Posts Tagged: Hamngatan

RÅDMANS PLANK

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

   Där Innanför planket ligger Rådmans trädgård, och man kan även skymta paviljongen, vilken skepparen Kristian Johansson köpte och flyttade till Kasen på Blåsut 1930. Rådmannen var Albert Carlsson, stadens hårdaste man. Han bodde i det Strömmerska huset, där han hyrde en våning. Det sägs att när hans broder inte kunde betala tillbaka ett lån, tecknade Albert Carlsson en livförsäkring på brodern och bad honom att gå ner i älven.
Bortanför planket ligger Knut Anderssons verkstad, vars specialitet var elektrisk drivna lastcyklar.
Hela kvarteret Sälgen jämnades med marken 1975, och två år senare stod Länsstyrelsens förvaltningsbyggnad klar. Det sades att om inte Länsstyrelsen fick bygga på denna plats hotade man att lämna Vänersborg och flytta hela rasket till Borås. På den nya bilden ser man entrén till Vänersborgs tingsrätt.

HAMNGATAN 27

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

   Förr var förr, nu är nu. Den gamla bilden är från tiden då Hamngatan var på väg att läggas ut här. Tidigare gick “Gröna gången” här, alldeles bakom fotografen. Året ska visst vara 1909 och det är åkare Öberg som just uppfört sitt ståtliga hus med tegelfasad här på blivande Hamngatan 27. På bilden ser vi Olle Petter Öberg själv längst t.v., hustrun Hanna, sönerna Karl, Gustaf och Oscar. I detta huset bodde sedan åkare Öberg länge. Han körde mycket ved från Värmlands- och dalslandsskutorna nere i hamnen, en syssla som sedan sonen Oscar fortsatte med. Innan detta hus byggdes stod ett gammalt trähus på samma plats, och vid rivningen av denna träkåk fann man material som var så gammalt att det ansågs komma från Vänersborgs föregångare, Brätte stad.

MEKANISKA VERKSTADEN

   “I slutet av år 1879 uppfördes den byggnad på Hamngatan som ses t.v. av firman Tellander & Forsslund ämnad för verkstadsindustri och gick under benämningen Vänersborgs Mekaniska Verkstad. Företaget startade med 19 man år 1880. Deras specialitet bestod i tillverkningen av hjulbössor. Från och med 1889 övertogs företaget av firman Wallberg och Lundvik. Under de två föregående åren hade företaget legat nere. Så började ett nytt skede under den nya firman med låga arbetslöner och lång arbetstid. Arbete fattades inte, det blev både gjuteri och mekanisk verkstad, Här tillverkades, kan man säga, allt som hörde till maskinväg. Ett av de största arbeten som firman utförde utgjordes av en bro, som var så stor att kajen måste anlitas då utrymmet var för litet inne på verkstadsgården.”

   Detta upplyser signaturen “Skrifwaren” (Julius V. Nordberg) oss om 1961. Bron som nämns kan mycket väl vara den som kom att läggas över Nossan vid Ånastocken 1914. Denna bro betjänade överfarten över Nossan under 90 år innan den 2004 ersattes med en ny. Den gamla, hos Lundviks härstädes tillverkade järnbron köptes tillbaka till Vänersborg, och var tänkt att läggas över gamla hamnkanalen. Bron var dock lite för kort och så hårt ansatt av rost att den såldes till skrot.

Om vi tittar på den gamla bilden igen, så kan man bortanför verkstadsbyggnaden se en brädgård. Denna verksamhet kom senare att utökas med en något ruffig skjulbebyggelse innehållande både virkes- och kolupplag. Sedan 1931 står den Kirudska byggnaden på denna plats, vars konfektionsindustri tvingades lägga ner 1962 p.g.a. bristande lönsamhet. Järnvägsstationen känner vi lätt igen där den står i Hamngatans fond. Framför ser vi en järnvägsvagn som växlats ut på det kajspår som då fanns utlagt här. Så har vi kajkranen, om vilken jag tänkte att signaturen “JVN” (Sannolikt har vi här Julius V. Nordberg igen) skulle få berätta lite kring med hjälp av nästa bild.

“En kollastad båt hade sprungit läck och för att hålla den flytande kopplades kranen i kättingar, som var fastsatta i haveristen. Men det blev för mycket för det gamla kranvraket. som brast under den väldiga påfrestningen. Det var länge sedan detta intäffade.
Intresserade åskådare vid missödet är från vänster på kajmuren närmast kranbommen Oskar Dafgård, nu i Stockholm, möjligen hans broder Ragnar vid sidan av honom. Slaktaremästare August Hallberg, men “knall” på huvudet, står “inramad” så att säga på kransockeln. Näst intill skymtar målaremästare M. Lindberg, som ser ut att leka “titt ut” bakom kranstativet. På baksidan av kranen står charkuteriidkaren Axel Dafgård, men skärmmössa på huvudet. Så är det några småpojkar, omöjliga att identifiera, men ynglingen närmast häråt är Arvid Johansson, som synes ha lyssnat till fotografens: Se, lite gladare ut!
På nergående i kanalen är Wettern 2, som närmar sig platsen där missödet skedde. Kortet visar både vad klädedräkt och huvudbonader beträffar snitt som inte hör vår tid till – möjligen de smala byxorna – och dessutom en bild på en koleldad ångare i gamla kanalen.”

