Hillringsbergs Corps-de-logi, troligtvis uppfört 1776. Foto taget den 14 juli 2019.

   Hillringsbergs säteri med anor från 1640-talet. Sätesgårdar, från 1500-talet benämnda säteri, var ursprungligen skattebefriade och dess innehav var ett privilegium enbart för adeln. Säterierna var frälsegods, och nu ska erkännas läser jag rakt av från Wikipedia, inte möjliga att köpa av icke adligt folk. Först 1809 blev det i Sverige ok för vanligt folk att köpa ett säteri. Anledningen till varför jag skriver dessa rader är en vänersborgare vid namn Johan Wikström ägde detta ställe från senast 1803 enligt samtida notiser i tidningen. Jag citerar ur tidningen från detta år ang. en inteckning av den tidigare ägaren av egendomen:

“Anhåller brukspatron herr J. Wikström såsom numera ägare av Glasfors bruk, tillika med säteriet Öfra Ås eller Hillringsberg och åtlydande, samt underliggande sågar, qvarnar, hemman, torp och andra lägenheter…”

Jag tolkar det som att Wikström, som var långt ifrån adlig, ensam är ägare av hela paketet, trots det där med regelverket kring säterier. När Wikström avlider 1818 tar hustrun Charlotta kontrollen över bruken (Johan Wikström ägde vid tiden även Kollerö, Rådanefors och Öxnäs järnbruk) och driver dessa vidare. Enligt Johan Wikströms testamente skulle bruken efter hennes bortgång fördelas så att sönerna Johan Emanuel och Carl skulle dela på Kollerö, Rådanefors och Öxnäs medan döttrarna skulle få Glasfors. ¹ Äldsta sonen Johan Emanuel blev dock ingen bruksägare, utan istället en känd botaniker. Näst äldste sonen Carl köper istället loss Kollerö, Rådanefors och Öxnäs 1824. Vad som hände med Glasfors har jag inte funnit klarhet i, kanske avyttras det samtidigt till någon för mig obekant, men gissningsvis kommer Carl Christoffer Rhodin in i ägandet efter Wikström. Rhodin gifter sig nämligen på Hillringsberg 1835 med en av de många brukspatronsdöttrarna Schagerström borta i Borgvik, detta efter att hans första hustru avlidit året innan. Rhodin som var född i Broddetorp stammade från en släkt som går att spåra tillbaka ända till en Petri i mitten av 1400-talet och Råda i Skaraborg. Noterbart är att C. C. Rhodin hade en äldre syster, Katarina Charlotta, som verkar ha haft sin hemvist på Kollerö bruk beläget mellan Vänersborg och Uddevalla där hon också avled 1850. Hon var gift med bruksförvaltaren Oluf Örtendahl på Rådanefors Bruk. Båda dessa bruk var som tidigare nämnts i Wikströms ägo.

Vänersborgssonen Carl Wikström gör i vart fall en brutal konkurs 1842 el. 1843 och förlorar precis allt. När han avlider tio år senare 1853 finns det inga tillgångar av värde i hemmet och bouppteckningen slutar på minus. År 1841, samma år som C. C. Rhodin avlider, är del av Glasfors till försäljning då han eller möjligen den då 18 årige sonen med samma namn aviserar detta. Annonsen är intressant då den visar omfattningen av rörelsen. Klicka upp annonsen den här!
1858 är det Rhodins arvingar och Johan Niklas Nordström på Sölje som äger en 1/3 del vardera. Vid 1800-talets mitt hamnade Lenungshammar bruk under samma ägare som Glasfors bruk och Hillringsbergs bruk. Åren 1859-61 uppgick produktionen till 334 ton stångjärn, 192 ton stål och ca 100 ton spik per år.²  År 1870 bildades Hillringsbergs AB och man fick då kontroll över hela Glasälven som hade flera forsar och en total fallhöjd på 100 meter från källan Stora Gla till dess utflöde i Glafsfjorden. 1872 förvärvades Hillringsberg av ett norskt konsortium för hela 800.000 rdr. Under detta ägande lades järnbruken ner och istället anlades träsliperier både vid Fors och Haga längs Glasälven några kilometer söder om herrgården. Glasfors, som inte finns utsatt på någon modern karta var beläget mellan Fors och Haga där en äldre väg går över en fördämning i Glasälven. Glava hembygdsförening har angett koordinater på sin hemsida men dessa stämmer dåligt med kartor från 1700- och 1800-talet.

Efter att Wargöns AB en kort tid i början av 1900-talet ägt Hillringsberg hamnar det slutligen under det aggressivt expanderande Billerud, som med tiden lägger ner och säljer av det mesta utom den åtråvärda skogen.

Det är inte lätt att finna uppgifter kring Hillringsbergs äldre historia enbart med hjälp av internet. Ja, det är t.o.m svårt att få någon klarhet i den fina bruksherrgården som står där idag. Än svårare är det att finna uppgifter om Glasfors bruk, vilket ändå var ett av de största av Värmlands alla järnbruk under 1700-talet. Bruket som anlades 1692 hade i äldre tider privilegium på att smida ut 1000 skeppund stångjärn årligen. Senare på 1800-talet var Lancashiresmidet stämplat med Glasfors top-notch. År 1881 utsmiddes de sista järnstängerna vid Glasfors hamrar och några spår av bruket vid fallet i Glasälven går ej att finna idag. Foto från platsen där Glasfors järnbruk låg!

Hillringsberg har fått sitt namn efter Ryttmästaren- och majoren Sven Persson som adlades Hildring 1643. Säteriet hette i äldre tider Övre Ås.