Posts in Category: Byggnader & Konstruktioner

SLAKTERIFABRIKEN

Rester av Otto Dafgårds slakterifabrik på Norra gatan, Vänersborg. Foto ME 18-10-23

Rester av Otto Dafgårds slakterifabrik på Norra gatan, Vänersborg. Foto ME 18-10-23

   Året är 1905, och för att få en mer hanterbar tomt gjorde slaktaren Karl Otto Dafgård ett jordutbyte med Vänersborgs stad. Inte långt därefter, omkring 1907, uppförde Otto en praktfull villa i nyrenässans på adress Edsgatan 55. Slakterifabriken på samma tomt kom nog till i samma veva skulle jag tro. Villan är ju som bekant välbehållen, värre då med den gamla fabriken.

VÄXTHUSEN

Foto: Ragnar Eiserman

Foto: Ragnar Eiserman

   Trädgårdsmästeriet på Restad i mitten av 1930-talet. På fotografiet ses fem manspersoner men bara fyra namn – Torsén, Sundell, Brinkstedt och Sand.  När hovfotograf Eiserman från Vänersborg utförde denna bild, sannolikt 1936, hade man reformerat namnet till Restads sjukhus, vilket skedde 1930. Växthusen uppfördes 1908 av personal och patienter vid Vänersborgs hospital och asyl som det hette när det stod klart vid årsskiftet 1905 – 1906. Växthusen finns kvar än idag och är tämligen unika.

CARLBERGS PUMPHUS

Foto: Olle Presto / Vänersborgs Söners Gille

Foto: Olle Presto / Vänersborgs Söners Gille <> Förstora!

  En mycket intressant och bra vy som jag denna gången plockat upp med siktet inställt på den lilla runda byggnaden med blankt tak ungefär mitt i bild, t.h. om Järnvägsbacken. Störst av de fyra garverier som fanns i Vänersborg på 1860-talet var J.G. Carlbergs, vilket var beläget i nordöstra hörnet av Kyrko- och Sundsgatorna, dagens ”Skokloster”. Tillgången på vatten till hans verksamhet var begränsad och för att råda bot på detta lät han uppföra ett pumpverk nere vid järnvägen, och Carlberg blev med detta först i staden att att lösa den svåra vattenfrågan. Detta skedde sannolikt under 1860-talets andra hälft. Att det lilla huset verkligen var Carlbergs pumphus bekräftar 1924 års plankarta över vänersborgs järnvägsstation. Där finns ägofigur No 48 utsatt – ett pumphus tillhörande Vänersborgs läderfabrik. Som bekant fick ju inte staden någon vattenledning förens sent år 1882.

Fram till år 1865 var hela området framför stationshuset och bort mot Verkstadsgränd en del av sjön Vassbotten och just denna plats gick under namnet Dyviken, en grund vik vars utbredning varierade i takt med Vänerns vattennivå. På denna plats låg stadens varv mellan åren 1844 – 1866. Sista nybygge jag har sett uppgifter om är en skuta med namn ”Fröken” för skeppsredare G.V. Plate, vilken gick av stapeln här våren 1866. Plate ska även haft en förbyggnad av en skonert ”Idog” så sent som juni 1866.

Hur området omdanades vårvintern 1865 citeras nedan:

”Uddevalla – Wenersborg – Herrljunga-järnvägen närmar sig alltmer sin fulländning och flera oförutsedda förhållanden gynna arbetets raska fart. En ny gata genom den gamla fästningsvallen, från varfvet till Edsgatan, upptages genom den circa 40 fot höga grusbanken, som lemnar det ypperligaste fyllnadsämne. Så har dyviken ända till segeldjupet på ganska kort tid blifvit bankfylld, ehuru blott en obetydlig inschaktning skett i grusbacken.”

Så fick vi Järnvägsbackens historia berättad, och varför fästningsvallen ser ut som den gör idag!

Gamla hamnkanalen som den ser ut idag med murade kajer var ett nästan 50 årigt projekt som tog sin början i och med den nya stadsplanen efter stadsbranden 1834. Det började i liten skala omkring ”sundet” och vindbron. Vid Trollhätte kanals omdaning åren 1839 – 44 kom jetéerna till och kanalen började ta form. Kajarbetena framskred sedan pö om pö åren 1845-46 och 1855-56 både åt söder och norr. Vid järnvägsbygget 1865 – 67 upplät staden marken kring Dyviken till järnvägsbolaget, och samma bolag skulle också bekosta en fortsättning på södra kajen från Verkstadsgränd fram till järnvägsbron. Detta avsnitt murades ca 2 fot högre än de gamla, då dessa var alltför låga vid högt vattenstånd. Senare ombyggdes och höjdes de äldre kajerna till samma nivå, den södra 1876 och den norra 1881.

