Posts Tagged: haveri

CURRY PÅ GRUND

Curry på grund i Vänersborgsviken. Fotograf okänd / Sjöhistoriska

Curry på grund i Vänersborgsviken. Fotograf okänd / Sjöhistoriska

  Det hände sig i mitten av december månad 1896, när bogserångaren Curry var på sin sista resa hem till Kristinehamn för säsongen. Den 15 december passerade Curry Vänersborg med två pråmar på släp. I Vänersborgsviken hade isen lagt sig och Curry fick släppa pråmarna och bryta sin egen ränna ut till öppet vatten. Trots att vädret var mycket hårt gick man ändå ut. Curry var ofta anlitad som isbrytare och var Vänerns starkaste bogserångare, ja faktiskt en av de starkare i hela landet vid denna tiden, om man ska tro på det man läser. Nåväl, vädret urartade till ett riktigt oväder med storm och snötjocka. Då Curry återvände mot Vänersborg för att koppla sina pråmar rådde mörker dålig och sikt. Curry gick i sin uppbrutna ränna, men på något sätt verkar denna hade förskjutits varvid man kom ur kurs och rände upp på Bastungsgrundet. Trots fruktlösa försök att komma loss blev man liggande fast med svår slagsida. När sen stormen bedarrade blev det stark kyla och Curry frös fast i isen. Någon gång efter nyåret 1897 gjorde man ett lyckat försök att få Curry av grundet. Man sågade upp isen runt haveristen och med ett femtiotal man utrustade med taljor och stag lyckades man få ångaren av grundet. Sedan handsågade man en ränna i den tjocka isen från haveriplatsen in till hamnkanalen i Vänersborg, dit Curry sedan tog sig för egen maskin. Efter reparation vid Vallberg & Lundviks mek. verkstad var man åter igång.

Mora – Wenerns Jernvägsbolag i Kristinehamn beställde en bogserångare av Kristinehamns mek. Verkstad med avsikt att denna skulle bogsera bolagets pråmar till Göteborg. Curry sjösattes i början av 1890 och dess första befälhavare var C. A. Johansson från Vänersborg. Han hade tidigare fört Teod. Mannheimer som dess första befälhavare. Currys första provtur slutade lite abrupt med lätt grundkänning, då en bult i taljan till roderkättingen lossnat av någon anledning. Skadan var snabbt åtgärdad och strax var man utåt Lakholmen i 11 knops fart. Aldrig tidigare hade ett så snabbgående fartyg som Curry plöjt Vänerns vatten. Strax efter leveransen igångsattes pråmtrafiken mellan Kristinehamn och Göteborg. För att snabba på dessa transporter beställde bolaget en ångare till. Denna levererades från Lindholmen i Göteborg 1894 och fick namnet Jacques. Nu blev Currys trade Kristinehamn – Brinkebergskulle sluss, där pråmarna, ofta lastade med bräder och plank från Dalarna, lämnades över till Jacques, som i sin tur lämnade över sina uppgående pråmar, vilka oftast var lastade med stenkol. Denna trafik pågick fram till augusti 1916, då Mora – Wenerns Jernvägsbolag upplöstes.

LOTUS

Ännu en fartygspost…

Tankern LOTUS kommer återigen till Vänern. Noterade att hon kom den 11/11-2011. Det är på 5 års-dagen sedan hon som STOC PETREA ställde sig på land i Trollhättan efter att ha fått blackout i maskin och blivit ett “dött skepp”. De senaste två åren är det i regel syrran LEXUS som stått för transporterna till Karlstad. Lite data på LOTUS.

Grundstötning i kanalen

Tidigt på morgonen den 2/7 gick något snett på lastfartyget HELENE G. Av ännu okänd anledning gick hon på grund och sprang läck. Grundstötningen måste ha skett strax norr om centrala Trollhättan. Jag gissar att det skedde i höjd med Stallbacka där det finns en ganska besvärlig böj i fartygsleden. Men som sagt, det är bara min egen gissning.

Fartyget kom in till kaj i centrala Trollhättan med en slagsida på runt 25 grader enligt ögonvittne. Gissar att kajen sågs som en liten räddning i detta prekära läge! Vid dykning senare på eftermiddagen visade det sig att fartyget fått ett flertal elaka revor, varav den största mätte runt 5 x 1 meter. Räddningsverket pumpade för fullt tryck, ändå var det nätt och jämt att man lyckades hålla jämnt med vattnet som tryckte in genom skadorna i skrovet.

Besättningen på HELENE G såg ut att vara bra folk, och alla fartyg går med lots i kanalen. Gissar att lotsen inte känner sig så nöjd med denna transiten…

 

 

 

Vrak, förlisningar och annat skräp

I söndags strosade jag runt i området i och kring Åkerströms naturreservat. Jag visste att flera båtar var på uppgång under eftermiddagen, så jag slog mig ner vid den nya fina bänken uppe vid utsikten på Nyckelberget och inväntade den första.

Med hjälp av Riksantikvarieämbetets fornsök kan man söka efter historiska lämningar i landskapet. Ett bra hjälpmedel för den intresserade! Just här nedanför Nyckelberget ska det år 1863 förlist en båt vid namn WÄLFÄRDEN.

“Enligt Sjöfartsverket kan dom 2003 ha hittat Wälfärden under sina multibeamkörningar i Göta älv. Inmätningar gjorda av Sjöfartsverkets fartyg Nils Strömcrona och motorbåt 28.” Citerat från RAA.

