Ett litet bildreportage på 36 negativrutor om dom sista “kvartsbåtarna” på Snäcke kanal kring 1970 fångade mitt intresse nyligen. Bildsviten är tagen av Stig Hjelm; Vänersborgare och flitig fotograf under lång tid.

Kvartsbåtarna fraktade kvarts mellan Fröskog och Vargön via Vänersborg. Den här frakttrafiken höll på fram till december 1971, då den sista lastskutan lämnade Snäcke och Dalslands kanal för gott, utkonkurrerad sedan länge av lastbilarna. Kvartsen används i framställningen av ferrokrom vid smältverket i Vargön.

Nu i lördags styrde jag själv mot Köpmannebro och vidare in mot Snäcke kanal och sjön Ärr för att se om man kunde finna lite historiska fragment i lanskapet.

Efter att ha gjort den lilla avstickaren ner till Köpmannebro styrde jag vidare mot slussen i Snäcke.

Snäcke kanal är en sidokanal till Dalsland kanal och här finns 2 slussar med en sammanlagd lyfthöjd på 4,2 meter.

Slussen i Snäcke lyfter 3 meter och förbinder Östebosjön med Ånimmen. Innan slussen byggdes 1874 fanns här sedan 1840-talet en hästjärnväg över edet.

Mellan Ånimmen och sjön Ärr längre norrut ligger Strömmens sluss. Här har det tidigare funnits en sluss av trä, anlagd med privata medel på 1840-talet. Nuvarande sluss är anlagd under samma period som den i Snäcke. Slussen lyfter 1,2 meter.

Vid Snäcke träffade jag på slussvakten som höll på att trimma grönskan. Jag frågade om det var livlig trafik genom slussen. Jo, hon hade allt haft någon båt under dagen fick jag till svar. Jag ska här passa på att inflika, att vi är ute på landet och att man knappt mötte en bil på vägen, än mindre såg några människor. Och än lantligare/skogligare skulle det bli uppåt Strömmens sluss. Jag sporde henne lite om historia kring kvartstrafiken och annat. Ganska omgående sa hon att jag måste åka upp till Strömmen, (vilket jag också tänkt), för där är nog Bernt. Han vet allt om dom gamla båtarna och gruvbrytningen runt i trakten. Det tar 20 minuter att köra till Strömmens sluss  fick jag veta, så jag tog ett hastigt adjö av slussvakten vid Snäcke och for vidare uppåt…

Den lilla smala, illa lappade landsvägen gick ganska omgående över till grus vilket nog faktiskt var att föredra. Hastighetsbegränsningen var satt till 70, men skulle man lyckas hålla det var det ren rallykörning på rullgruset! Det tog säkert 20 minuter upp till Strömmen, som helt plötsligt uppenbarade sig i skogen. Egentligen var slussen stängd p.g.a att vägverket skulle reparera bilbron som finns i anslutning till slussen. Men eftersom dom inte kommit igång med arbetet tyckte Slussvakten Bernt att det gick bra att slussa om man så ville.

Jag parkerade bilen så gott det gick uppe vid vägen och gick ner mot slussen. Uppe till vänster vinkar en gammal man till mig. Min ankomst var väntad visade det sig, då slussvakten vid Snäcke ringt och meddelat att jag var på väg.

Bernt Qvist är 84 år och har varit slussvakt vid Strömmens sluss sen han gick i pension för drygt 20 år sen. I sitt yrkesliv ingenjör vid flera kärnkraftsbyggen i Sverige och Finland. Slussvakt är han bara för att det är så himla kul, och pumpen behöver hålla igång som han sa. Jobbet som slussvakt gör han helt utan ersättning. Han är född och uppväxt alldeles i närheten av slussen.

Jag slog mig ner och samtalet kom igång omgående. Bernt är glad i att berätta och tycker det är kul att ynglingar som mig (!) är intresserade av gammalt. Han är aktiv i hembygdsföreningen och har skrivit en del i hembygdsböckerna, bl.a sammanställt alla gamla båtar och om gruvbrytningen. Man kan säga att jag kommit till rätt gubbe! Trots att Bernt är i en aktningsvärd ålder är det verkligen inget fel på vare sig minne eller fysisk kraft. Vad jag än frågade fick jag svar som i en uppslagsbok, allt från båtar till geologi och kemi etc…

Bernt väntade en båt på nedgång från “Ärran”, och efter en halvtimmes prat var det dags att gå ner mot slussen för lite fysiskt arbete. På väg ner för slänten tog jag en bild på slussvaktarbostaden, och läget är det inget fel på!

Jobbet som slussvakt gör han “bara för att det är så himla kul”. Och “enda negativa är att man bara får jobba 6 dagar i sträck”.

Bernt fick besök av några bekanta under arbetet, men dom fick snällt stå och titta på. Och efter slussningen var det dags att ta fram lite böcker att visa mig, å så var det tid för nya berättelser från när och fjärran.

Efter nästan 2 timmar hos Bernt på Strömmen blev jag övertalad att åka med och dricka kaffe med våffla på ett sommarcafè längs vägen tillbaks mot Snäcke. Det kunde också finnas några böcker av intresse där trodde den omtänksamme slussvakten. Jag var lätt överväldigad av mottagandet jag fick hos denna varma goa man. Jag körde iväg i riktning mot kaffet, Bernt skulle bara byta skor först. Jag hade knappt hunnit parkera bilen innan han kom susande, lätt upprörd över att han hamnat bakom en snigel på grusvägen. Bernt var nu också nyrakad!