13 fanns en insändare i en ortstidning som tillkännagav sittmissnöje med att flygningen aldrig kom till stånd. Det var de som tecknat garantier, som kände sig besvikna över den snöpliga utgången av flygningen.
Åhlén & Holm i Insjön voro ägare av planet och lämnade en redogörelse över de inträffade motigheterna som hindrat uppstigningarna. En ny uppstigning utlovades den 26 april och de som förut köpt biljetter fick då använda sig av dessa.
Nu hände det. Maskinen stod uppställd söder om Torpabron där 3.000 åskådare samlats. Så blev det start. Elegant och smidigt steg planet upp mot rymden och ett tag försvann det nästan för det mänskliga ögat. Vid nedgåendet sjönk det mot marken i en mjuk glidflykt och slog ner på en rågåker. Vänersborgarna och alla utombys hade varit med om ett av de första inledningarna i svensk flyghistoria lördagen den 26 april 1913 då kapen Sundstedt höll sig uppe i luften i 17 minuter på en höjd av 500 meter.

Skrifwaren.

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.