Posts in Category: Byggnader & Konstruktioner

MEKANISKA VERKSTADEN

   “I slutet av år 1879 uppfördes den byggnad på Hamngatan som ses t.v. av firman Tellander & Forsslund ämnad för verkstadsindustri och gick under benämningen Vänersborgs Mekaniska Verkstad. Företaget startade med 19 man år 1880. Deras specialitet bestod i tillverkningen av hjulbössor. Från och med 1889 övertogs företaget av firman Wallberg och Lundvik. Under de två föregående åren hade företaget legat nere. Så började ett nytt skede under den nya firman med låga arbetslöner och lång arbetstid. Arbete fattades inte, det blev både gjuteri och mekanisk verkstad, Här tillverkades, kan man säga, allt som hörde till maskinväg. Ett av de största arbeten som firman utförde utgjordes av en bro, som var så stor att kajen måste anlitas då utrymmet var för litet inne på verkstadsgården.”

   Detta upplyser signaturen “Skrifwaren” (Julius V. Nordberg) oss om 1961. Bron som nämns kan mycket väl vara den som kom att läggas över Nossan vid Ånastocken 1914. Denna bro betjänade överfarten över Nossan under 90 år innan den 2004 ersattes med en ny. Den gamla, hos Lundviks härstädes tillverkade järnbron köptes tillbaka till Vänersborg, och var tänkt att läggas över gamla hamnkanalen. Bron var dock lite för kort och så hårt ansatt av rost att den såldes till skrot.

Om vi tittar på den gamla bilden igen, så kan man bortanför verkstadsbyggnaden se en brädgård. Denna verksamhet kom senare att utökas med en något ruffig skjulbebyggelse innehållande både virkes- och kolupplag. Sedan 1931 står den Kirudska byggnaden på denna plats, vars konfektionsindustri tvingades lägga ner 1962 p.g.a. bristande lönsamhet. Järnvägsstationen känner vi lätt igen där den står i Hamngatans fond. Framför ser vi en järnvägsvagn som växlats ut på det kajspår som då fanns utlagt här. Så har vi kajkranen, om vilken jag tänkte att signaturen “JVN” (Sannolikt har vi här Julius V. Nordberg igen) skulle få berätta lite kring med hjälp av nästa bild.

“En kollastad båt hade sprungit läck och för att hålla den flytande kopplades kranen i kättingar, som var fastsatta i haveristen. Men det blev för mycket för det gamla kranvraket. som brast under den väldiga påfrestningen. Det var länge sedan detta intäffade.
Intresserade åskådare vid missödet är från vänster på kajmuren närmast kranbommen Oskar Dafgård, nu i Stockholm, möjligen hans broder Ragnar vid sidan av honom. Slaktaremästare August Hallberg, men “knall” på huvudet, står “inramad” så att säga på kransockeln. Näst intill skymtar målaremästare M. Lindberg, som ser ut att leka “titt ut” bakom kranstativet. På baksidan av kranen står charkuteriidkaren Axel Dafgård, men skärmmössa på huvudet. Så är det några småpojkar, omöjliga att identifiera, men ynglingen närmast häråt är Arvid Johansson, som synes ha lyssnat till fotografens: Se, lite gladare ut!
På nergående i kanalen är Wettern 2, som närmar sig platsen där missödet skedde. Kortet visar både vad klädedräkt och huvudbonader beträffar snitt som inte hör vår tid till – möjligen de smala byxorna – och dessutom en bild på en koleldad ångare i gamla kanalen.”

Ja, så gav sign. “JVN” oss lite uppgifter kring denna gamla usla, ur tidningen kopierade bild från Hamngatan, vars ålder torde varit omkring 50 år när han kåserade runt 1960.
Nu har det sedan dess åter förflutit en herrans massa år och  kranen är borta sedan evigheter. Lundvik verkar ha lagt ner sin mekaniska verkstad under 1930-talets första hälft. Fritz Gustaf Lundvik avlider 1935. Efter det torde Syfabriken AB Thoréns startat verksamhet i huset. Hur länge denna var igång vågar jag inte ens gissa. Sahlins bokbinderi fanns i vart fall i huset omkring 1970. Själv besökte jag huset i mitten av 1980-talet, då låg det en skum biljard här. Frågan var när kåken revs och blev parkeringsplats… Till slut hamnade vi, med god hjälp, på året 1987. Sedan några år tillbaka står det åter hus på platsen för den gamla verkstaden, men nu är det bostadsrätter som gäller.

HIC IACET

TYSKA BRON 100 ÅR

Ångare på nedgång, passerar UVHJ-banan i Vänersborg 1916-17. Foto: Okänd / Vänersborgs Söners Gille

Ångare på nedgång, passerar UVHJ-banan i Vänersborg 1916-17. Foto: Okänd / Vänersborgs Söners Gille

   ”Över den nya kanalen har byggts en storartad, 43 m. lång klaffbro, vilken i sitt slag är en av de märkligaste i Europa och som därjämte är Europas längsta enarmade klaffbro.”

