Välkänt är att Nydqvist & Holm, aka “verkstan” i Trollhättan tillverkat järnvägslok, och att man fick en stororder från Sovjetunionen 1920 på just lok, närmare bestämt 1000 st. Egentligen var det en ensam herre som förhandlade till sig ordern och därefter förvärvade mer eller mindre hela NOHAB för att lägga tillverkningen där. NOHAB kom nu att förvärva flera andra företag för att klara av en av världens dittills största beställning av lokomotiv. Bl. a förvärvade man Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Forsbacka Järnverk utanför Gävle och Lidköpings Mekaniska Verkstad. Priset per lok var från början 230.000 kr, och hela ordern var värd 230 miljoner. Framtiden för “verkstan” – som för tillfället gick lite trögt, såg ljus ut. Antalet anställda kom att stiga från 780 man 1920 till runt 2500 man 1922. I Juli 1922 kom dock halva lokorden av politiska skäl att annulleras, till att i stället gälla 500 lok och till ett styckpris av 160.000 kr. Detta kom att bli förödande för NOHAB, och när man i december 1924 avslutade kontraktet med ryssloken var man i ekonomisk kris. I kontraktet hade man också bundit sig att inte tillverka något annat än rysslok i verkstaden. Man var slav under kontraktet. Tillverkningstakten var dock hög och som mest lär det ha gått ut ett färdigt lok varannan dag. Den ende som gick ur affären med vinst var den som från början skaffat den – Gunnar W Andersson, vilken var garanterad 7 miljoner.

Betalningen av Lokordern är värd att nämna. Ryssarna betalade hela kalaset med 56 ton rent guld. Guldet hämtades i Reval (Tallinn) med Nohab:s egna båt, och ombord hade man med sig pistolbeväpnade vakter. Riksbanken i Stockholm ombesörjde hanteringen och försäljning av guldet, så att man fick en hanterbar valuta. Någonstans har jag läst att det i stor utsträckning  kom att slås svenska mynt av ryssguldet.

Transporten av loken, främst till Petrograd (St Petersburg) var i början något omständig. Något tiotal lok gick över Finland via Torneå. De olika Spårvidderna m.m gjorde dock detta tämligen omständigt. 87 lok transporterades till Landskrona där de lastades på fartyget ODIN med hjälp av kran på Öresundsvarvet.
1922 löste NOHAB leveranserna med att man anlade en egen kaj med kran direkt utanför verkstaden i Åkerssjö omedelbart ovan slussarna. Ryssarna inköpte själva ett för ändamålet lämpligt fartyg för loktransporterna.

Fartyget som kom att ombesörja loktransporterna till Petrograd hade tidigare gått på dom “Stora sjöarna” i Nordamerika. Byggd i Newcastle 1903 med namnet S/S NEEBING. Kommer sannolikt i rysk ägo 1922 (enligt listor 1923); fartyget börjar hur som helst sina resor med lok på Trollhätte kanal 1922.
1925, när loktransporterna är klara namnändras hon till TOMP med hemmahamn i Odessa. 1932 nytt namn igen, nu JAN TOMP.
1942 på resa till Poti-Novorossisk blir hon torpederad och sänkt av tyskar i Svarta havet.

S/S NEEBING på uppgång, får lite hjälp av Röda Bolaget:s HUGO ut ur 2:an.

S/S NEEBING lastar lok vid “Rysskajen” i Trollhättan. Kranen är byggd på Götaverken och uppsattes våren 1922. Notera rälsen med två olika spårvidder.

Fullastad vid “Rysskajen” i Trollhättan. Man fick plats med 11 lok nere i lastrummet och 11 tendrar på däck. Totalt kom S/S NEEBING att transportera 395 lok till Sovjetunionen

På väg till dåvarande Petrograd i Sovjetunionen, passerar Ströms sluss vid Lilla Edet. 1922 – 24

Källor:
http://w1.302.telia.com/~u30207596/loktillryssland.htm
Varvs- och Sjöfartshistoriska föreningen i Göta älvdalen