Posts Tagged: Brinkebergskulle
OLOF TRÄTÄLJA
Olof Trätälja vid Brinkebergskulle 25/5 2023.
Plötsligt händer det! Senast Olof Trätälja gled förbi på kanalen var 1977, då lämnade hon Vänern som i stort sett varit hemmavattnet allt sedan hon byggdes. Detta lilla näpna fartyg är så gammalt att det under 35 år gick i den gamla tidigare slussleden här vid Brinkebergskulle. Denna slussled togs ur bruk 1914.
Olof Trätälja är förmodligen världens äldsta fraktfartyg i kommersiell lasttrafik. Hon byggdes 1879 på Thorskogs varv vid Göta älv och levererades till skeppsredaren Gustav Silvén i Säffle. Namnet är taget efter sagokungen Olof Trätälja, vilken har kopplingar till Värmland och Säffle.
Enligt utsago skulle hon efter att ha tagit natt i Vänersborg vidare till Trellevarvet på Kållandsö och sen gå Göta kanal till östkusten och vidare hem till Kalmar som är hemmahamnen. Kul att få se denna nu 144 åriga dam som under sina första 98 år trafikerade kanalen och Vänern.
Olof Trätälja åter i gamla hemmavatten. Till höger rester av Kullens sluss (1841-1914) i vilken Trätälja slussade under hela 35 år.
Olof Trätälja slussar vid Brinkebergskulle 25/5 2023.
BOMMEN
Foto 12 november 2021
Fotograf okänd, omkring 1910, ur ett mycket trevligt fotoalbum. Vänersborgs museum.
Bilder på Slussvaktarbostaden vid “Bommeslussen” är man inte bortskämd med. Den lilla charmiga vaktbostaden uppfördes mig veterligen 1892 och försvann troligtvis väldigt sent 1950-tal till västkusten för att enligt rykte jag hört, bli sommarstuga. Arkitekturen är ju omisskännligt från mekanikus Carl Wallströms katalog. Vill ni idag se en kvarstående kopia av huset går det bra att bege sig till kanalön i Trollhättan…
1700-TALET RÄMNAR
Brinkebergskulle. Gustafs övre kvarstående slusskammare. I bruk 1778 – 1841. Foto 2021-09-10
SNOW CRYSTAL
Thunbolagets Snow Crystal är sedan något år det lastdrygaste fartyget som går på Trollhätte kanal. Byggt på “husvarvet” Ferus Smit i Nederländerna 2017 och tänkt att ersätta de nu drygt 20 år gamla Snow Star och Ice Star. Måtten är det absolut största som går in i slussarna, 89 meter lång och 13,35 meter bred. Lastförmågan är 5790 dwt vid ett djupgående av 7, 23 meter. Här på kanalen är ju djupgåendet begränsat till 5,4 meter och jag skulle gissa att Snow Crystal kan ta med sig omkring 4000 ton utan att skrapa i botten. Maskin är som vanligt en Wärtsilä, här med 1950 kW.
Bilderna tagna den gråa söndagen den 17 februari 2019.
Snow Crystal i Brinkebergskulle sluss 2019-02-17
Snow Crystal i Brinkebergskulle sluss 2019-02-17
Snow Crystal vid Brinkebergskulle, på resa till Lidköping 2019-02-17
ÖSTRA DAMMVALLEN
“Spåntn. och jordfyllning vid östra avstängningsdammen, Brinkebergskulle.”
En gråmulen dag mars 2017
Här under parkeringen vilar sannolikt fortfarande flera hundra soldater, vilka ha fått sin primitiva grav här sedan de avlidit vid arméns sjukhus å Brinkebergskulle åren 1808 – 1809. Arméns sjukhus var inrättat i det gamla kronobränneriet, vilket låg strax bortom bergsknallen i bildernas fond.
BRINKEBERGSKULLE PÅ 1870-TALET
1870-talets Brinkebergskulle
Brinkebergskulle 2015. Resterna av Gustafs slussar tvärs kanalen samt murrest fr. 1840-talets sluss t.h.
