Ovan: Vargöns kraftstation under uppförande, ca 1933. Foto: Viktor Tornberg

Ovan: Vargöns kraftstation den 1 november 2015.

Jag hade föreställt mig att kraftverket i Vargön skulle ha ganska mycket likheter med det i Lilla Edet, men så var det inte riktigt. I Vargön har man rationaliserat bort maskinsalen för generatorerna, och istället är dessa placerade på byggnadens tak, under avtagbara plåthuvar. Dyra avstängningsluckor till turbinerna skippades också. Turbinerna på G1 och G2 sitter i “hävert”, intagsvattnet trycks upp i turbinen. Hävertuppställning var mycket ovanligt i större verk vid den här tiden. Och stort var det –  turbinhjulen med en diameter av 8 meter var de dittills största i världen, och dessa tuggar obehindrat i sig allt som dom matas med. I Vargön har man alltså rationaliserat bort mycket av det monumentala man tidigare sett i kraftverk. Visserligen var graniten ersatt av betong i Lilla Edets kraftverk, men den byggnaden känns i jämförelse med Vargön betydligt mer storslagen. I Vargön gick man så långt att man ville snåla in på marmorn, men där fick man ge sig. Någon måtta fick det va!

1929 startar man med dammbygget som sedan den blev klar tjänstgjort som regleringsdamm för hela Vänern. Årsskiftet 1930-31 påbörjas bygget av själva kraftverket, och den 30 maj 1934 inviger V-Gurra det hela. Konungens namnteckning finns att beskåda i berget utanför staketet. Kraftverket hade ursprungligen två turbiner G1 (NOHAB) och G2 (KMW), men var förberett för en tredje turbin. Åren 1986 -89 byggde man ut med detta tredje aggregatet G3.

För att få fram så mycket vatten som möjligt till verket muddrades en 1200 meter lång djupränna i Vänerutloppet, tvenne kanaler schaktades, vid Sjöboda och något senare vid Huvudnäsön. Vidare spärrade man Lillån och Tvärån för att koncentrera älvens hela flöde genom verket. Vid utbyggnaden av det tredje aggregatet 1986 -89 sprängde man den sk. Huvudnästunneln för att leda hela 40 % av älven en kortare väg och på så sätt minska fallförlusterna uppströms stationen. Denna ca 400 meter långa tunnel är 22.1 meter hög och 11,1 meter bred.

Ovan: Löphjul Kaplanturbin till G2. Löphjulen till G1 och  G2 hade på sin tid störst diameter i världen. Foto: Viktor Tornberg

Ovan: Statorn – den fasta delen på en generator. G2. Foto: Viktor Tornberg

Ovan: Rotorn till G2 lyfts på plats, ca 1933. Foto: Viktor Tornberg

Ovan: Här snurrar sakerna, den 1 november 2015. G2, axelbrunn med generatoraxel.

Ovan: Detalj av väggmålning. Längdsektion genom G1.

Ovan: G1, NOHAB-turbinen som man mäter vibrationer på, därav fackverket.

Ovan: Gamla kontrollrummet

Ovan: Den mäktiga bockkranen på kraftverkets tak. Till höger skymtar generatorernas plåthuvar.

Ovan: Vägen ner till G3

Ovan: Nere vid G3 som togs i bruk 1989. Rörturbinen ligger i ett skal,  som är helt omflutet av älvens strömmande vatten. Vi befinner oss alltså  i en ubåt här!

Tack till Daniel Rasmusson för en mycket gedigen och intressant guidning denna söndagen.