Posts Tagged: Göta älv

Wargöns AB – träsliperi No: 2

” Och ett stycke ofvan det egentliga pappersbruket ligger det nya luftiga träsliperiet majestätiskt och imponerande, höjande sig ur de vilda vågorna och sträckande en vacker tornspira mot skyn. Byggnaden, till hvilken leder en efter våra förhållanden storslagen bro öfver älfven, är genom en elektrisk järnväg sammanbunden med pappersbruket samt bär årtalet 1897. “

Träsliperiet, uppfört 1897. Men var är tornspiran? Okänt årtal men innan branden 19181893 är det tuffa tider för pappersbruket på wargön. Man måste till varje pris göra sig oberoende av massainköp utifrån. Ett nytt stort träsliperi ska lösa detta bekymmer. Det nya träsliperiet kommer att kräva mycket vattenkraft, och 1894 köper därför företaget in Rånnums och Önafors kvarnar vid Nyebro. Samtidigt kommer man åt hela det fall i älven, från vilket man kan utvinna kraft. I Önafors kvarn, som syns till höger på bilden ovan, anlägger man en elektrisk kraftstation med tillhörande inloppstunnel. För dessa arbeten svarade enligt uppgifter, “hundratals” vattenrallare.
Till träsliperiet, som låg på den västra sidan av älven, hörde en hängbro med nästan 100 meters spännvidd, på vilken man med ett litet elektriskt tåg transporterade slipmassan över älven in till pappersbruket. Hängbron – tillverkad av Nohab – bar 4 tons rörlig belastning och lär vid tillfället ha varit landets längsta i sitt slag.
Träsliperiet togs i bruk 1897 och brann ner våren 1918. Det ersattes med ett nytt eldrivet, vilket åter kom att ligga på ön Wargön, intill pappersbruket.

I bildens framkant skymtar den gamla Ericsonska kraftkanalen, som sedan det statliga kraftverkets uppförande på 1930-talet hamnat under vattenytan. I början av 1930-talet rev man också ner hängbron, vilken fått hänga kvar utan funktion efter branden 1918.

 

Torpa tegelbruk #2

Så en utflykt till trakten av Torpa säteri i Fors socken. Det var alltså här, nere vid Göta älv och omedelbart norr om Slumpån som man etablerade ett nytt tegelbruk i samband med att älven höjdes 1916. Tydligen kan man nog säga att det var det ca tre kilometer norrut liggande Lyckebergets tegelbruk som, då det kom under vatten flyttades hit ner, och att det fick ta över namnet Torpa tegelbruk efter det då nyligen nedlagda bruket, vilket låg ytterligare någon kilometer norr om Lyckeberget (Heden). Se förra inlägget om det äldre Torpa tegelbruk.

Detta nyetablerade bruket nere vid Slumpån var nog ganska stort (se kartan i bilden nedan där det är inritat), vilket även Lyckebergets tidigare varit. Murteglet skeppades i stor mängd ner till Göteborg, där många hus är uppförda med tegel härifrån och andra bruk längs Göta älv. Jag har inte sett några gamla bilder alls, trots att det var igång till sent 1940-tal. Innehavarna av Torpa säteri berättade för mig att det fortfarande finns folk i livet som arbetat på bruket. Fick också höra att man håller på att sammanställa någon form av dokumentation rörande säteriet och trakten där omkring. Torpa säteri har anor tillbaka till 1300-talet, och området har en händelserik historia. T.ex. under danskfejderna på 1600-talet besköt man varandra med artilleri precis nedanför manbyggnaden, vilken också kom att brännas av danskarna. På den tiden låg ju Danmark/Norge på andra sidan av Göta älv.

Nere vid älven har det också funnits en mineralkälla, från vilken det buteljerades och såldes vatten under senare delen av 1800-talet. Källan finns faktiskt kvar, men den har sedan älven höjdes 1916 hamnat några meter ut i vattnet. Man kan fortfarande se källans numera kapsejsade tegelfundament sticka upp i vattnet. Fast nu när jag var där kunde man knappt skönja den. Helt otroligt att den, trots att den stått under vatten sedan 1916 fortfarande håller ihop. Snart har den genomlidit 100 isvintrar!
En enda bild har jag funnit på nätet.