Dalbobron skymtar i framkant, därefter breder blötområdet Vassbotten ut sig, instängd mellan Dalbobron, järnvägsbanken och den trädplanterade södra Jetéen har den redan blivit Lilla Vassbotten.

Bilden är kraftigt beskuren för att fokusera på pumphuset och fästningsvallen. Någon gång mellan 1880 och 1888 är den sannolikt tagen och troligtvis eft. 1881.

RIKSBANKEN ANNO 1902

G:a hamnkanalen, Vänersborg. Gissningsvis år 1902, året då riksbankshuset stod klart. Foto ur Vänersborgs Söners Gilles arkiv.

G:a hamnkanalen, Vänersborg. Gissningsvis år 1902, året då Riksbankshuset stod klart. Foto ur Vänersborgs Söners Gilles arkiv.

G:a hamnkanalen med BRF Riksbanken. Foto 2018-07-15

G:a hamnkanalen med BRF Riksbanken. Foto 2018-07-15

   Ett uttjatat motiv från Vänersborg kan man kanske tycka, men jag fann det lite skoj nu när det står en byggställning i Riksbankens mittparti. Som man kan se på det gamla vykortet står det en ställning även på denna bild! Jag vill tro att Riksbankshuset just är på väg att färdigställas på den gamla bilden, och att den okända fotografen tog bilden tidigt år 1902.
Ångaren på den gamla vykortsbilden heter Jacques och tillhörde Mora – Wenerns Jernvägsbolag i Kristinehamn. Tillsammans med Vänerns stolthet S/S Curry drog dom pråmar mellan Kristinehamn och Göteborg. Curry drog Kristinehamn  – Brinkebergskulle, och Jacques härifrån ner till Göteborg. Vid Brinkebergskulle bytte dom pråmar med varandra, bräder och plank ner och stenkoll upp var dom vanligaste lasterna. Bolagets transporter pågick mellan åren 1890 – 1916, men Jacques började på traden först 1894, då var hon nybyggd för just detta ändamål.
Bogserare har trots sina slitsamma jobb ofta en makalös förmåga att få leva länge, så även Jacques som seglar än idag. Se vidare på länk!
http://www.tugboatlars.se/Jaques.htm

FRIDHEMS TEGELBRUK

Fridhems tegelbruk sett från Karls grav, årtal okänt. Foto: Okänd / Vänersborgs museum

Fridhems tegelbruk sett från Karls grav, årtal okänt. Foto: Okänd / Vänersborgs museum

Fridhems tegelbruk 13/3-1972. Foto: Vänersborgs museum

Fridhems tegelbruk 13/3-1972. Foto: Vänersborgs museum

   Sommaren 1907 startar Fridhems tegelbruk sin verksamhet ute på de s.k. Fägerstenska lyckorna helt nära Karls grav. 25 tunnland med uteslutande utmärkt lera. Tegelbruket utgjordes av en fyravåningsbyggnad, 84 meter lång och 37 meter bred med 1 st ringugn. Tegelbruksbyggnaden uppfördes av byggmästare E.G. Svensson, vilken även stod för uppförandet av Nabbensberg och Tenggrenstorps tegelbruk. Vid kanalen fanns en muddrad hamn med en 60 meter lång brygga. Arbetsstyrkan bestod som mest av 30-35 man och årsproduktionen uppgick som mest till ca 3,5 miljoner tegel (olika siffror förekommer). Som första ägare stod Fridhems Tegelfabrikationsaktiebolag, vars styrelse utgjordes av ingenjör D. Johansson VD och brukets ledare byggmästare N. Lindén, Fridhem och byggmästare C.G. Vinkvist, Göteborg med grosshandlare C. Engström och handlande L. Lindén, Göteborg som suppleanter.

Byggmästare N. Lindén var förmodligen den drivande i saken att uppföra och driva ett tegelbruk här. Han köpte gården Fridhem av en P.I. Johansson som gjort konkurs kring sekelskiftet 1900. Han sålde av mark till det nybildade bolaget. Förutom tegelbruket, uppförde Lindén på platsen också en större snickerifabrik, Aktiebolaget Vänersborgs Snickerifabrik, med undervåningen i tegel. vars chef han också blev. Han uppförde ett fyravåningshus på Vallgatan inne i Vänersborg. Vidare hade han planer på ett villaområde norr om gården Fridhem, där två hus blev byggda, och jag tror dom står kvar idag. Tiderna var dock inte dom bästa, och snickerifabriken nedlades efter bara något år och byggnaden verkar ha nedrivits ganska omgående. Vi är nu omkring 1908-1909 i tiden och Lindén försvinner helt ur källorna 1910, då staten löser in hela Fridhem för den kommande stora kanalutvidgningen.

