Posts in Category: Historiskt
Torpa d.y tegelbruk
Då & Nu
När Göta älvs vattennivå höjdes 1916 ställdes bl.a Lyckebergets tegelbruk ett stycke uppströms under vatten. Man uppförde då ett nytt bruk nere vid Torpa säteri, ungefär där Slumpån suger ut sig i älven. Detta tegelbruk var sedan igång fram till mitten av 1900-talet någon gång.
Nabbensberg
De båda skorstenarna faller inom 10 dagar sedan bilden togs. Sedan plöjer man lätt ner brädväggarna, medans brännugnarnas metertjocka murar säkert bjöd större motstånd. Vad det skulle bli på området när rivning och markutjämning var färdigt var man inte på det klara med. En park diskuterades först, men med facit i hand vet vi att Esso motorhotell snart kom att byggas på denna historiska mark, där man bedrivit tegeltillverkning sedan 1700-talet.
43 år har förflutit mellan att dessa båda bilder togs. 15 mars 1972 resp. 1 februari 2015.
100 år
Igår, den 14 november, var det på dagen 100 år sedan den första båten slussade genom Brinkebergskulle sluss.
Men eftersom jag inte har någon bild från detta tillfälle, så får ni hålla till godo med en exakt på dagen 102 år gammal bild istället. Tagen på den blivande slussen den 15 november 1912.
Juno 140 år
Ett jubileum och ett försök till en bild “Då & Nu”.
Juno byggdes vid Motala verkstad och levererades till Motala Ströms Ångbåts-Aktiebolag 1874. Hon har seglat på samma trad och med samma namn i 140 år i år – ett oslagbart rekord! Ur denna dams historia finns säkert massor att skriva, men det finns ej tid till detta här ikväll. En liten försmädlig händelse detta jubileumsår inträffade för några veckor sedan, då hon gick på grund utanför Motala. Lyckligtvis verkar skadorna blivit ringa, då hon snabbt kom i fart igen. Juno är också världens äldsta i trafik varande passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.
Jag missade henne sist men idag fick jag fatt på henne, och min plan var att avtaga min bild på henne när hon passerade en viss plats med historisk koppling. Jag har nämligen i samlingen ett ganska så ovanligt vykort från Brinkebergskulle när Juno slussar i Kullens sluss. Denna, den övre slussen i 1844 års kanalled revs 1915. Bilden på Juno i den gamla slussen visar henne i sitt ursprungsutseende, innan hon blev totalt ombyggd, vilket skedde åren 1904-1905. Bilden har således gott och väl passerat 100 år.
Jag placerade mig så gott det gick att efterlikna det gamla fotografiet utan att hamna i vattnet, men det diffar några meter både i sid- och längdled. Även Juno befinner i nästan samma läge på bilderna, det diffar endast några meter i sidled.
Åsiverken 1971
Åsiverken den 6 oktober 1971, och det är sannolikt nybygge nr 95 man håller på att färdigställa.
Kilaneviken den 16 maj 1914
Till vänster ligger Vikingen eller Wikingen (Reg:nr 851) lastad klar att avgå. Förmodligen har hon fått en last av kvarts eller kvartsit, vilket har brutits ur bergen runt Kilaneviken sedan många år. 1902, då Svenska Silikategelfabriken grundades och anlades här på Annenäset i början av Dalslands kanals sjösystem tog brytningen rejäl fart. I fabriken framställdes bl.a. högeldfast silikategel. Fabrikens skorsten kan skymtas i bakgrunden på bilden. Man skeppade också ut krossad kvarts och kvartsit till annan ort. Höganäs AB började hämta kvartsit från bl.a. Valön runt 1905. Otterbäcken/Gullspång var en annan “kvartskund”. Wargöns AB startade sin första legeringsugn 1912 och tog kvarts från trakten. Jag låter vara osagt om något togs något från Kilaneviken, eller om de redan från början tog från Fröskog, där bolaget än idag har egna kvartsbrott.