Nu återstår bara ett besök på platsen för Lyckebergets tegelbruk…

 

Torpa

Rester från tegelbruket

Torpa säteri

Torpa säteri

Observera ringarna på vattnet i bildens nederkant, vilket är  resterna av mineralkällans tegelfundament. Nossan på resa till Gruvön, passerar Torpa brygga

Observera ringarna på vattnet i bildens nederkant, vilket är resterna av mineralkällans tegelfundament. Nossan på resa till Gruvön, passerar Torpa brygga.

Mineralkällan låg i huset till vänster.  Idag står vattennivån i älven nästan två meter högre. Foto fr. Västarvet

Mineralkällan låg i huset till vänster. Idag står vattennivån i älven nästan två meter högre. (Foto fr. Västarvet)

Torpa mineralkälla när det begav sig. (Foto fr. Västarvet)

Torpa mineralkälla när det begav sig. (Foto fr. Västarvet)

Torpa tegelbruk

Tegelbruk har det funnits gott om längs Göta älv. Här är Torpa tegelbruk, dess tegelmästarbostad och dagens “Älvabo”. Jag tror att det har funnits ett tidigare Torpa tegelbruk före detta som låg nedströms, nere vid Slumpån. Men i och med älvens reglering kom detta att hamna under vatten, och man fick se sig om efter en ny plats.

Tillägg 3/9-13: Efter lite efterforskning idag så kan man i vart fall fastslå att tegelbruket nere vid Slumpån inte blivit lagt under vatten, utan snarare det aktuella Torpa tegelbruk som kom att påverkas av älvens höjning. Man kan läsa att Torpa tegelbruk lades ner på naturlig väg, leran tog slut helt enkelt, och att detta sammanfaller med etablerandet av bruket nere vid Torpa säteri. Detta nyetablerade tegelbruk kom att ärva namnet på sin norra like – d.v.s. Torpa tegelbruk.
Resterna av tegelbruket nedströms vid Slumpån nära Torpa säteri står fortfarande på torra land!
Mellan dessa båda “Torpa” -bruk låg också Lyckebergs tegelbruk, vilket också kom att att påverkas av älvens höjning 1916.
Fortsättning följer?

Torpa Tegelbruk

Samma vy som den gamla bilden ovan, tegelbruket låg i viken till vänster.

 

Med Karl till Göteborg

I söndags var jag ute och for på kanalen med dom riktigt hårda grabbarna!
Vänerhamns Bogserbåt “Karl af Karlstad” skulle dockas på varv i Göteborg, och jag fick frågan om jag ville åka med sydvart.

Strax före 19:45 lördag kväll passerade Karl Normansgrundet, och nu är det inte långt in till hamn i Vänersborg.

Karl passerar Bastungen medans solen kastar sina sista strålar över Vänersborg. Resan över Vänern kunde inte bjuda på bättre väder, och det fina vädret skulle hålla i sig även på söndagen.

Söndag morgon embarkerade jag Karl 08:30, avgång var satt till 09:00. Järnvägsbron i Vänersborg gav dock klarsignal omgående, så vi kastade loss 08:52.

Håkan letar varv på “Gnidde”. Nere i Karls maskinrum jobbar vanligtvis Pigge och Gnidde, två Ruston á 1550 Ehk. Pigge har dessvärre varit krasslig någon månad, så han vilar sig. Karl är för övrigt byggd i England 1964 eller 1965, årtal något oklart.

Hela sällskapet minus mig själv, tre i besättningen samt två passagerare. Fyra mångsidiga män, rika på erfarenheter. Vi närmar oss Kullens sluss.

Kullens sluss vid Brinkebergskulle. Detta är sluss nr 1 av 6 på resan nedströms.

Vid anrop järnvägsbron i Trollhättan fick vi till svar tåg 09:55, sen fritt i ca 30 minuter. Vi passerade 09:05.

Första “shipspottern” stog vid klaffbron i Trollhättan.

Parti av Bergkanalen. Till höger, vid hålet i kanalmuren, låg Trollhättans torrdocka 1798 – 1942. Längre bort till vänster syns Nydqvist & Holms (Nohab) järnvägsbro över kanalen, anlagd 1893-94. “Verkstan” grundades 1847 och kom att leva fram till början av 1990-talet. Här tillverkades en massa olika saker, men specialiteten var lok. Redan 1897 hade man tillverkat 500 lok. På 1920-talet fick man en beställning på 1000 lok till Ryssland, vilken kom att bli 500 st. Dessa betalades med 56 ton rent guld. Saab och Volvo flygmotor är/var båda avknoppningar från denna verkstad…

denna detaljbilden av en flygbild från 1932 kan man se ett fartyg i torrdockan och nohabs äldre byggnader på västra sidan av kanalen. Runt sekelskiftet 1900 tog man även östra sidan av kanalen i anspråk.