Ja, så gav sign. “JVN” oss lite uppgifter kring denna gamla usla, ur tidningen kopierade bild från Hamngatan, vars ålder torde varit omkring 50 år när han kåserade runt 1960.
Nu har det sedan dess åter förflutit en herrans massa år och  kranen är borta sedan evigheter. Lundvik verkar ha lagt ner sin mekaniska verkstad under 1930-talets första hälft. Fritz Gustaf Lundvik avlider 1935. Efter det torde Syfabriken AB Thoréns startat verksamhet i huset. Hur länge denna var igång vågar jag inte ens gissa. Sahlins bokbinderi fanns i vart fall i huset omkring 1970. Själv besökte jag huset i mitten av 1980-talet, då låg det en skum biljard här. Frågan var när kåken revs och blev parkeringsplats… Till slut hamnade vi, med god hjälp, på året 1987. Sedan några år tillbaka står det åter hus på platsen för den gamla verkstaden, men nu är det bostadsrätter som gäller.

Vänersborgs varmbadhus

   Badmästare med familj uppställda vid varmbadhuset omkring 1910.
På trappan badmästaren själv Wilhelm Öhrn. Närmast honom sonen Ebert och dottern Elin, en okänd pojke följd av fru Josefina Öhrn. Mannen med barnet i famnen är överkonstapel i Vänersborg Einar Öhrn och längst t.h. dennes hustru Laura. Den lilla flickan vid staketet förblir okänd. Glasnegativet kommer från Vänersborgs söners gilles arkiv.
Foto nedan visar samma vy 2012.

Buset 1917

Foto runt 1916, ur Vänersborgs Söners Gilles arkiv

Ink den 10 maj 1917.

Till Stadsfullmäktige i Vänersborg.

Under senaste tiden hava i Vänersborg inträffat tilldragelser, som med hänsyn till samhällets lugn och god ordning måste djupt beklagas. Dessa företeelser, vilka i vår tid sakna motsvarighet å andra orter, härröra förvisso från orsaker av skilda slag, vilka man ej kan hoppas undanröjda inom en nära framtid. Tvärtom synes anledningen vara att befara, att under den närmaste tiden förhållandena kunna uppkomma, som medföra större vådor för den allmänna ordningen än man hittills haft att bekämpa. Det är därför ytterst angeläget, att samhällets i tid rustar sig för att värna om sina högsta intressen, den allmänna ordningen och säkerheten. Vad beträffar ovan antydda tilldragelser har det, så vitt hittills kan ses, icke lyckats att genomföra årgärder, som medföra trygghet mot deras upprepande. Orsaken härtill är icke att söka i bristande god vilja hos dem, på vilka ansvaret för ordningens upprätthållande närmast vilar, därtill finnes icke styrkt anledning. Fastmera måste enligt Konungens Befallningshavande mening felet anses ligga i att stadens polisväsende, som till numerär och organisation är beräknat för primitiva och lugna förhållanden, är i nämnda hänseenden för svagt för att kunna nöjaktigt uppfylla de nu rådande förhållandenas större krav. En annan omständighet, som härvid förtjänar att beaktas, är det ringa understöd, för att använda ett milt uttryck, ordningsmakten röner från allmänhetens sida i sina åtgärder i ordningens intresse, och den bittra och oförstående kritik, polisen ofta från skilda håll röner, och som icke är egnad att i krävande situationer höja dess handlingskraft. På grund av vad sålunda anförts har Konungens Befallningshavande funnit sig föranlåten hemställa, att Stadsfullmäktige måtte dels besluta om åtgärder till skyndsamt uppbringande av polisens styrka till motsvarighet mot de nya förhållandenas krav och till avhjälpande av eventuella brister i dess organisation och instruktion och dels taga i övervägande, huruvida i övrigt anordningar kunna träffas för stödjande av stadens ordningsmakt vid eventuellt inträffande svårare förhållanden. En sådan fullständig utredning kräver dock tid, men omedelbara åtgärder äro oundgängligen av nöden. Enligt vad Konungens Befallningshavande erfarit, höra överfall mot militärpersoner med smädelser, hot och till och med stenkastning alltjämt snart sagt till ordningen för dagen. Konungens Befallningshavande föreslår därför, att tillräckliga medel ofördröjligen ställas till förfogande för tillfällig förstärkning av polisbevakningen på de gator, där så behöves, och för ett kraftigt efterhållande av de befolkningselement, som hota den allmänna säkerheten.

 

Malmska huset

Malmska huset, det ljust gråputsade alltså.  Kanske mest känt som Paalzowska, och minst som Nordströmska. Uppfört av handlanden Carl Adolf Malm runt 1840. Huset hade först röda tegelfasader, men putsades vid sekelskiftet 1900. Ett bra sätt att tidsbestämma  gamla Vänersborgsvyer – tegelfasad på Malmska huset = före 1900. Det finns även bilder där bara hälften av huset är putsat, och dessa är sannolikt från 1900 el. 1901.

This function has been disabled for TIDEN ÄR EN DRÖM.