En koll på Fornsök visar att det finns en hel del att finna på botten av Göta älv och upp till Vänersborg. På sjön Vassbotten vid Vänersborg ligger flera vrak, varav man bl.a kan läsa om LAURA som sjönk här under 2:a världskriget när hon låg i vinterhamn. Rester av gamla bryggor, bilvrak och containrar är annat man kan finna i älven…

WINDSTAR och Munthers båtbyggeri i bakgrunden

Slussar i Karls grav

I Karls grav har det liksom i Trollhättan funnits flera generationer slussar genom tiderna. Den äldsta slussen som vart i bruk var Gref  Tessins sluss från 1752. Polhem lär ha anlagt en sluss i trä tidigare, men denna blev bortspolad ganska omgående.

1779 togs Gustafs slussar i bruk, dessa är anlagda med tegel och slussväggarna står fortfarande relativt intakta. Man använde då Gref Tessins gamla sluss tvärs kanalen som avrinning.

1800-års slussled innebar inga förändringar i Karls grav; men med denna led kunde man för första gången ta sig hela vägen från Göteborg upp i Vänern, utan att som tidigare lastat om vid fallen i Trollhättan.

1844-års slussled kom delvis till p.g.a att slussarna i Göta kanal hade större dimensioner än dom i Trollhätte kanal. Nu anlades det två nya slussar i Karls grav, en nedströms och en uppströms nuvarande (1916-års) sluss.

Dagens sluss ingår i 1916-års led och kan ta båtar upp till 89 meters längd och runt 13,4 i bredd. Max djupgående är 5,4 meter,vilket betyder att dom största båtarna inte kan lasta fullt. Största båtar sett till dödvikt är Thun-bolagets ICE STAR och SNOW STAR, vilka enligt uppgift är på ca 5390 Dwat. Båt med största bredd på kanalen är mig veterligen LEXUS med 13,39.

Man började gräva Karls grav 1609 under Karl IX, därav namnet. Troligt syfte från början var att öka avrinningen från Vänern, samt till timmerflottning, då man kunde kringgå fallen vid Rånnum (Vargön).

KINNE
med rester av Gustafs slussar på vänster sida.
89 x 13,35, 4780 Dwat och 5,85 djupgående är KINNE i siffror.

 

Från Sundsberget

Från Sundsberget har man en fin utsikt över ett stycke av Göta älv, Tunhemsslätten och industrierna på Stallbacka. Sundsberget, som är en höjd belägen mellan Onsjö och Överby alldeles vid Göta älv hyser ett  gravfält, troligtvis från yngre järnåldern. I Skandinavien kallar vi denna tid vendeltid och vikingatid  (550 – 1050 e Kr.) Ur lekmans öga är det nog lite svårt att läsa spåren i terrängen, då gravarna är skadade av grustäckt och tidigare plundring.

Här vid Sundsberget är vi helt nära det strategiskt viktiga Naglumssund, som under århundraden varit en plats där man tog sig över älven vid Malöga by. Exakta platsen för färjeläget är för mig något oklart, men det torde varit beläget kring SAAB automobil och Volvo Aeros anläggningar. Färjeläget var ett av få ställen som man kunde ta sig över älven och vidare mot Dal och Norge. 1657 stod bron vid Rånnum klar. Enligt källorna var detta den första bron som byggdes över Göta älv. Rånnum ligger bara några kilometer uppströms älven, vid det som idag heter Vargön. Denna bro gjorde att Malöga färjeläge förlorade något av sitt viktiga läge som överfart, då resande hellre valde att begagna sig av bron.

I närområdet står ruinen efter Naglums kyrka. Kyrkan övergavs och förföll under 1800-talet då den nya kyrkan, Vassända Naglums kyrka (invigd 1800) ersatte de båda Vassända och Naglums gamla och förfallna kyrkor. I ruinen finns en minnessten över Hans Belfrage, Vänersborgs första borgmästare. Belfrage dog i Naglum 1688 och hade sitt gravkor i kyrkan. Numera finns hans gravsten i Vänersborgs kyrka.

Åt Onsjöhållet, mitt bland golfbanorna, står ett gravkapell uppfört av översten och svärdsriddaren Volrat Wilhelm Haij, vilken huserade på Onsjö säteri under 1700-talets senare del. Gravkapellet är uppfört i samma typ av tegel som “Gustafs slussar” vid Brinkebergskulle är byggda med. Som arbetsledare vid uppförandet av dessa slussar lade dåvarande majoren Haij dess grundsten 1792.
Kistorna i kapellet blev flyttade till Vassända Naglums kyrka på 1970-talet, efter att gravkapellet blivit utsatt för plundring av raggare.

Syftet med mitt besök på Sundsberget var egentligen att få nya “fonder” till mina fartygsbilder. Det blev ett kompletterande återbesök någon vecka senare…

 

 

100 år

Olidans kraftstation invigdes officiellt i Oktober 1910 (29:e vill jag minnas). Ström levererades dock första gången i mars samma år. Kraftstationen var först och störst vid denna tiden, och många var de strömslukande företagen som kom att etablera sig i Trollhättan tack vare att dom fick förmånliga el-avtal. Stallbacka låg då täckt i utsläppsrök från de  elektrokemiska industrierna.

Olidan producerar fortfarande ström från flertalet av sina turbiner och får ses som en kraftfull 100-åring!