Brinkebergskulle, denna en gång så dynamiska plats. Här, där 1800-tals konstnären och den nutida fotografen stått och gjort sina vyer var det fordom en livlig plats. Här, just på denna plats har det förutom tre generationer slussar bl.a. legat ett tegelbruk, kvarnar, kronoförråd och ett stort kronobränneri. Tegelbruket uppfördes av Petter Samuelsson Bagge på 1760-talet, inför bygget av Gustafs slussar. Bagge hade dock problem att få fram tegel, så kronan löste in bruket efter några år och drev produktionen själva. När teglet till slussarna var färdigtillverkat uppfördes ett Regale bränneri på dess plats, av tegel slaget på det tidigare bruket. Bränneriets 30 pannor hade en genomsnittlig produktion på omkr. 8100 tunnor spannmål per år. En tunna spannmål gav ca 18 kannor brännvin (1 kanna = ca 2,6 liter). Det kungliga bränneriet här vid Brinkebergskulle utarrenderades under åren 1777 till 1782, och dom sista åren fram till ca 1786 drevs det av Kronan. Något år senare upphävde Gustaf III förbudet mot husbehovsbränning. Vad gäller bränneriet vid Brinkebergskulle efter kronans tid, så kom detta att drivas av Haij på Onsjö fram till år 1800, då det enligt uppgift nedlades. Den säkert ganska så pampiga byggnaden stod kvar och fungerade som arméns fältsjukhus krigsåren 1808 – 1809. Någon gång efter detta började byggnaden plockas ner, sten för sten. För fram till åtminstone 1840 användes teglet från det gamla kronobränneriet till reparationer av Gustafs ömtåliga tegelslussar.
1841 stod de två nya slussarna färdiga i Karls grav och vi kan se den övre av dessa på målningen här ovan. På höjden i bakgrunden tornar den röda slussinspektörsbostaden upp sig. På den här tiden hade kanalbolaget stora delar att sitt fastighetsbestånd på västra sidan av Karls grav. Under 1880-talet uppfördes nya hus på östra sidan av kanalen av den typen man fortfarande kan se, främst nere vid slussarna i Trollhättan. Ritningen på förslag till det nya kanalkontoret här vid Brinkebergskulle är signerad av mecanicus Carl Wallström 31 januari 1888 och fastställd i Stockholm den 13 februari samma år. Detta hus och några andra flyttades 1915 till dess nuvarande plats vid dagens nu drygt hundraåriga sluss.
Det gamla husbeståndet på Onsjösidan försåldes på auktion 1890, och det är inte omöjligt att en del av det byggnadstimmer Vassända Naglums församling fick genom inköpet från något av husen gick till reparation av kyrkgolvet i Gustava.
Mycket vatten har nu flutit förbi denna totalt omdanade plats. 1910-talets arbeten med den nya kanalen kom att förändra platsens utseende radikalt, men med lite hjälp kan man bilda sig en uppfattning hur det en gång såg ut på denna en gång så betydelsefulla plats i vårat område.
Kullen kolorerad
Sluss N:o 16 “Kullen” i 1844-års kanalled. K & A Vikner har tagit bilden, och minst tre plåtar togs vid samma tillfälle den här dagen, något eller några år in på 1900-talet. En av de andra plåtarna visas här. I slussen ligger Ceres på väg att slussas upp för fortsatt resa mot Vänersborg. I bassängen väntar Theodor Mannheimer på att få komma ner. Till höger skymtar Gustafs kvarvarande slusskammare från 1770-talet. Vägen ut till Kullens slussvaktarbostad går över den gamla tegelslussen, och det är samma väg som man fortfarande kan gå ut på.
Båda fartygen blev byggda vid Motala verkstad, Theod. Mannheimer 1884 och Ceres 1885. Båda kom gå på sina respektive trader från början och ända fram till efter andra världskriget.
Med “Stockholmsbåten” Ceres kom på 1880-talet konstdepositioner från Nationalmuseum i Stockholm till det nyuppförda museet i Vänersborg. Om detta och en del annat kan nuvarande museichefen Peter Johansson berätta. Ceres såldes ihop med systerfartyget Pallas till Norge 1946, där de kom att fungera som logementfartyg. Hon skrotades efter en brand ombord 1952.
NBJ:s flaggskepp Theodor Mannheimer gick på traden Otterbäcken – Lilla Bommen i Göteborg under 63 år. Oftast hade fartyget två pråmar på släp lastade med skogs och gruvprodukter ner, kol och styckegods upp. Fartyget ägdes av det som 1906 kom att bli Nora Bergslags Järnväg och kan sägas fungera som en förlängning av järnvägen. Där järnvägen slutade i Otterbäcken fortsatte transporten till Göteborg på “egna kölar”. Fartyget avyttrades 1947, i en tid då allt höll på att förändras. Det blev helt enkelt ekonomiskt omöjligt att fortsätta med detta transportsätt. Efter försäljningen 1947 blev det många ägarbyten, och redan runt 1950 kunde hon ses hårt uppkörd på grund utanför Trollhättan, då med fiskebetäckningen LL 605. Fartyget blev efter NBJ:s försäljning ombyggt och var också vid denna tid på Islandsfiske. Sista notering jag hittat, är att hon ligger halvsjunken utom all räddning i Umeälven, detta i början av 2000-talet. Värt också att notera är att fartygets första befälhavare på 1880-talet var en vänersborgare vid namn Carl Axel Johansson.
100 år
Igår, den 14 november, var det på dagen 100 år sedan den första båten slussade genom Brinkebergskulle sluss.