Bergkanalen norrut.

Vid slussarna i Trollhättan blev vi liggandes i 2:an att vänta på “Lurö” som precis ankommit slusstrappan. Det tog tid innan vi till slut fick se henne dyka upp i 3:an.

“Lurö” ville mötas styrbord/styrbord på höljan, som vanligt.

Friberg missar inga tillfällen… Å andra sidan har han inte så långt att gå!

Nedslussningen i 3:an, 4:an och 5:an gick snabbt och smidigt.
Se flygbild över området 1938

“Intagan” nedströms Åkerström.

Här låg Assarebo varv ca 1840 – 1908. Runt 50 nybyggen, skonare, galeaser och älvbåtar för tegeltransporter.

Assarebo gamla varvsplats – ett fantastiskt läge!

“Älvabo” med älvnära läge.

Sallnäs vid rodret. Skeppare/hamnkapten med skapligt många resor på älven. Per Lindén samspråkar.
“Gnidde” ner i maskinrummet klarade sig bra utan sin tvillingbroder, och “Karl” gjorde god fart nedströms, snudd på fortkörning.

Har för mig att denna gick under namnet “Ljungsbro”. Gissa varför 😉

Rejäl spis!

Läget!

“Skyttelskjulet” vid Carlmarks i Älvängen. Här brakade Shuttle Karlstad (ni minns väl Vänerskyttlarna?) in 1992, efter att styrningen till en av thrustrarna lagt av.

Kajanäggning, troligtvis med militär historia.

Bil, tåg och båt i Göta älvdalen.

Platsen för Bohus varv. Verksamt 1907 – 1989. Området har nyligen genomgått en komplicerad sanering. Föroreningarna kom från storvarven i Göteborg (Götaverken, Lindholmen, och Eriksberg), som deponerade avfall här fram till 1960-talet. Totalt har 100 000 ton förorenad jord på en 25 000 kvadratmeter stor yta tagits bort.

Sjömätningsbåten “Anders Bure” låg i Bohus.

Möte med “Aspen” i höjd med Agnesberg.

“Aspen” på uppgång; Angeredsbron i bakgrunden.

“Karls” besättning. Åke Sallnäs, Håkan Rutgersson (vid rodret) och Bengt Olsson.

“Rånnum”, en bogserbåt som en gång för väldigt länge sedan tillhörde Wargöns AB.

Framme vid Gotenius varv i Göteborg kl. 17. Håkan vänder skickligt runt “Karl”, och vi fick förtöja i flytdockan. Det blev till att debarkera i dockan…

Vy från Göta älvbron, med “Karl” förtöjd vid Gotenius flytdocka.

Segelleden genom Göta älvdalen med sin rika historia parat med kanonväder och riktigt trevligt folk, summeringen kan inte bli annat  än med beröm godkänt.
Jag tackar så mycket och önskar lycklig återresa till “grodhavets” norra ände!

Länktips: Karls tidigare liv och äventyr.

INGO 90 år

Skonaren INGO fyller 90 år. Detta firar hon med att gå upp i Vänern till sin födelseplats – Sjötorp.

“1921-1922 Varvsägare Gustav Groth i Sjötorp bygger en tremastad skonare för egen räkning för att sysselsätta varvsarbetarna under den stora depressionen i början av 1920-talet.  Hon byggs av ek och fur och fick en 1-cyl. Bolindermotor på fantastiska 32 hk för hamnangöring och stiltje och hade en lastkapacitet på 220 ton. Skutan kostade då 27 000 kr att bygga. Nybygget fick namnet Ingo efter svågern Ingo Busck. Ingo sysselsattes i fraktfart mellan Vänern och danska och tyska hamnar.”

