Färdigrökt

Snart faller den – Nabbensbergs tegelbruk mars 1972.

Foto: Erik Björnänger/Vänersborgs museum

 

 

Åsiverken 1971

Åsiverken den 6 oktober 1971, och det är sannolikt nybygge nr 95 man håller på att färdigställa.

Åsiverken, Åmål 1971-10-06

Kilaneviken den 16 maj 1914

"Galeaserna Mina fr. Bromö och Vikingen fr. Harje vid lastageplatsen den 16 maj 1914." Foto & bildtext: Herman Ahlin   Till vänster ligger Vikingen eller Wikingen (Reg:nr 851) lastad klar att avgå. Förmodligen har hon fått en last av kvarts eller kvartsit, vilket har brutits ur bergen runt Kilaneviken sedan många år.  1902, då Svenska Silikategelfabriken grundades och anlades här på Annenäset i början av Dalslands kanals sjösystem tog brytningen rejäl fart. I fabriken framställdes bl.a. högeldfast silikategel. Fabrikens skorsten kan skymtas i bakgrunden på bilden. Man skeppade också ut krossad kvarts och kvartsit till annan ort. Höganäs AB började hämta kvartsit från bl.a. Valön runt 1905. Otterbäcken/Gullspång var en annan “kvartskund”.  Wargöns AB startade sin första legeringsugn 1912 och tog kvarts från trakten. Jag låter vara osagt om något togs något från Kilaneviken, eller om de redan från början tog från Fröskog, där bolaget än idag har egna kvartsbrott.

   Wikingen lär ha varit byggd vid Vänsberg, Tösse 1856, förbyggd ett antal ggr, bl.a 1876 på Eckernas varv strax norr om Lödöse.
Om alla turer med ägarbyten och hemorter stämmer ska hon ha haft Vänersborg som hemort 1871, Långelanda på Orust åren 1873-75, för att komma tillbaka till Vänersborg 1877.
1891 köper handlanden Anders Magnus Abrahamsson i Vänersborg Wikingen för 4.500 kr. Abrahamsson säljer henne 1897 till Bromösund för 3.300 kr. Runt sekelskiftet 1900 och fram till ca 1915 har Wikingen Harge som hemort. 1917 köper disponenten vid Svenska Silikategelfabriken Ivar Setterberg henne för 10.300 kr. Hemorten blir nu Annenäset. Vid denna tiden har hon fått en motor. Ivar Setterberg är för övrigt son till Otto Setterberg, vilken var den som skrev det första avtalet på kvartsbrytning här 1898. 1926 kommer Wikingen åter till Vänersborg, då en skeppare Jonsson, hemmahörande i Blåsut köper henne för 5.500 kr. Han verkar segla med Wikingen fram till november 1930, då skutan blir rapporterad som slopad, och allt pekar på att hon sedan dess ska ligga sjunken i Vassbotten.

   Mina, den olastade skutan t.h. i bilden har en lång historia. Hon byggdes vid Fågelö gård på Torsö 1876, och har fått sitt namn från byggherrens hustru, Wilhelmina. Hon byggdes för gårdens egna transportbehov av främst spannmål, kalk och ved. 1894 gick ägaren/redaren Albert Paul i konkurs och Mina får nya ägare, dock blir hon kvar på Torsö ända fram till runt 1945.
Just detta året som fotografiet är taget – 1914 – får hon en hjälpmotor på 20 eff. hkr. Slutet som fraktskuta kom 1959, i och med ett motorhaveri. Efter många händelserika år som som lustfartyg kom Mina tillbaka till Vänern och Trellevarvet,  där en stor restaurering tog sin början 1994. Idag är Mina ett av världens äldsta segelfartyg och den enda bevarade “vänergaleasen”.

M/S MINA stävar ut från Vänersborg 2010

 

Rundan

Behöver komma i form. Cyklat runt 3 mil två senaste kvällarna. Känner mig nöjd 🙂

På uppgång 14/6 kl. 20:31
Den gröna båten är faktiskt med på denna bilden, också.
På uppgång 15/6 kl. 20:28 (tangering av gårdagens båt)
Det var på tiden!

Axels fåglar

Fotot från 2012, men jag kan garantera att det ser likadant ut idag :-)
Axel W. Erikssons (1846-1901) fågelsamling, med fåglar från sydvästra Afrika. Fåglarna är insamlade mellan åren ca. 1865 – 1888 och donerade till Vänersborgs museum.

