Posts in Category: Sjöfart

Endast kvartsbåtar

Kvartsbåtarna John och Idog förtöjda utanpå Hamnfjord. Notera texten på kajmuren. Förstora!
Foto Vänersborgs museum den 26 augusti 1971.
Den 4 december detta år går en lång epok i graven. Då går den absolut sista kvartslasten med båt från Fröskog, 111,1 ton till Trollhättan. Efter detta tog lastbilarna över helt…

Vänerns Concordia 1921

Fotograf okänd, genom Vänersborgs museum

   Vintern 1921 -22 kunde vänersborgarna skida ut på den snöbelagda Vänersborgsviken; och på Skräckleskären kunde man ta en närmare titt på den stora tragedi som utspelat sig där tidigare under hösten.
Hur Elfsborgs Läns Annonsblad redogjorde för Concordias förlisning återges nedan.

”Seglaren Concordia av Lidköping strandad utanför Vänersborg. Två besättningsmän omkomna.

Under den förfärliga stormen i söndags (23/10 1921) vore tvenne seglare. Tremastade skonaren Vänern och skonaren Concordia, båda från Lidköping, vid 10-tiden på förmiddagen på infart till Vänersborg norrifrån. På grund av snötjockan kunde man ej se den rätta kursen. Concordia kom för långt åt öster och strandade på Norrmansgrundet. Här blev den sittande till vid 10-tiden på kvällen, då sjön vräkte den loss. Med våldsam fart drev fartyget mot Skräckleskären, och på Hallerna strandade det på nytt. Brädlasten spolades bort och haveristen fick våldsam babords slagsida samt vattenfylldes. Hela natten kämpade besättningen för sina liv, allt under det snöstormen piskade dem och jättesjöar spolade över. ”Vänern” hade bättre tur. Det lyckades dess befälhavare att oskadd föra den i hamn. På måndagsmorgonen bedarrade stormen och skepparen å ”Vänern”, Hjalmar Nilsson, vidtog genast åtgärder för att komma de nödställda till undsättning. Han begav sig in till Vänersborg och vidtalade där innehavare av Vänerns motorverkstad att gå ut med sin motorbåt. Vid 7-tiden var man färdig och i den lilla 25-fotsmotorbåten begav sig fem man: skepparen Nilsson, hans styrman, lotsen F. Karlsson från Vänersborg samt två av båtägarne, bröderna Vendel och Robert Nordquist ut till Concordia. Utfärden mellan de otaliga skären gick lyckligt. Vid framkomsten gjordes den hemska upptäckten, att två av besättningsmännen redan dukat under, medan av de två återstående, var en ytterst medtagen. Skepparen åter var vid god vigör. Motorbåten hade en julle på släp, och medelst en lång tross sändes denna ned till de nödställda, som gingo ombord. De förolyckade måste man tillsvidare lämna åt sitt öde. Räddningen var vågsam och därför en verklig bragd. De förolyckade voro 22-årige Nils Vesterstål och 21-årige Gösta Johansson, båda från Lidköping. Vesterstål gjorde sin första resa. De räddade voro skepparen Karl Gustavsson och bästemannen.”

Kullen kolorerad

   Sluss N:o 16 “Kullen” i 1844-års kanalled. K & A Vikner har tagit bilden, och minst tre plåtar togs vid samma tillfälle den här dagen, något eller några år in på 1900-talet. En av de andra plåtarna visas här. I slussen ligger Ceres på väg att slussas upp för fortsatt resa mot Vänersborg. I bassängen väntar Theodor Mannheimer på att få komma ner. Till höger skymtar Gustafs kvarvarande slusskammare från 1770-talet. Vägen ut till Kullens slussvaktarbostad går över den gamla tegelslussen, och det är samma väg som man fortfarande kan gå ut på.

   Båda fartygen blev byggda vid Motala verkstad, Theod. Mannheimer 1884 och Ceres 1885. Båda kom gå på sina respektive trader från början och ända fram till efter andra världskriget.

   Med “Stockholmsbåten” Ceres kom på 1880-talet konstdepositioner från Nationalmuseum i Stockholm till det nyuppförda museet i Vänersborg. Om detta och en del annat kan nuvarande museichefen Peter Johansson berätta. Ceres såldes ihop med systerfartyget Pallas till Norge 1946, där de kom att fungera som logementfartyg. Hon skrotades efter en brand ombord 1952.

