Posts Tagged: Kullens sluss

BRINKEBERGSKULLE PÅ 1870-TALET

1870-talets Brinkebergskulle

1870-talets Brinkebergskulle

Brinkebergskulle 2015. Resterna av Gustafs slussar tvärs kanalen samt murrest fr. 1840-talets sluss t.h.

Brinkebergskulle 2015. Resterna av Gustafs slussar tvärs kanalen samt murrest fr. 1840-talets sluss t.h.

   Brinkebergskulle, denna en gång så dynamiska plats. Här, där 1800-tals konstnären och den nutida fotografen stått och gjort sina vyer var det fordom en livlig plats. Här, just på denna plats har det förutom tre generationer slussar bl.a. legat ett tegelbruk, kvarnar, kronoförråd och ett stort kronobränneri. Tegelbruket uppfördes av Petter Samuelsson Bagge på 1760-talet, inför bygget av Gustafs slussar. Bagge hade dock problem att få fram tegel, så kronan löste in bruket efter några år och drev produktionen själva. När teglet till slussarna var färdigtillverkat uppfördes ett Regale bränneri på dess plats, av tegel slaget på det tidigare bruket. Bränneriets 30 pannor hade en genomsnittlig produktion på omkr. 8100 tunnor spannmål per år. En tunna spannmål gav ca 18 kannor brännvin (1 kanna = ca 2,6 liter). Det kungliga bränneriet här vid Brinkebergskulle utarrenderades under åren 1777 till 1782, och dom sista åren fram till ca 1786 drevs det av Kronan. Något år senare upphävde Gustaf III förbudet mot husbehovsbränning. Vad gäller bränneriet vid Brinkebergskulle efter kronans tid, så kom detta att drivas av Haij på Onsjö fram till år 1800, då det enligt uppgift nedlades. Den säkert ganska så pampiga byggnaden stod kvar och fungerade som arméns fältsjukhus krigsåren 1808 – 1809. Någon gång efter detta började byggnaden plockas ner, sten för sten. För fram till åtminstone 1840 användes teglet från det gamla kronobränneriet till reparationer av Gustafs ömtåliga tegelslussar.

    1841 stod dom  två nya slussarna färdiga i Karls grav och vi kan se den övre av dessa på målningen här ovan. På höjden i bakgrunden tornar den röda slussinspektörsbostaden upp sig. På den här tiden hade kanalbolaget stora delar att sitt fastighetsbestånd på västra sidan av Karls grav. Under 1880-talet uppfördes nya hus på östra sidan av kanalen av den typen man fortfarande kan se, främst nere vid slussarna i Trollhättan. Ritningen på förslag till det nya kanalkontoret här vid Brinkebergskulle är signerad av mecanicus Carl Wallström 31 januari 1888 och fastställd i Stockholm den 13 februari samma år. Detta hus och några andra flyttades 1915 till dess nuvarande plats vid dagens nu drygt hundraåriga sluss.
Det gamla husbeståndet på Onsjösidan försåldes på auktion 1890, och det är inte omöjligt att en del av det byggnadstimmer Vassända Naglums församling fick genom inköpet från något av husen gick till reparation av kyrkgolvet i Gustava.

   Mycket vatten har nu flutit förbi denna totalt omdanade plats. 1910-talets arbeten med den nya kanalen kom att förändra platsens utseende radikalt, men med lite hjälp kan man bilda sig en uppfattning hur det en gång såg ut på denna en gång så betydelsefulla plats i vårat område.

Kullen kolorerad

   Sluss N:o 16 “Kullen” i 1844-års kanalled. K & A Vikner har tagit bilden, och minst tre plåtar togs vid samma tillfälle den här dagen, något eller några år in på 1900-talet. En av de andra plåtarna visas här. I slussen ligger Ceres på väg att slussas upp för fortsatt resa mot Vänersborg. I bassängen väntar Theodor Mannheimer på att få komma ner. Till höger skymtar Gustafs kvarvarande slusskammare från 1770-talet. Vägen ut till Kullens slussvaktarbostad går över den gamla tegelslussen, och det är samma väg som man fortfarande kan gå ut på.

   Båda fartygen blev byggda vid Motala verkstad, Theod. Mannheimer 1884 och Ceres 1885. Båda kom gå på sina respektive trader från början och ända fram till efter andra världskriget.

   Med “Stockholmsbåten” Ceres kom på 1880-talet konstdepositioner från Nationalmuseum i Stockholm till det nyuppförda museet i Vänersborg. Om detta och en del annat kan nuvarande museichefen Peter Johansson berätta. Ceres såldes ihop med systerfartyget Pallas till Norge 1946, där de kom att fungera som logementfartyg. Hon skrotades efter en brand ombord 1952.

  NBJ:s flaggskepp  Theodor Mannheimer gick på traden Otterbäcken – Lilla Bommen i Göteborg under 63 år. Oftast hade fartyget två pråmar på släp lastade med skogs och gruvprodukter ner, kol och styckegods upp. Fartyget ägdes av det som 1906 kom att bli Nora Bergslags Järnväg och kan sägas fungera som en förlängning av järnvägen. Där järnvägen slutade i Otterbäcken fortsatte transporten till Göteborg på “egna kölar”. Fartyget avyttrades 1947, i en tid då allt höll på att förändras. Det blev helt enkelt ekonomiskt omöjligt att fortsätta med detta transportsätt. Efter försäljningen 1947 blev det många ägarbyten, och redan runt 1950 kunde hon ses hårt uppkörd på grund utanför Trollhättan, då med fiskebetäckningen LL 605. Fartyget blev efter NBJ:s försäljning ombyggt och var också vid denna tid på Islandsfiske. Sista notering jag hittat, är att hon ligger halvsjunken utom all räddning i Umeälven, detta i början av 2000-talet. Värt också att notera är att fartygets första befälhavare på 1880-talet var en vänersborgare vid namn Carl Axel Johansson.

 

Juno 140 år

Ett jubileum och ett försök till en bild “Då & Nu”.

Juno byggdes vid Motala verkstad och levererades till Motala Ströms Ångbåts-Aktiebolag 1874. Hon har seglat på samma trad och med samma namn i 140 år i år – ett oslagbart rekord! Ur denna dams historia finns säkert massor att skriva, men det finns ej tid till detta här ikväll. En liten försmädlig händelse detta jubileumsår inträffade för några veckor sedan, då hon gick på grund utanför Motala. Lyckligtvis verkar skadorna blivit ringa, då hon snabbt kom i fart igen. Juno är också världens äldsta i trafik varande passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.

Jag missade henne sist men idag fick jag fatt på henne, och min plan var att avtaga min bild på henne när hon passerade en viss plats med historisk koppling. Jag har nämligen i samlingen ett ganska så ovanligt vykort från Brinkebergskulle när Juno slussar i Kullens sluss. Denna, den övre slussen i 1844 års kanalled revs 1915. Bilden på Juno i den gamla slussen visar henne i sitt ursprungsutseende, innan hon blev totalt ombyggd, vilket skedde  åren 1904-1905. Bilden har således gott och väl passerat 100 år.

Jag placerade mig så gott det gick att efterlikna det gamla fotografiet utan att hamna i vattnet, men det diffar några meter både i sid- och längdled. Även Juno befinner i nästan samma läge på bilderna, det diffar endast några meter i sidled.

Juno passerar resterna av Kullens sluss.

Juno i Kullens sluss. Foto före 1904.