På torsdagen gjorde hon en kort etapp, då hon gick från Trollhättan till Vänersborg.
I lätt sommarregn mötte jag upp henne på älven i höjd med Onsjö.

http://www.skonaren-ingo.org/

K.G.Munthers båtbyggeri

Stubbered 3:3 • Trollhättans kommun
Båtbyggeriet söder om Trollhättan startades av Karl
Gabriel Munther 1896 och är beläget vid Göta Älvs
östra sida. Längs älven har det tidigare funnits runt
30 varv, för vilka Munthers båtbyggeri nu är den enda
kvarvarande representanten. Anläggningen visar en
typ av småskaligt industrihantverk som var vanligt
under 1900-talet men nu nästan helt har upphört.
  K G Munther var ursprungligen skeppare och hade
lärt sig att bygga båtar av sin far. Först i 40-årsåldern
började K G själv att bygga och reparera båtar.
Familjen Munther drev även en handelsbod i ett av husen
kring varvet. Under båtbyggeriets glansdagar 1945-55
var hela åtta personer anställda på varvet.
Varvsverksamheten lades formellt ner 1965, då K G Munthers
son Gustav Munther gick i pension. Gustav fortsatte
dock att bygga båtar som hobby - den sista blev färdig 1980.
  Båtbyggeriet ligger i en brant sluttning ner mot älven
vilket skapar problem för byggnaderna, både med vatten som rinner
nerför slänten och med jordmassor som samlas vid de övre fasaderna.
Sedan 1980 har underhållet av varvsbyggnaderna varit eftersatt.
Lennart Munther, Gustav Munthers son, är i dag en av fyra
delägare som tillsammans sett till att i alla fall taken på
byggnaderna har varit hela.
  Efter ett inslag om varvet i SVT:s program Landet Runt
kontaktade Lennart Munther både Länsstyrelsen och museet i Vänersborg
för hjälp med att stoppa byggnadernas förfall.
Tillsammans har parterna nu rustat upp byggnaderna som visas av de
delägare som bor kvar i bostadshusen.
Lennart Munther berättar att det kommer mycket besökare och att ägarna
får hjälp med både PR och röjning av Varvshistoriska föreningen i Lödöse,
de har hjälpt till att sortera gamla verktyg.
Framöver vill Lennart ha ett café på området och utöka verksamheten.
Drömmen är att kunna bygga båt på varvet igen!

 

Källa: Länsstyrelsen & Lars Bergström - Kulturlagret/Västarvet

LOTUS

Ännu en fartygspost…

Tankern LOTUS kommer återigen till Vänern. Noterade att hon kom den 11/11-2011. Det är på 5 års-dagen sedan hon som STOC PETREA ställde sig på land i Trollhättan efter att ha fått blackout i maskin och blivit ett “dött skepp”. De senaste två åren är det i regel syrran LEXUS som stått för transporterna till Karlstad. Lite data på LOTUS.

Stallbackabron

Idag lördag har jag haft nöjet att få segla å Göta älv, och sjön Vänern likaså. Hela kamera-arsenalen släpade jag med mig helt i onödan, då jag endast begagnade mig av “normalen”. Till råga på allt hade jag låst på “fel” bländare hela dagen. Brukar köra mellan f/8 – f/11, nu var den låst på en större bländare. Nu verkar det inte blivit totalkatastrof som tur va, men usch va klantigt…

En bild, nästan vid målgången i Trollhättan, på en i kvällssol badande Stallbackabro får bli representant för dagens bildskörd så länge.

Bergen

Halle och Hunneberg hade en mer dramatisk profil tillbaka i tiden!

På den historiska bilden syns en s.k. fiolbåt, specialbyggda för kanaltrafik. Dessa började trafikera kanalen på 1830-talet. Till vänster om roddbåten börjar Karls grav, och ett 100-tal meter uppströms ligger Brinkebergskulle sluss idag. Färgbilden med senare datum visar i stort sett samma vy.

 

Breidalsvatnet

Kollade nu ikväll på några bilder från Norge 2008, och blev nyfiken på en viss vy som jag passerat och fotat flera gånger. Funderade på vilket klockslag jag passerade den här vyn på vägen till resmålet. Min gissning blev Kl. 19. En bra gissning då bilden var tagen kl. 18:54! Sen kollade jag en bild på samma motiv som jag tog på hemresan 5 dagar senare. Den var tagen nästan exakt 12 timmar tidigare på dygnet; kl. 07 på morgonen.

Letade sen upp 2 bilder från 2004 och 2006, då jag också passerade här och även då tog jag bilder.
Breidalsvatnet ligger Längs Riksväg 15 mellan Lom och Stryn.