Istället står i Vänersborgs stads handelsregister den 30/1 1911: C.G. Winkvist i Göteborg ämnar å Venersborgs stads område bedrifva tillverkning och försäljning av tegel under firma “Fridhems tegelbruk, C.G. Winkvist” .
21/3 1913 rörelsen upphörd.
21/3 1913: Janne Timaltheus Zetterlund ämnar här å stadens område idka tegelfabriksrörelse under firma “Fridhems tegelbruk, J. Zetterlund”.
Vidare… innehavaren död, ingen fortsätter rörelsen.
Förmodligen haltar det på enligt detta mönster med korta arrendekontrakt, med svårigheter att få det att gå runt. Styrelseberättelser för åren 1920, 1921 och 1922 uppvisar ingen rolig läsning. Flera namn på arrendatorer förekommer med något eller några år vardera. 1923 arrenderar tegelmästare Erik Johansson från Vänersborg bruket, och i årsberättelsen för detta år kan man läsa att bruket reparerades och förbättrades på både fasta och lösa inventarier, så att “bruket inom kort kommer i driftdugligt och räntabelt skick”. Redan 1925 står  dock en Joel Svensson, Vänersborg som arrendator. Denne Joel Svensson visar efter lite letande ha varit knuten till Nabbensbergs tegelbruk ända sedan 1907, och varit starkt bidragande till detta bruks framgångar. Han var också disponent vid Nabbensberg. Vidare var han styrelseledamot i Göteborgs tegel AB och Torpa tegelbruks AB samt beklädd med flera kommunala uppdrag i Vänersborg.
Familjen Ström, som främst förknippas med Nabbensberg och tegelbruket därstädes figurerar också på Fridhem, där direktör Hilding Ström är dess ledare. Oklart för mig under vilken eller vilka perioder Ström styrde Fridhems tegelbruk, men i vart fall i brukens slutskede. Delägande i de olika bruken förekommer och det är snårigt om man inte har en kronologisk källa att följa.

Ett exempel på husbyggen i Vänersborg som har murtegel från Fridhem (och Nabbensberg) är det s.k. Reuterskiöldska området kring Hedmanstorget, där HSB:s och Stiftelsen Vänersborgsbostäder har murtegel från dessa bruk. Det gula och röda fasadteglet togs dock från annan ort. Detta stora tegelområde växte upp under 1950-talet.

1967 tar det dock definitivt slut, detta år upphör all tillverkning av tegel i Vänersborg. Driften på både Fridhem och Nabbensberg avvecklas. Tenggrenstorp försvann som bekant redan 1959, då bruket brann ner till grunden.
Gården Fridhem, som nu var i stadens ägo, brändes kontrollerat ner våren 1969. “Det är bränt, det är härjat och kalt” .
Tegelbruket stod kvar till onsdagen den 26 april 1972. Kl. 10.45 denna dag hade man fyr i bruket en sista gång, och ca två timmar senare återstod bara den gamla stolta skorstenen som fordom lett ut den stora ringugnens rökgaser. Den fick så småningom vika sig för en dynamitsalva. End.

Avslutningsvis vill jag upplysa läsaren att ovan berörda tegelbruk inte är det första på denna plats. Redan 1846 anlade Abraham Hallgren på Starkekärr ett tegelbruk, s.k. Starkekärrs tegelbruk. Denne Abraham, född 1800, var son till rådmannen Hallgren i Vänersborg. Detta bruk låg ett stenkast bort, uppe på berget, vid Hallorna. Abraham Hallgren dör redan 1848 men bruket ägs av änkan och uthyrs på arrende till bl.a. Brunius i Vänersborg och regementskommissarien J. Rosell på Brinkebergskulle. Någon gång på mitten av 1860-talet träder Gustav Andersson in på scenen då denne köper stora delar av Starkekärr och anlägger gården Fridhem. En riktig doldis i stadens historia. Handlande, skeppsredare, tegelbruksägare och senare bryggeriägare då han tar över svärfaderns, Blüchers bryggeri inne i staden. Om det är Andersson som låter uppföra tegelbruk nr 2 har jag inte lyckats klura ut. Detta, det andra bruket låg ungefär på samma plats som det som beskrivs i huvudtexten. Andersson är i vart fall igång och kränger tegel 1867, och fortsätter sannolikt med detta åtminstone fram till 1878, eventuellt ända till 1886, året då han dör. Sen följer några namn i källorna fram till att tegelbruk nr 3 anläggs, vilket är det som beskrivs med bilder ovan.

DEN NYA VOLVOSERVICEN

A-B Gunnar Höij, Vänersborg - Foto: 1939 Tornberg/Vänersborgs museum

A-B Gunnar Höij, Vänersborg – Foto: 1939 Tornberg/Vänersborgs museum

   Ståtlig bilservice i Vänersborg.

