Posts Tagged: Lilla Edet

PANNEXPLOSION

JONAS AHLSTRÖMER efter ångpanneexplosionen vid Ströms övre sluss maj 1910. Fotograf okänd / Vänersborgs Söners Gille

JONAS AHLSTRÖMER efter ångpanneexplosionen vid Ströms övre sluss maj 1910. Fotograf okänd / Vänersborgs Söners Gille

Om Lastångaren JONAS AHLSTRÖMERS ångpanneexplosion har jag läst och fått höra en del. Träffade till och med en ättling till ångarens kapten för en tid sedan. När så en bild på den sprängda ångaren dyker upp i ett album blir det några utropstecken!
Här nedan återges vad Elfsborgs Läns Tidning skrev om olyckan som timade den 8 maj 1910.

 Kanalångare sprängd i luften.
Ångpannan på “Jonas Ahlströmer” exploderat vid Lilla Edet. Två af besättningen dödade, fyra svårt skadade.

En dess bättre lika ovanlig som hemsk olycka inträffade i söndags på eftermiddagen vid Ströms öfra sluss vid Lilla Edet, i det kanalångaren Jonas Ahlströmer, som just skulle passera genom slussen på nedgående till Göteborg, sprängdes i luften af sin exploderande ångpanna. Vid olyckan formligen slets hela akterskeppets öfverbyggnad i bitar, och endast förskeppet samt fartygets af lasten skyddade delar förblefvo något så när oskadade. Ett par timmar efter explosionen sjönk ångaren, som dittills flutit på lasten, men blef stående på grund med förskeppets högre delar öfver vattnet.
Olyckan kostade två personer lifvet. Ångarens restauratris, Matilda Jansson, försvann vid tillfället och har sedan icke anträffats. Aktergasten, 48-årige Henrik Johansson, blef så illa skadad af de kringfarande spillrorna, att han vid half 6-tiden i söndags afton afled. Af de öfriga ombordvarande skadades maskinisten och eldaren lifsfarligt. De fördes vid 6-tiden på aftonen med ångaren Pallas till Göteborg, där de i ambulansvagn omedelbart fördes till Sahlgrenska sjukhuset. Kaptenen och rorgängaren erhöllo mindre, tämligen ofarliga skador och vårdades på platsen. Förgasten och den s.k. landgasten, tvenne unga pojkar, undkommo utan några som helst skador.

   Ångaren en “flytande likkista”?
Med anledning af olyckan på “Jonas Ahlsrömer” har G. P:ns korrespodent från Seffle kanalkontor erfarit att såväl “Jonas Ahlströmer” som den lika åldriga “Sten Sture” en vacker dag skulle råka ut för något missöde. Dessa såväl som de flesta andra ångare gå med oexaminerade kaptener och maskinister, och navigeringen blir ofta bristfällig nog. Senast för ett par dagar sedan körde “Sten Sture” på grund i Vänern och fick sitta där hela natten, innan man kunde komma den till hjälp. Både “Sten Sture” och “Jonas Ahlströmer” kunna betäcknas som flytande likkistor.
Hade den nu i Lilla Edet timade olyckan inträffat i t.ex. Trollhättan eller Seffle kanal hade oerhörd skada kunnat inträffa och trafiken måst stängas för månader framåt. Som ett bevis för “Jonas Ahlströmers” skröplighet kan anföras, att den redan i fredags f.m. lämnade Seffle och först i söndags framkom till Lilla Edet. Denna färd brukar i vanliga fall taga 10 à 12 timmar.