Gåfvobref
Genom detta mitt gåfovobref vill jag hermed ytterligare bekräfta den till min födelsestad Venersborg och dess högre elementarläroverks museum förut gjorda öfverlåtelse utaf den samling af afrikanska fåglar, som jag härstädes eger förvarad, öfverlemnade jag till J. Ad. Andersohn och Hj. A. Lindedal att närmare bestämma de villkor och föreskrifter, som erfordras för fåglarnas emottagande och försvarande, deras tillgänglighet för allmänheten m.m.

Venersborg den 12 juni 1883
A.W. Eriksson

 

Sola ner å Sola upp

“Sola” på väg ner när Nordic Sola är på väg upp genom graven, på resa med metanol till Kristinehamn.
Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014

Ryrsjön

Beneboviken, Ryrsjön den 27/4. Erik Sparre står stadigt på botten sedan mitten av 1960-talet…
Jag var där i april 2012.

Vyer över Sjöboda

Tre vyer över Sjöboda vid Vänerns utlopp i Göta älv, tagna 1916 resp. 2014.
Gamla bilderna kommer från Innovatums bildarkiv.
Håll över bild för text, klicka för större…

Vy över Sjöboda från Källshagen 1916Vy över Sjöboda från Källshagen 2014Vy mot Sjöboda från Huvudnäsön 1916Vy mot Sjöboda från Huvudnäsön 2014Vy mot Sjöboda från pegeln 1916Vy mot Sjöboda från pegeln 2014

Brinkebergskulle den 9 mars 2014

Gamla farleden med “Bommen” där borta i soldiset.

“Kullens” slussvaktsbostad. Huset flyttat till denna plats 1914.
Dess forna läge är mitt i dagens farled något hundratal meter uppströms.

Rudera av gammal bebyggelse i höjd med Gustafs slussar.

Där uppe låg slussinspektörsbostaden. Detta var på den tiden Gustafs slussar var i bruk.

Rest av sluss No: 16, “Kullen” från 1841.
M/V Alice passerar den övre av Gustafs två kopplade slussar från 1778.
B/B Kraft ankommer Brinkebergskulle.
Ekipaget fyllde hela slussen.
Från Finland.
Leverans till Gruvön.

S/S REX på nedgång

Regnr 4694 S/S REX vid Brinkebergskulle

Ur den snart två år gamla slussen vid Brinkebergskulle kommer S/S Rex, en båt värd att uppmärksamma lite. Byggd vid Göta älv på Norra Garns varv 1906 i ek och furu på järnspant. Detta varvet bygger främst pråmar och utför reparationer vid denna tiden. Och så bygger man Rex… En lite udda sak som från början utrustas med en 45 hästars förbränningsmotor som gick på gas. Gasen framställdes ombord i en gasgenerator genom förbränning av antracit. En laddning antracit förbrändes på 5-6 timmar varpå man fick göra ny fyr i gasgeneratorn. Ett tämligen opraktiskt maskineri i ett fartyg, och i samband med att Ångfartygs AB Teodor köper henne 1909 så satte man i en hederlig ångmaskin på 90 ihk istället.

På fotografiet denna septemberdag 1916 är det kanske pappersved till Göta hon har som last. Tre år senare, i juni 1919 är hon på resa Kristinehamn – Göta med just pappersved då hon kolliderar med tyska S/S Meta och sjunker till botten. Ägare till Rex vid olyckstillfället var Gustav Lindstedt i Karlstad som köpt henne i maj 1918 för 130.000 kr. Hon kom att bärgas och är åter i trafik under hösten 1920, nu med Göta sulfit som ny ägare. Köpeskillingen var då 65.000 kr.

1927 såld till Göteborg för 10.000 kr och omnamnad till Alf. 1937 såld till Estland för 5.500 kr. Hennes vidare öden är för mig inte kända.

Sluss No:1

Ca fyra månader kvar till dess fullbordande – sluss No:1 Brinkebergskulle.

Vänern regleras från Vargön

Vargöns kraftverk under uppförande

Innan Kraftstationen vid Wargön anlades var Vänern oreglerad. Vattennivåerna kunde variera och översvämningar var vanliga. Vid för lågt vattenstånd blev sjöfarten och vatttendriven industri drabbade, tex stod många gånger pappersbruket på Wargön still, som i tidiga år var helt beroende av vattenkraften. Historiskt sett, eller i vart fall tillbaks till mitten av 1700-talet har det uppmätts skillnader i vattennivån på upp till 3 meter.

I januari 2001 blev det lite kritiskt trots regleringen. Efter en långvarig period av nederbörd i Vänerns tillrinningsområden, steg vattnet med ca 2 cm/dygn mellan oktober och december. Kulmen nåddes den 11 januari, då stod vattnet 82 cm över max tillåtna. Följden blev att vattnet stod högt på Hamngatan, och stora delar av Skräckleparken höll på att försvinna ut i sjön.