    Vi uppmärksammar att järnvägsbron över trafikkanalen i Vänersborg fyller 100 år nu i höst. Trots brons höga ålder och utvecklingen på transportsidan, är det sällan man hör att det är några större problem med den unika jubilaren. Detta bekräftas också av Per Lagerström vid Sjöfartsverket i Trollhättan: ”Den är gammal, men vi har aldrig några problem med den bron”. Brons tekniska livslängd anses dock vara kommen, och en ny bro är under utredning. Kostnaden, mellan 450 och 600 miljoner kronor, gör väl att man drar på det.

    Nuvarande klaffbro kom till vid Trollhätte kanals ombyggnad åren 1910 – 1916. Då muddrades en ny farled genom Vänersborg längs med Blåsutsidan vid Kasen. Här fick man bryta igenom banvallen och anlägga en ny järnvägsbro. På grund av dom svåra grundförhållandena avfärdade man redan i förstudien en svängbro, och istället valde man en klaffbro enligt amerikanen Strauss system. Denna brokonstruktion,  ”The Trunnion Bascule bridge”, hade Strauss patent på, men någon royalty verkar, lite märkligt, inte ha utbetalats till patentinnehavaren för denna bron. Joseph Baermann Strauss (f1870) var en amerikansk brokonstruktör med omkring 400 brospann på meritlistan. Hans mest berömda bygge är Golden Gate bron i San Francisco.

    Huvudentreprenör för brobygget i Vänersborg var den tyska firman J Gollnow & Sohn, som kom att genomföra bygget mitt under brinnande krig. Att gå in på brons tekniska konstruktion låter sig inte göras här, men så här skrev tidningen då bron var klar att sättas i drift: ”Att beskrifva den invecklade konstruktionen, sättet för höjningen och alla maskiner och säkerhetsåtgärder med automatiskt verkande anordningar är icke möjligt för icke-fackmannen och skulle antagligen icke förstås af andra än fackmän, äfven om beskrifningen blefve riktig.”

    Hur bron tar sig ut rent exteriört kan man också läsa om: ”I sitt stängda läge påminner den om en häst, ätande ur sin tornister, och tornistern är en liten motvikt af järn och betong om 324 tons vikt. När den vippar ned och bron går upp för brovaktens tryck på det elektriska handtaget, peka hästen bakben af stål 40 meter upp i vädret.”
I UVHJ:s minnesskrift 1863 – 1923 konstaterar man kort: ”I varje läge en ful siluett”.

Vänersborgs varmbadhus

   Badmästare med familj uppställda vid varmbadhuset omkring 1910.
På trappan badmästaren själv Wilhelm Öhrn. Närmast honom sonen Ebert och dottern Elin, en okänd pojke följd av fru Josefina Öhrn. Mannen med barnet i famnen är överkonstapel i Vänersborg Einar Öhrn och längst t.h. dennes hustru Laura. Den lilla flickan vid staketet förblir okänd. Glasnegativet kommer från Vänersborgs söners gilles arkiv.
Foto nedan visar samma vy 2012.

Hissbygget första veckan

Nu startar bygget av hissen vid Vänersborgs museum. Första symboliska spadtaget togs den 22 april 2016.

Efter första veckans arbete med grävning och rörkoppling för vatten/avlopp.

Påskafton

Gunnebo slott

Olidan idag

Ett par av Olidans nu över 100 åriga maskinaggregat, Still Going Strong…

Vargöns kraftstation


Ovan: Vargöns kraftstation under uppförande, ca 1933. Foto: Viktor Tornberg

Ovan: Vargöns kraftstation den 1 november 2015.

   

Jag hade föreställt mig att kraftverket i Vargön skulle ha ganska mycket likheter med det i Lilla Edet, men så var det inte riktigt. I Vargön har man rationaliserat bort maskinsalen för generatorerna, och istället är dessa placerade på byggnadens tak, under avtagbara plåthuvar. Dyra avstängningsluckor till turbinerna skippades också. Turbinerna på G1 och G2 sitter i “hävert”, intagsvattnet trycks upp i turbinen. Hävertuppställning var mycket ovanligt i större verk vid den här tiden. Och stort var det –  turbinhjulen med en diameter av 8 meter var de dittills största i världen, och dessa tuggar obehindrat i sig allt som dom matas med. I Vargön har man alltså rationaliserat bort mycket av det monumentala man tidigare sett i kraftverk. Visserligen var graniten ersatt av betong i Lilla Edets kraftverk, men den byggnaden känns i jämförelse med Vargön betydligt mer storslagen. I Vargön gick man så långt att man ville snåla in på marmorn, men där fick man ge sig. Någon måtta fick det va!

1929 startar man med dammbygget som sedan den blev klar tjänstgjort som regleringsdamm för hela Vänern. Årsskiftet 1930-31 påbörjas bygget av själva kraftverket, och den 30 maj 1934 inviger V-Gurra det hela. Konungens namnteckning finns att beskåda i berget utanför staketet. Kraftverket hade ursprungligen två turbiner G1 (NOHAB) och G2 (KMW), men var förberett för en tredje turbin. Åren 1986 -89 byggde man ut med detta tredje aggregatet G3.

