Foto: Olle Presto / Vänersborgs Söners Gille <> Förstora!

  En mycket intressant och bra vy som jag denna gången plockat upp med siktet inställt på den lilla runda byggnaden med blankt tak ungefär mitt i bild, t.h. om Järnvägsbacken. Störst av de fyra garverier som fanns i Vänersborg på 1860-talet var J.G. Carlbergs, vilket var beläget i nordöstra hörnet av Kyrko- och Sundsgatorna, dagens ”Skokloster”. Tillgången på vatten till hans verksamhet var begränsad och för att råda bot på detta lät han uppföra ett pumpverk nere vid järnvägen, och Carlberg blev med detta först i staden att att lösa den svåra vattenfrågan. Detta skedde sannolikt under 1860-talets andra hälft. Att det lilla huset verkligen var Carlbergs pumphus bekräftar 1924 års plankarta över vänersborgs järnvägsstation. Där finns ägofigur No 48 utsatt – ett pumphus tillhörande Vänersborgs läderfabrik. Som bekant fick ju inte staden någon vattenledning förens sent år 1882.

Fram till år 1865 var hela området framför stationshuset och bort mot Verkstadsgränd en del av sjön Vassbotten och just denna plats gick under namnet Dyviken, en grund vik vars utbredning varierade i takt med Vänerns vattennivå. På denna plats låg stadens varv mellan åren 1844 – 1866. Sista nybygge jag har sett uppgifter om är en skuta med namn ”Fröken” för skeppsredare G.V. Plate, vilken gick av stapeln här våren 1866. Plate ska även haft en förbyggnad av en skonert ”Idog” så sent som juni 1866.

Hur området omdanades vårvintern 1865 citeras nedan:

”Uddevalla – Wenersborg – Herrljunga-järnvägen närmar sig alltmer sin fulländning och flera oförutsedda förhållanden gynna arbetets raska fart. En ny gata genom den gamla fästningsvallen, från varfvet till Edsgatan, upptages genom den circa 40 fot höga grusbanken, som lemnar det ypperligaste fyllnadsämne. Så har dyviken ända till segeldjupet på ganska kort tid blifvit bankfylld, ehuru blott en obetydlig inschaktning skett i grusbacken.”

Så fick vi Järnvägsbackens historia berättad, och varför fästningsvallen ser ut som den gör idag!

Gamla hamnkanalen som den ser ut idag med murade kajer var ett nästan 50 årigt projekt som tog sin början i och med den nya stadsplanen efter stadsbranden 1834. Det började i liten skala omkring ”sundet” och vindbron. Vid Trollhätte kanals omdaning åren 1839 – 44 kom jetéerna till och kanalen började ta form. Kajarbetena framskred sedan pö om pö åren 1845-46 och 1855-56 både åt söder och norr. Vid järnvägsbygget 1865 – 67 upplät staden marken kring Dyviken till järnvägsbolaget, och samma bolag skulle också bekosta en fortsättning på södra kajen från Verkstadsgränd fram till järnvägsbron. Detta avsnitt murades ca 2 fot högre än de gamla, då dessa var alltför låga vid högt vattenstånd. Senare ombyggdes och höjdes de äldre kajerna till samma nivå, den södra 1876 och den norra 1881.

Dalbobron skymtar i framkant, därefter breder blötområdet Vassbotten ut sig, instängd mellan Dalbobron, järnvägsbanken och den trädplanterade södra Jetéen har den redan blivit Lilla Vassbotten.

Bilden är kraftigt beskuren för att fokusera på pumphuset och fästningsvallen. Någon gång mellan 1880 och 1888 är den sannolikt tagen och troligtvis eft. 1881.