  NBJ:s flaggskepp  Theodor Mannheimer gick på traden Otterbäcken – Lilla Bommen i Göteborg under 63 år. Oftast hade fartyget två pråmar på släp lastade med skogs och gruvprodukter ner, kol och styckegods upp. Fartyget ägdes av det som 1906 kom att bli Nora Bergslags Järnväg och kan sägas fungera som en förlängning av järnvägen. Där järnvägen slutade i Otterbäcken fortsatte transporten till Göteborg på “egna kölar”. Fartyget avyttrades 1947, i en tid då allt höll på att förändras. Det blev helt enkelt ekonomiskt omöjligt att fortsätta med detta transportsätt. Efter försäljningen 1947 blev det många ägarbyten, och redan runt 1950 kunde hon ses hårt uppkörd på grund utanför Trollhättan, då med fiskebetäckningen LL 605. Fartyget blev efter NBJ:s försäljning ombyggt och var också vid denna tid på Islandsfiske. Sista notering jag hittat, är att hon ligger halvsjunken utom all räddning i Umeälven, detta i början av 2000-talet. Värt också att notera är att fartygets första befälhavare på 1880-talet var en vänersborgare vid namn Carl Axel Johansson.

 

Mer av Götheborg i Vänersborg

Götheborg i Vänersborg

Ostindiefararen tackar för sig och stävar ut på grodhavet. Vänersborg den 5 juli 2015.

 

 

Brinkebergskulle idag

Det var mycket folk vid slussen idag…
Ostindiefararen Götheborg vid Brinkbergskulle

100 år

Igår, den 14 november, var det på dagen 100 år sedan den första båten slussade genom Brinkebergskulle sluss.
Men eftersom jag inte har någon bild från detta tillfälle, så får ni hålla till godo med en exakt på dagen 102 år gammal bild istället. Tagen på den blivande slussen den 15 november 1912.

Nossan på grund

Nossan på resa till Gruvön med massaved gick idag på grund i höjd med Stallbacka industriområde i Trollhättan. Kanske tur att farledsdjupet inte är större. Står här på botten av kanalen precis under Stallbackabron.

Juno 140 år

Ett jubileum och ett försök till en bild “Då & Nu”.

Juno byggdes vid Motala verkstad och levererades till Motala Ströms Ångbåts-Aktiebolag 1874. Hon har seglat på samma trad och med samma namn i 140 år i år – ett oslagbart rekord! Ur denna dams historia finns säkert massor att skriva, men det finns ej tid till detta här ikväll. En liten försmädlig händelse detta jubileumsår inträffade för några veckor sedan, då hon gick på grund utanför Motala. Lyckligtvis verkar skadorna blivit ringa, då hon snabbt kom i fart igen. Juno är också världens äldsta i trafik varande passagerarbåt med övernattningsmöjlighet.

Jag missade henne sist men idag fick jag fatt på henne, och min plan var att avtaga min bild på henne när hon passerade en viss plats med historisk koppling. Jag har nämligen i samlingen ett ganska så ovanligt vykort från Brinkebergskulle när Juno slussar i Kullens sluss. Denna, den övre slussen i 1844 års kanalled revs 1915. Bilden på Juno i den gamla slussen visar henne i sitt ursprungsutseende, innan hon blev totalt ombyggd, vilket skedde  åren 1904-1905. Bilden har således gott och väl passerat 100 år.

Jag placerade mig så gott det gick att efterlikna det gamla fotografiet utan att hamna i vattnet, men det diffar några meter både i sid- och längdled. Även Juno befinner i nästan samma läge på bilderna, det diffar endast några meter i sidled.

Juno passerar resterna av Kullens sluss.

Juno i Kullens sluss. Foto före 1904.

 

Syskonmöte

Ahlmarks systrar möts vid Brinkebergskulle tidigare i år.

Åsiverken 1971

Åsiverken den 6 oktober 1971, och det är sannolikt nybygge nr 95 man håller på att färdigställa.

Åsiverken, Åmål 1971-10-06

Kilaneviken den 16 maj 1914

"Galeaserna Mina fr. Bromö och Vikingen fr. Harje vid lastageplatsen den 16 maj 1914." Foto & bildtext: Herman Ahlin   Till vänster ligger Vikingen eller Wikingen (Reg:nr 851) lastad klar att avgå. Förmodligen har hon fått en last av kvarts eller kvartsit, vilket har brutits ur bergen runt Kilaneviken sedan många år.  1902, då Svenska Silikategelfabriken grundades och anlades här på Annenäset i början av Dalslands kanals sjösystem tog brytningen rejäl fart. I fabriken framställdes bl.a. högeldfast silikategel. Fabrikens skorsten kan skymtas i bakgrunden på bilden. Man skeppade också ut krossad kvarts och kvartsit till annan ort. Höganäs AB började hämta kvartsit från bl.a. Valön runt 1905. Otterbäcken/Gullspång var en annan “kvartskund”.  Wargöns AB startade sin första legeringsugn 1912 och tog kvarts från trakten. Jag låter vara osagt om dom tog något från Kilaneviken, eller om dom redan från början tog från Fröskog, där dom än idag har egna kvartsbrott.