Men eftersom jag inte har någon bild från detta tillfälle, så får ni hålla till godo med en exakt på dagen 102 år gammal bild istället. Tagen på den blivande slussen den 15 november 1912.
Juno 140 år
Ett jubileum och ett försök till en bild “Då & Nu”.
Juno byggdes vid Motala verkstad och levererades till Motala Ströms Ångbåts-Aktiebolag 1874. Hon har seglat på samma trad och med samma namn i 140 år i år – ett oslagbart rekord! Ur denna dams historia finns säkert massor att skriva, men det finns ej tid till detta här ikväll. En liten försmädlig händelse detta jubileumsår inträffade för några veckor sedan, då hon gick på grund utanför Motala. Lyckligtvis verkar skadorna blivit ringa, då hon snabbt kom i fart igen. Juno är också världens äldsta i trafik varande passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.
Jag missade henne sist men idag fick jag fatt på henne, och min plan var att avtaga min bild på henne när hon passerade en viss plats med historisk koppling. Jag har nämligen i samlingen ett ganska så ovanligt vykort från Brinkebergskulle när Juno slussar i Kullens sluss. Denna, den övre slussen i 1844 års kanalled revs 1915. Bilden på Juno i den gamla slussen visar henne i sitt ursprungsutseende, innan hon blev totalt ombyggd, vilket skedde åren 1904-1905. Bilden har således gott och väl passerat 100 år.
Jag placerade mig så gott det gick att efterlikna det gamla fotografiet utan att hamna i vattnet, men det diffar några meter både i sid- och längdled. Även Juno befinner i nästan samma läge på bilderna, det diffar endast några meter i sidled.
Brinkebergskulle den 9 mars 2014
Gamla farleden med “Bommen” där borta i soldiset.
“Kullens” slussvaktsbostad. Huset flyttat till denna plats 1914.
Dess forna läge är mitt i dagens farled något hundratal meter uppströms.
Rudera av gammal bebyggelse i höjd med Gustafs slussar.
Där uppe låg slussinspektörsbostaden. Detta var på den tiden Gustafs slussar var i bruk.
Rest av sluss No: 16, “Kullen” från 1841.
M/V Alice passerar den övre av Gustafs två kopplade slussar från 1778.
B/B Kraft ankommer Brinkebergskulle.
Ekipaget fyllde hela slussen.
Från Finland.
Leverans till Gruvön.
S/S REX på nedgång
Ur den snart två år gamla slussen vid Brinkebergskulle kommer S/S Rex, en båt värd att uppmärksamma lite. Byggd vid Göta älv på Norra Garns varv 1906 i ek och furu på järnspant. Detta varvet bygger främst pråmar och utför reparationer vid denna tiden. Och så bygger man Rex… En lite udda sak som från början utrustas med en 45 hästars förbränningsmotor som gick på gas. Gasen framställdes ombord i en gasgenerator genom förbränning av antracit. En laddning antracit förbrändes på 5-6 timmar varpå man fick göra ny fyr i gasgeneratorn. Ett tämligen opraktiskt maskineri i ett fartyg, och i samband med att Ångfartygs AB Teodor köper henne 1909 så satte man i en hederlig ångmaskin på 90 ihk istället.
På fotografiet denna septemberdag 1916 är det kanske pappersved till Göta hon har som last. Tre år senare, i juni 1919 är hon på resa Kristinehamn – Göta med just pappersved då hon kolliderar med tyska S/S Meta och sjunker till botten. Ägare till Rex vid olyckstillfället var Gustav Lindstedt i Karlstad som köpt henne i maj 1918 för 130.000 kr. Hon kom att bärgas och är åter i trafik under hösten 1920, nu med Göta sulfit som ny ägare. Köpeskillingen var då 65.000 kr.
1927 såld till Göteborg för 10.000 kr och omnamnad till Alf. 1937 såld till Estland för 5.500 kr. Hennes vidare öden är för mig inte kända.
En vårdag 1915
I slussen ligger s/s EWY. Hon är här ganska ung, bara två år gammal, byggd på Eriksbergs Mek. verkstad. I aktern står det Seffle – Hugo Silvéns hemstad. Det är han som har beställt fartyget, och han kommer att vara dess ägare fram till april 1935, då han säljer henne till Gotland för 28.000 kr.
Kanske är det april den här dagen vid Brinkebergskulle också. Folket som är ute och beskådar den alldeles nya slussen – en vårdag 1915.
Oredan runt slussen, som togs i allmänt bruk november 1914, skvallrar om att den helt nyligen börjat betjäna alla de fartyg som sedan dess passerat här.
Sluss Nr 1 Brinkebergskulle kommer att betjäna fartygstrafiken ytterligare några år. EWY slutade sina dagar utanför Lerwicks hamn på Shetlandsöarna den 3 mars 1938, där hon efter att ha draggat i orkanvindar strandade och blev skrot.