Hade inte Vänern varit reglerad då 2001, hade sannolikt 1927 års rekordnivå på + 45,76 överskridits med ca 30 cm. Nu stoppade det på + 45,67.
1910 är ett annat rekordår, då kunde man lägga till med båten vid Strömsborg.

 

  • Vargöns kraftstation invigs 1934
  • Vattenfall får tillstånd att reglera Vänern 1937
  • Vattendomstolen godkände regleringen 1938
  • Effekt: 34 MW (3 turbiner)
  • Fallhöjd: 5 meter
  • Vänerns högsta dämningsgräns är +44,85 m
  • Vänerns lägsta sänkningsgräns är +43,16 m
  • Max tappning är 900 m3/sek
  • ————————————————————————–
  • Sjöboda kanal grävs och sprängs 1929 – 31
  • Huvudnäskanalen tillkom 1936 – 37
  • Huvudnästunneln sprängs 1986 -88
  • Sättbron över Sjöboda kanal tas bort sept 1988
  • Turbin 3 (Sigfrid) tas i drift 1989

> Mer läsning om Vargöns kraftstation

Buset 1917

Foto runt 1916, ur Vänersborgs Söners Gilles arkiv

Ink den 10 maj 1917.

Till Stadsfullmäktige i Vänersborg.

Under senaste tiden hava i Vänersborg inträffat tilldragelser, som med hänsyn till samhällets lugn och god ordning måste djupt beklagas. Dessa företeelser, vilka i vår tid sakna motsvarighet å andra orter, härröra förvisso från orsaker av skilda slag, vilka man ej kan hoppas undanröjda inom en nära framtid. Tvärtom synes anledningen vara att befara, att under den närmaste tiden förhållandena kunna uppkomma, som medföra större vådor för den allmänna ordningen än man hittills haft att bekämpa. Det är därför ytterst angeläget, att samhällets i tid rustar sig för att värna om sina högsta intressen, den allmänna ordningen och säkerheten. Vad beträffar ovan antydda tilldragelser har det, så vitt hittills kan ses, icke lyckats att genomföra årgärder, som medföra trygghet mot deras upprepande. Orsaken härtill är icke att söka i bristande god vilja hos dem, på vilka ansvaret för ordningens upprätthållande närmast vilar, därtill finnes icke styrkt anledning. Fastmera måste enligt Konungens Befallningshavande mening felet anses ligga i att stadens polisväsende, som till numerär och organisation är beräknat för primitiva och lugna förhållanden, är i nämnda hänseenden för svagt för att kunna nöjaktigt uppfylla de nu rådande förhållandenas större krav. En annan omständighet, som härvid förtjänar att beaktas, är det ringa understöd, för att använda ett milt uttryck, ordningsmakten röner från allmänhetens sida i sina åtgärder i ordningens intresse, och den bittra och oförstående kritik, polisen ofta från skilda håll röner, och som icke är egnad att i krävande situationer höja dess handlingskraft. På grund av vad sålunda anförts har Konungens Befallningshavande funnit sig föranlåten hemställa, att Stadsfullmäktige måtte dels besluta om åtgärder till skyndsamt uppbringande av polisens styrka till motsvarighet mot de nya förhållandenas krav och till avhjälpande av eventuella brister i dess organisation och instruktion och dels taga i övervägande, huruvida i övrigt anordningar kunna träffas för stödjande av stadens ordningsmakt vid eventuellt inträffande svårare förhållanden. En sådan fullständig utredning kräver dock tid, men omedelbara åtgärder äro oundgängligen av nöden. Enligt vad Konungens Befallningshavande erfarit, höra överfall mot militärpersoner med smädelser, hot och till och med stenkastning alltjämt snart sagt till ordningen för dagen. Konungens Befallningshavande föreslår därför, att tillräckliga medel ofördröjligen ställas till förfogande för tillfällig förstärkning av polisbevakningen på de gator, där så behöves, och för ett kraftigt efterhållande av de befolkningselement, som hota den allmänna säkerheten.