Wikingen lär ha varit byggd vid Vänsberg, Tösse 1856, förbyggd ett antal ggr, bl.a 1876 på Eckernas varv strax norr om Lödöse.
Om alla turer med ägarbyten och hemorter stämmer ska hon ha haft Vänersborg som hemort 1871, Långelanda på Orust åren 1873-75, för att komma tillbaka till Vänersborg 1877.
1891 köper handlanden Anders Magnus Abrahamsson i Vänersborg Wikingen för 4.500 kr. Abrahamsson säljer henne 1897 till Bromösund för 3.300 kr. Runt sekelskiftet 1900 och fram till ca 1915 har Wikingen Harge som hemort. 1917 köper disponenten vid Svenska Silikategelfabriken Ivar Setterberg henne för 10.300 kr. Hemorten blir nu Annenäset. Vid denna tiden har hon fått en motor. Ivar Setterberg är för övrigt son till Otto Setterberg, vilken var den som skrev det första avtalet på kvartsbrytning här 1898. 1926 kommer Wikingen åter till Vänersborg, då en skeppare Jonsson, hemmahörande i Blåsut köper henne för 5.500 kr. Han verkar segla med Wikingen fram till november 1930, då skutan blir rapporterad som slopad, och allt pekar på att hon sedan dess ska ligga sjunken i Vassbotten.
Mina, den olastade skutan t.h. i bilden har en lång historia. Hon byggdes vid Fågelö gård på Torsö 1876, och har fått sitt namn från byggherrens hustru, Wilhelmina. Hon byggdes för gårdens egna transportbehov av främst spannmål, kalk och ved. 1894 gick ägaren/redaren Albert Paul i konkurs och Mina får nya ägare, dock blir hon kvar på Torsö ända fram till runt 1945.
Just detta året som fotografiet är taget – 1914 – får hon en hjälpmotor på 20 eff. hkr. Slutet som fraktskuta kom 1959, i och med ett motorhaveri. Efter många händelserika år som som lustfartyg kom Mina tillbaka till Vänern och Trellevarvet, där en stor restaurering tog sin början 1994. Idag är Mina ett av världens äldsta segelfartyg och den enda bevarade “vänergaleasen”.
Axels fåglar
Axel W. Erikssons (1846-1901) fågelsamling, med fåglar från sydvästra Afrika. Fåglarna är insamlade mellan åren ca. 1865 – 1888 och donerade till Vänersborgs museum.
Gåfvobref
Genom detta mitt gåfovobref vill jag hermed ytterligare bekräfta den till min födelsestad Venersborg och dess högre elementarläroverks museum förut gjorda öfverlåtelse utaf den samling af afrikanska fåglar, som jag härstädes eger förvarad, öfverlemnade jag till J. Ad. Andersohn och Hj. A. Lindedal att närmare bestämma de villkor och föreskrifter, som erfordras för fåglarnas emottagande och försvarande, deras tillgänglighet för allmänheten m.m.Venersborg den 12 juni 1883
A.W. Eriksson
Ryrsjön
Beneboviken, Ryrsjön den 27/4. Erik Sparre står stadigt på botten sedan mitten av 1960-talet…
Jag var där i april 2012.
Vyer över Sjöboda
Tre vyer över Sjöboda vid Vänerns utlopp i Göta älv, tagna 1916 resp. 2014.
Gamla bilderna kommer från Innovatums bildarkiv.
Håll över bild för text, klicka för större…
Brinkebergskulle den 9 mars 2014
Gamla farleden med “Bommen” där borta i soldiset.
“Kullens” slussvaktsbostad. Huset flyttat till denna plats 1914.
Dess forna läge är mitt i dagens farled något hundratal meter uppströms.
Rudera av gammal bebyggelse i höjd med Gustafs slussar.