Lilla Edet kraftverk

Gamla kontrollrummet

Gamla kontrollrummet

Något mer från besöket på Lilla Edets kraftstation…

Lilla Edet kraftverk, el. TK2 som dom säkert säger internt på Vattenfall, byggdes åren 1918 -1926. Kraftverket är det andra i ordningen av Vattenfalls expanderande i Göta älv, och var främst tilltänkt att försörja Västra stambanans planerade elektrifiering. Turbininstallationen vid kraftverket bestod ursprungligen av två Lawaczeck-turbiner, samt en dyrare och tidigare, i denna dimension, oprövad Kaplanturbin. Det ursprungliga Kaplanaggregatet G1 byttes ut 1984. Samtidigt ersatte man även Lawaczeck G2 med en semikaplan. 1978 -82 byggde man ut med en separat helt under mark liggande maskinhall med en stor rörturbin.

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Maskinhallen med de sedan länge inbyggda generatorerna. De låg ursprungligen helt blottade och var svartmålade (se tidigare inlägg).

Den långa byggtiden berodde på en allmän nedgång efter kriget och en minskad efterfrågan på elkraft. Samtidigt gav det teknikerna tid att utveckla och anpassa en ny och oprövad turbintyp – Kaplanturbinen.  Det var här vid Lilla Edet som Kaplanturbinen kom att få sitt stora genombrott. Älvens höga vattenflöde i kombination med den låga fallhöjden kom att passa Kaplanturbinen utmärkt.

Nedan citerat från Tekniska museets hemsida:

År 1926 skedde den av många emotsedda turbinprovningen. Resultatet överträffade vida förväntningarna. Kaplanturbinens högsta verkningsgrad mättes till över 92 % – tidigare hade vattenturbiner knappast nått högre verkningsgrad än 85-90 %. Turbinen visade sig dessutom vara så stark att provningsutrustningen inte förmådde mäta dess toppeffekt som översteg 15000 hk (11000 kW). Med kaplanturbinen hade man med andra ord fått exakt den turbin som behövdes för att exploatera flödesrika vattendrag med låg fallhöjd.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

Axelbrunn med generatoraxel Kaplan G1.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedan ett axplock bilder från besöket. Klicka för större bild.

 

 

 

 

 

 

 

Ivar Ekbergs pråmvarv

Ute och rekar lite kring dom drygt 30 kända historiska varvsplatserna längs Göta älvdalen.
Idag blev det först Assarebo med sitt fantastiska läge. Se bild från älven den 21/4

IMG_9048

“Pallas Ocean” passerar Assarebo på uppgång.

 

Vidare till Lilla Edet där det vankades kaffe med dopp, och efter detta mot Smörkullen och Ekbergs pråmvarv. Här byggdes och reparerades pråmar mellan 1900 – 1920. Ägare var Ivar Ekberg, vilken 1912 lät uppföra ett boningshus i anslutning till varvet. Passande nog för mitt ärende var min lokala guide bekant med ägaren av detta hus idag. Således hade jag tillträde till trädgården för att ta några dokumentationsbilder. Den första gamla bilden nedan är nämligen tagen från Ekbergs trädgård, och jag ville ta samma vy idag, omkring hundra år senare.

Varvet strax norr om Smörkullen. Ekberg med sin son stående på flotten. Fotografiet taget omkring 1915 från Ekbergs trädgård.

Samma vy idag omkring 100 år senare.

Dagens ägare står på samma plats som fotografen till den historiska bilden.

Varvet och Ivar Ekbergs hus med den arkitekoniskt utmärkande balkongen till höger.

Flott utsikt från den hundraåriga balkongen.

Tilläggas bör göras, att huset idag är ett renoveringsobjekt som är helt utblåst. Ägaren har dock en ambition att återställa huset till det utseendet det hade när det uppfördes 1912.

Slutligen for vi bort till “Smörjan” ett par kilometer norrut. Här har det funnits en fäjeplats där man tog sig över älven sedan urminnes tider; samt på 1800-talet ett varv – “Graferöds varv”. Läs en gammal notis från 1936 om fäjeplatsen.

Platsen för “Graferöds varv” och gammalt färjeställe. Foto taget från “Skansen” på Lilla Edet-sidan