För att få fram så mycket vatten som möjligt till verket muddrades en 1200 meter lång djupränna i Vänerutloppet, tvenne kanaler schaktades, vid Sjöboda och något senare vid Huvudnäsön. Vidare spärrade man Lillån och Tvärån för att koncentrera älvens hela flöde genom verket. Vid utbyggnaden av det tredje aggregatet 1986 -89 sprängde man den sk. Huvudnästunneln för att leda hela 40 % av älven en kortare väg och på så sätt minska fallförlusterna uppströms stationen. Denna ca 400 meter långa tunnel är 22.1 meter hög och 11,1 meter bred.

 

Vargön006red2
Ovan: Löphjul Kaplanturbin till G2. Löphjulen till G1 och  G2 hade på sin tid störst diameter i världen. Foto: Viktor Tornberg


Ovan: Statorn – den fasta delen på en generator. G2. Foto: Viktor Tornberg


Ovan: Rotorn till G2 lyfts på plats, ca 1933. Foto: Viktor Tornberg


Ovan: Här snurrar sakerna, den 1 november 2015. G2, axelbrunn med generatoraxel.


Ovan: Detalj av väggmålning. Längdsektion genom G1.


Ovan: G1, NOHAB-turbinen som man mäter vibrationer på, därav fackverket.


Ovan: Gamla kontrollrummet


Ovan: Den mäktiga bockkranen på kraftverkets tak. Till höger skymtar generatorernas plåthuvar.


Ovan: Vägen ner till G3


Ovan: Nere vid G3 som togs i bruk 1989. Rörturbinen ligger i ett skal,  som är helt omflutet av älvens strömmande vatten. Vi befinner oss alltså  i en ubåt här!

Tack till Daniel Rasmusson för en mycket gedigen och intressant guidning denna söndagen.

 

 

Brahehus idag

18 grader, minimal vind och utsikten från Brahehus var storslagen.

Gudars hem

Den gamla portalen

Då Kungsgatan 9, nu Residensgatan 36. Samma eller en likadan?

 1915 plockades hörnhuset vid Kungs- och Edsgatorna ner, och av materialet lär det, likt fågel Fenix, återuppstått nere på norra Residensgatan.
Det var enligt en gammal tidningsnotis byggnadsfirman Bröderna Lindgren som köpte rivningshuset för 3000 kr och stod för nedmonteringen. Om det var dom samma som satte upp det igen är något oklart. Både en Albertsson och Dafgårds nämns som byggherrar.
En gissning är att Albertsson köpte tomt av Dafgård och tillsammans med Br. Lindgren byggde upp huset igen. Johan Albert Albertsson ska enligt uppgift ha varit husets första ägare, och även utfört vackert snickeri och målningsarbete i trapphuset.

 

Lilla Edet kraftverk

Gamla kontrollrummet

Gamla kontrollrummet

Något mer från besöket på Lilla Edets kraftstation…

Lilla Edet kraftverk, el. TK2 som dom säkert säger internt på Vattenfall, byggdes åren 1918 -1926. Kraftverket är det andra i ordningen av Vattenfalls expanderande i Göta älv, och var främst tilltänkt att försörja Västra stambanans planerade elektrifiering. Turbininstallationen vid kraftverket bestod ursprungligen av två Lawaczeck-turbiner, samt en dyrare och tidigare, i denna dimension, oprövad Kaplanturbin. Det ursprungliga Kaplanaggregatet G1 byttes ut 1984. Samtidigt ersatte man även Lawaczeck G2 med en semikaplan. 1978 -82 byggde man ut med en separat helt under mark liggande maskinhall med en stor rörturbin.

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Den långa byggtiden berodde på en allmän nedgång efter kriget och en minskad efterfrågan på elkraft. Samtidigt gav det teknikerna tid att utveckla och anpassa en ny och oprövad turbintyp – Kaplanturbinen.  Det var här vid Lilla Edet som Kaplanturbinen kom att få sitt stora genombrott. Älvens höga vattenflöde i kombination med den låga fallhöjden kom att passa Kaplanturbinen utmärkt.

Nedan citerat från Tekniska museets hemsida:

År 1926 skedde den av många emotsedda turbinprovningen. Resultatet överträffade vida förväntningarna. Kaplanturbinens högsta verkningsgrad mättes till över 92 % – tidigare hade vattenturbiner knappast nått högre verkningsgrad än 85-90 %. Turbinen visade sig dessutom vara så stark att provningsutrustningen inte förmådde mäta dess toppeffekt som översteg 15000 hk (11000 kW). Med kaplanturbinen hade man med andra ord fått exakt den turbin som behövdes för att exploatera flödesrika vattendrag med låg fallhöjd.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedan ett axplock bilder från besöket. Klicka för större bild.

 

 

 

 

 

 

 

Lilla Edets kraftverk

Ett långt och givande studiebesök på kraftverket i Lilla Edet företogs denna söndagen, den 3 maj 2015.
En del har hänt mellan att de gamla, och dagens bilder togs…

Åsnebyn igår

Åsnebyn by Sören Elmkvist

Heddal stavkyrka

Kylan i antågande

Dags att sätta på värmen!