 

Wargöns AB – träsliperi No: 2

” Och ett stycke ofvan det egentliga pappersbruket ligger det nya luftiga träsliperiet majestätiskt och imponerande, höjande sig ur de vilda vågorna och sträckande en vacker tornspira mot skyn. Byggnaden, till hvilken leder en efter våra förhållanden storslagen bro öfver älfven, är genom en elektrisk järnväg sammanbunden med pappersbruket samt bär årtalet 1897. “

Träsliperiet, uppfört 1897. Men var är tornspiran? Okänt årtal men innan branden 19181893 är det tuffa tider för pappersbruket på wargön. Man måste till varje pris göra sig oberoende av massainköp utifrån. Ett nytt stort träsliperi ska lösa detta bekymmer. Det nya träsliperiet kommer att kräva mycket vattenkraft, och 1894 köper därför företaget in Rånnums och Önafors kvarnar vid Nyebro. Samtidigt kommer man åt hela det fall i älven, från vilket man kan utvinna kraft. I Önafors kvarn, som syns till höger på bilden ovan, anlägger man en elektrisk kraftstation med tillhörande inloppstunnel. För dessa arbeten svarade enligt uppgifter, “hundratals” vattenrallare.
Till träsliperiet, som låg på den västra sidan av älven, hörde en hängbro med nästan 100 meters spännvidd, på vilken man med ett litet elektriskt tåg transporterade slipmassan över älven in till pappersbruket. Hängbron – tillverkad av Nohab – bar 4 tons rörlig belastning och lär vid tillfället ha varit landets längsta i sitt slag.
Träsliperiet togs i bruk 1897 och brann ner våren 1918. Det ersattes med ett nytt eldrivet, vilket åter kom att ligga på ön Wargön, intill pappersbruket.

I bildens framkant skymtar den gamla Ericsonska kraftkanalen, som sedan det statliga kraftverkets uppförande på 1930-talet hamnat under vattenytan. I början av 1930-talet rev man också ner hängbron, vilken fått hänga kvar utan funktion efter branden 1918.

 

Öxnered station

Med anledning av att Trafikverket har lagt in en rivningsansökan på det gamla stationshuset i Öxnered.

Fotograf okänd Fotograf okänd

S/S TROLLHÄTTAN

S/S TROLLHÄTTAN på uppgång någon gång på 1940-talet.

En i mitt tycke mycket trevlig bild från slussarna i Trollhättan!

   Fartyg går olika öden till mötes, inte sällan slutar det dramatiskt. Letade just uppgifter om en s/s Astrid som jag sett på ett vykort från Trollhättan. En idyllisk bild tagen i gamla Bergkanalen runt 1910. Astrid stod inte att finna där jag letade, så en efterlysning gjordes. Jag sporte om hennes öde, och svaret lät inte vänta på sig:

” Det gick åt h-e 🙁
Såldes till Norge , sen torpederade Tyskarna henne i Nordsjön 21/10 1916 “

   S/S Trollhättans livsöde blev betydligt längre, men slutet utdraget och tragiskt. Hon, för man ska säga hon om fartyg, byggdes på Thorskogs varv 1908 som Gustaf med Reg:nr 4859. Beställare var varvets ägare Petter Larsson och i aktern stog det dom första åren Thorskog. Jag har faktiskt en bild på henne, liggande i Vänersborgs gamla hamnkanal som Gustaf i min samling. Sen blir det några försäljningar tills hon 1924 byter namn till s/s Trollhättan, nu med hemmahamn i Västerås.
1941 köps hon för 51.500 kr av Munksjö AB i Jönköping, och det är just Jönköping det står i häcken på bilden ovan. Någon gång hos Munksjö AB omnamans hon till Munksjö IV, och 1952 får hon en ny maskin installerad – en 3 cyl Jönköpings-diesel på 225 hk – och blir m/s Munksjö IV.

   Efter 1952 följer sen ett otal ägar- och namnbyten som listas i slutet av detta inlägg.*  Slutet för detta en gång så vackra lastfartyg blir tragiskt och farsartat. 2008 skulle den stackars båten, som nu byggts om till restaurangbåt bogseras från Lidköping till Karlstad. Vid bogseringen lär man ha begagnat sig av ett minimalt och knappt sjödugligt flytetyg. Det gick som det gick, hon kom lös och blev drivande herrelös på Vänern en tid innan hon strandade i Lurö skärgård. Ägaren – som är ökänd – brydde sig icke alls, och senast nu hösten 2013 kunde man läsa om denna fars. Fartyget har också fått en 15 sidor lång och läsvärd tråd på Fallrepet.

   Gamla s/s Trollhättan står alltså fortfarande efter fem års tid på grund i Lurö skärgård. Vem vet, kanske är inte denna 106-åring uträknad än!

 

* Listan är allt för lång, och jag mäktar inte med att knacka ner den. Noterbart är att Generaltullstyrelsen varit ägare till båten 1978 -1986, och då med namnet TV 069.

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.