Där uppe låg slussinspektörsbostaden. Detta var på den tiden Gustafs slussar var i bruk.
Rest av sluss No: 16, “Kullen” från 1841.
M/V Alice passerar den övre av Gustafs två kopplade slussar från 1778.
B/B Kraft ankommer Brinkebergskulle.
Ekipaget fyllde hela slussen.
Från Finland.
Leverans till Gruvön.
S/S REX på nedgång
Ur den snart två år gamla slussen vid Brinkebergskulle kommer S/S Rex, en båt värd att uppmärksamma lite. Byggd vid Göta älv på Norra Garns varv 1906 i ek och furu på järnspant. Detta varvet bygger främst pråmar och utför reparationer vid denna tiden. Och så bygger man Rex… En lite udda sak som från början utrustas med en 45 hästars förbränningsmotor som gick på gas. Gasen framställdes ombord i en gasgenerator genom förbränning av antracit. En laddning antracit förbrändes på 5-6 timmar varpå man fick göra ny fyr i gasgeneratorn. Ett tämligen opraktiskt maskineri i ett fartyg, och i samband med att Ångfartygs AB Teodor köper henne 1909 så satte man i en hederlig ångmaskin på 90 ihk istället.
På fotografiet denna septemberdag 1916 är det kanske pappersved till Göta hon har som last. Tre år senare, i juni 1919 är hon på resa Kristinehamn – Göta med just pappersved då hon kolliderar med tyska S/S Meta och sjunker till botten. Ägare till Rex vid olyckstillfället var Gustav Lindstedt i Karlstad som köpt henne i maj 1918 för 130.000 kr. Hon kom att bärgas och är åter i trafik under hösten 1920, nu med Göta sulfit som ny ägare. Köpeskillingen var då 65.000 kr.
1927 såld till Göteborg för 10.000 kr och omnamnad till Alf. 1937 såld till Estland för 5.500 kr. Hennes vidare öden är för mig inte kända.
Vänern regleras från Vargön
Innan Kraftstationen vid Wargön anlades var Vänern oreglerad. Vattennivåerna kunde variera och översvämningar var vanliga. Vid för lågt vattenstånd blev sjöfarten och vatttendriven industri drabbade, tex stod många gånger pappersbruket på Wargön still, som i tidiga år var helt beroende av vattenkraften. Historiskt sett, eller i vart fall tillbaks till mitten av 1700-talet har det uppmätts skillnader i vattennivån på upp till 3 meter.
I januari 2001 blev det lite kritiskt trots regleringen. Efter en långvarig period av nederbörd i Vänerns tillrinningsområden, steg vattnet med ca 2 cm/dygn mellan oktober och december. Kulmen nåddes den 11 januari, då stod vattnet 82 cm över max tillåtna. Följden blev att vattnet stod högt på Hamngatan, och stora delar av Skräckleparken höll på att försvinna ut i sjön.
Hade inte Vänern varit reglerad då 2001, hade sannolikt 1927 års rekordnivå på + 45,76 överskridits med ca 30 cm. Nu stoppade det på + 45,67.
1910 är ett annat rekordår, då kunde man lägga till med båten vid Strömsborg.
- Vargöns kraftstation invigs 1934
- Vattenfall får tillstånd att reglera Vänern 1937
- Vattendomstolen godkände regleringen 1938
- Effekt: 34 MW (3 turbiner)
- Fallhöjd: 5 meter
- Vänerns högsta dämningsgräns är +44,85 m
- Vänerns lägsta sänkningsgräns är +43,16 m
- Max tappning är 900 m3/sek
- ————————————————————————–
- Sjöboda kanal grävs och sprängs 1929 – 31
- Huvudnäskanalen tillkom 1936 – 37
- Huvudnästunneln sprängs 1986 -88
- Sättbron över Sjöboda kanal tas bort sept 1988
- Turbin 3 (Sigfrid) tas i drift 1989