   Wikingen lär ha varit byggd vid Vänsberg, Tösse 1856, förbyggd ett antal ggr, bl.a 1876 på Eckernas varv strax norr om Lödöse.
Om alla turer med ägarbyten och hemorter stämmer ska hon ha haft Vänersborg som hemort 1871, Långelanda på Orust åren 1873-75, för att komma tillbaka till Vänersborg 1877.
1891 köper handlanden Anders Magnus Abrahamsson i Vänersborg Wikingen för 4.500 kr. Abrahamsson säljer henne 1897 till Bromösund för 3.300 kr. Runt sekelskiftet 1900 och fram till ca 1915 har Wikingen Harge som hemort. 1917 köper disponenten vid Svenska Silikategelfabriken Ivar Setterberg henne för 10.300 kr. Hemorten blir nu Annenäset. Vid denna tiden har hon fått en motor. Ivar Setterberg är för övrigt son till Otto Setterberg, vilken var den som skrev det första avtalet på kvartsbrytning här 1898. 1926 kommer Wikingen åter till Vänersborg, då en skeppare Jonsson, hemmahörande i Blåsut köper henne för 5.500 kr. Han verkar segla med Wikingen fram till november 1930, då skutan blir rapporterad som slopad, och allt pekar på att hon sedan dess ska ligga sjunken i Vassbotten.

   Mina, den olastade skutan t.h. i bilden har en lång historia. Hon byggdes vid Fågelö gård på Torsö 1876, och har fått sitt namn från byggherrens hustru, Wilhelmina. Hon byggdes för gårdens egna transportbehov av främst spannmål, kalk och ved. 1894 gick ägaren/redaren Albert Paul i konkurs och Mina får nya ägare, dock blir hon kvar på Torsö ända fram till runt 1945.
Just detta året som fotografiet är taget – 1914 – får hon en hjälpmotor på 20 eff. hkr. Slutet som fraktskuta kom 1959, i och med ett motorhaveri. Efter många händelserika år som som lustfartyg kom Mina tillbaka till Vänern och Trellevarvet,  där en stor restaurering tog sin början 1994. Idag är Mina ett av världens äldsta segelfartyg och den enda bevarade “vänergaleasen”.

M/S MINA stävar ut från Vänersborg 2010

 

Rundan

Behöver komma i form. Cyklat runt 3 mil två senaste kvällarna. Känner mig nöjd :-)

På uppgång 14/6 kl. 20:31
Den gröna båten är faktiskt med på denna bilden, också.
På uppgång 15/6 kl. 20:28 (tangering av gårdagens båt)
Det var på tiden!

Sola ner å Sola upp

“Sola” på väg ner när Nordic Sola är på väg upp genom graven, på resa med metanol till Kristinehamn.
Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014Nordic Sola i Karls grav den 4 maj 2014

Brinkebergskulle den 9 mars 2014

Gamla farleden med “Bommen” där borta i soldiset.

“Kullens” slussvaktsbostad. Huset flyttat till denna plats 1914.
Dess forna läge är mitt i dagens farled något hundratal meter uppströms.

Rudera av gammal bebyggelse i höjd med Gustafs slussar.

Där uppe låg slussinspektörsbostaden. Detta var på den tiden Gustafs slussar var i bruk.

Rest av sluss No: 16, “Kullen” från 1841.
M/V Alice passerar den övre av Gustafs två kopplade slussar från 1778.
B/B Kraft ankommer Brinkebergskulle.
Ekipaget fyllde hela slussen.
Från Finland.
Leverans till Gruvön.

S/S REX på nedgång

Regnr 4694 S/S REX vid Brinkebergskulle

Ur den snart två år gamla slussen vid Brinkebergskulle kommer S/S Rex, en båt värd att uppmärksamma lite. Byggd vid Göta älv på Norra Garns varv 1906 i ek och furu på järnspant. Detta varvet bygger främst pråmar och utför reparationer vid denna tiden. Och så bygger man Rex… En lite udda sak som från början utrustas med en 45 hästars förbränningsmotor som gick på gas. Gasen framställdes ombord i en gasgenerator genom förbränning av antracit. En laddning antracit förbrändes på 5-6 timmar varpå man fick göra ny fyr i gasgeneratorn. Ett tämligen opraktiskt maskineri i ett fartyg, och i samband med att Ångfartygs AB Teodor köper henne 1909 så satte man i en hederlig ångmaskin på 90 ihk istället.

fotografiet denna septemberdag 1916 är det kanske pappersved till Göta hon har som last. Tre år senare, i juni 1919 är hon på resa Kristinehamn – Göta med just pappersved då hon kolliderar med tyska S/S Meta och sjunker till botten. Ägare till Rex vid olyckstillfället var Gustav Lindstedt i Karlstad som köpt henne i maj 1918 för 130.000 kr. Hon kom att bärgas och är åter i trafik under hösten 1920, nu med Göta sulfit som ny ägare. Köpeskillingen var då 65.000 kr.

1927 såld till Göteborg för 10.000 kr och omnamnad till Alf. 1937 såld till Estland för 5.500 kr. Hennes vidare öden är för mig inte kända.