Plötsligt händer det! Senast Olof Trätälja gled förbi på kanalen var 1977, då lämnade hon Vänern som i stort sett varit hemmavattnet allt sedan hon byggdes. Detta lilla näpna fartyg är så gammalt att det under 35 år gick i den gamla tidigare slussleden här vid Brinkebergskulle. Denna slussled togs ur bruk 1914.
Olof Trätälja är förmodligen världens äldsta fraktfartyg i kommersiell lasttrafik. Hon byggdes 1879 på Thorskogs varv vid Göta älv och levererades till skeppsredaren Gustav Silvén i Säffle. Namnet är taget efter sagokungen Olof Trätälja, vilken har kopplingar till Värmland och Säffle.
Enligt utsago skulle hon efter att ha tagit natt i Vänersborg vidare till Trellevarvet på Kållandsö och sen gå Göta kanal till östkusten och vidare hem till Kalmar som är hemmahamnen. Kul att få se denna nu 144 åriga dam som under sina första 98 år trafikerade kanalen och Vänern.
Den röda byggnaden uppe till vänster är den äldre mangårdsbyggnaden och uppgifter gör gällande att den härrör från sent 1600-tal. Andra uppgifter säger 1700-talets första hälft. Hur som helst så torde det vara en av de äldsta byggnaderna inom Vänersborgs kommunen…
Nuvarande huvudbyggnad uppfördes av Peter Bagge år 1800 och kom att påbyggas med en våning av Nils Ericson 1849.
“Egendomen synes under äldsta tider ha haft gemensam ägare med det närbelägna Forstena. Möjligen är det en utbrytning från denna egendom och just därigenom fått namnet Nygård.
Carin Göransdotter av Forstenaätten, en kusinsdotter till Göran Thorstensson, förde genom sitt äktenskap Nygård till Peter Nilsson Kafle, gift tre gånger och död 1645 samt begraven i sockenkyrkan. Hans efterträdare var sonen Göran. Därefter kom ätten Ulfsparre, av vilken sannolikt tre generationer ha innehaft gården. Under senare delen av 1600-talet ägdes denna av två generationer av ätten Svinhufvud, ryttmästaren Johan Magnus och kornetten Axel Fromhold. Från den sistnämnde köptes gården av grosshandlaren Peter Samuel Bagge i Göteborg, som efterträddes av mågen Abraham Eurenius. Sedan kom i tur och ordning major Conrad Wilhelm von Döbeln (1790-1791), Peter Peterson Bagge, v. häradshövdingen Patrik Bagge, översten Nils Ericson, dennes son John, som var landshövding, dennes svåger brukspatron Arthur Koch och dennes änka Pauline Koch, vilken dog 1928.”. Svenska gods och gårdar 1941
Kocharna synes ha varit ägare av Nygård fram till mitten av 1950-talet för sedan hamna i Totties ägo fram till åtminstone 1978 då Barbro Tottie blir änka och flyttar till Skräcklegatan 5 i Vänersborg. Här följer en lucka fram till andra halvan av 1990-talet, då Nygård ägdes av Constantin och Maj-Britt Jodlovsky. Nuvarande ägare är f.d. Scania/VW återförsäljaren Blennermark, vilken innehaft egendomen i drygt tjugo år när detta skrivs.
Vänersborgs första kyrkogård sedan man slutat gravsätta folk vid kyrkan. Kyrkogården tagen i bruk 1808, Kapell och krematorium invigt 1931.
Foto taget från folkskolans (Norra skolan) tak ca 1914, inte senare än detta år i vart fall. Vi ser gropen och de nyuppförda husen längs den nyutlagda nordligaste delen av Residensgatan. Gatutläggningen och tomterna här nere realiserades i samband med en ny mer övergripande stadsplan vars frö gällade norra stadsdelens utvidgande såddes 1907. Det hela presenterades 1909 och fastlades ett år senare som den “Hallmanska stadsplanen”. Innan detta hade vägen ner till vattenuppfordringsverket gått över den s.k. “Kilen”, diagonalt över det det som senare blev kvarteret Linden. Denna väg kan ses något t.h. på bilden. Vad som är intressant här är de två diken som korsar denna väg torde vara rester av stadens vallgrav, vilken enligt kartor drog fram precis i denna sträckning. Se vidhängd karta från slutet av 1800-talet. Slutligen kan vi konstatera att längst till vänster i gropen kom huset med adress Residensgatan 36 att uppföras 1915.
Det är magert med kvarstående byggnader från 1700-talet i Vänersborgs kommun. I staden Vänersborg med tillhörande donationsjord är Nabbensberg ett av väldigt få. Huset är som man säger, “enligt uppgift”, uppfört 1764 och dess första ägare kan sannolikt ha varit stadssekreteraren Gudmund Dinnetz. König, Roos af Hjelmsäter, Malm och Ström är andra kända ägare. Nabbensberg, som låg på vänersborgs donationsjord, räknas till vad vi lite slarvigt kallar landerier och dessa fick enligt regelverket inte komma i privat ägande. Tanken var nog att de skulle arrenderas och drivas så att staden skulle kunna ta del av dess utkomst. Men liksom de flesta landerier på donationsjorden verkar Nabbensberg redan tidigt ägts av en privatperson. I slutet av 1800-talet syntes staden gjort ett försök att ta tillbaka donationsjord som hamnat i enskilt ägande då man startade en utredning gällande Nygårdsängen, som till viss del låg under Nabbensbergs ägor. Utfallet blev resultatlöst.
Nuförtiden går det inte riktigt inte att känna igen denna anrika plats som sedan begynnelsen hyst både tegelbruk och exercisplats.
This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.