Vänersborg har på sistone berikats med ett nytt affärskomplex, vilket genom sitt vackra läge och arkitektoniska utformning utgör ett verkligt tilltalande inslag i stadsbilden. Det är A-B Gunnar Höijs Bilfirma – Volvorepresentanten i dessa trakter – som på måndagen invigde sitt nya serviceetablissement vid Dalbobron o omedelbart intill Strömsborgs välkända sommarrestaurang.

Fackmän ha redan betecknat den nya anläggningen som en av de modernaste vårt land f.n. äger, och den som vandrat igenom komplexet ifråga finner ingen anledning jäva detta omdöme. Firmans motto “Allt för bilen” synes gå igen i varje liten detalj och man förvånas över den perfekt beräknade ändamålsenligheten. Allt är lagt på snabb service åt bilisten. Den eleganta entrén bjuder hastig bensin- och smörjoljeexpedition. I mitten är nämligen inrett ett bensinkontor för öppen service och bilisten har även till sin disposition en trevlig toalettavdelning. Till höger kommer man in i firmans ståtliga utställningslokal, där man efterhand kan få beundra mången stilfull Volvoexteriör, Hallen är målad i ljusa, glada, behagligt harmoniserande färger. Bakom denna ligga praktiskt disponerade chefs- och personalkontor. Åt söder möter ögat reparationsanläggningen, som disponerar över praktiskt taget alla i marknaden befintliga moderna specialverktyg. Genom breda och höga inkörsportar kör man bekvämt in i de utmärkta lokalerna, försedda med riklig såväl tak- som sidobelysning. Reparationsavdelningen bjuder mycket av tekniskt intresse, och där härskar liv och rörelse i varje vrå. Man fäster sig särskilt vid reparationsgropen, som är utrustad med rampbelysning, varigenom de otrevliga och riskabla sladdlamporna undvikas. Särskilda ledningar i golvet sörja för att de farliga avloppsgaserna ledas ut i det fria och inte besvära inne i lokalerna. Överhuvudtaget är det utomordentligt väl ordnat för personalen i hygieniskt avseende. Montörerna ha ett trevligt avklädningsrum med tvättställ o varmt och kallt vatten jämte klädskåp för var och en. Var man går faller omsorgen om arbetspersonalens trevnadsbetingelser starkt i ögonen. Bilreparatörens yrke hör ju just inte till dem som lämpa sig för frack och lack, och därför känns det så mycket mera glädjande att allt som kunnat göras för att underlätta arbetet också blivit gjort. Över arbetet i den stora hallen vilar verkmästarens vakande öga från verkmästarkontoret, som har klar sikt över hela arbetsplatsen. I lokaliteterna på undre botten ingår även särskild plåtslageriverkstad och Ducolackering samt tvätt och smörjhall, i vilken vintertid biltvätten verkställes med tempererat vatten.
Byggnadens andra plan, varifrån man har en underbar utsikt över Vänern, upptages av trevligt och praktiskt inredda våningar för chefen, direktör Gunnar Höij samt verkmästaren.

Den vackra, i funkisstil utförda byggnaden är ritad och uppförd av arkitekt Harry Andersson Vänersborg, som härmed avlagt ett förnämligt mästarprov, entreprenörer för värme, vatten och avlopp har varit ingenjörsfirman Nathan Larssons Eftr., för den smakfulla elektriska utrustningen Axel Anderssons Elektriska Affär i Vänersborg, för plåtslageriarbetena plåtslagarmästare Rudolf Sundvall Vänersborg, glasmästeriarbetet Hellman & C:o Vänersborg, snickeri- och övrig träinredning firman Rich. Hultén Vänersborg. De vackra fönsterborden i polerad bohusgranit ha levererats av A-B Bohusläns Stenförening Hunnebostrand, och för bensinanläggningen svarar A-B J. C. Ljungman Malmö. Som kontrollant och tekniskt biträde vid anläggningsarbetet har ingenjör Fritz Brander fungerat.

   Själva invigningen

av det nu färdigställda bygget skedde vid en solenn festlighet å Strömsborg på måndagskvällen. Bland de närvarande märktes dir. Gust. Larsson i A-B Volvo jämte representanter för Vänersborgs stad samt bankdirektör Rolf Steffenburg och landstingsdir. Henry Hårde.
Efter visning för de inbjudna – ett 70-tal personer – skedde samling till en charmant middag, vid vilken ett flertal hjärtliga lyckönskningar framfördes. Sedan värden, dir. Gunnar Höij hälsat de närvarande välkomna, talade dir. Larsson i A-B Volvo och gav därvid uttryck åt sitt bolags glädje över den nu färdiga service-anläggningen. Stadskamrer Max Rehman hälsade byggherren å stadens vägnar och framförde i vältaliga och hjärtliga ordalag dess förhoppning om en lyckosam framtid. Försäljningschefen Hilmer Johansson talade likaledes för Volvo-industrien, och bankdirektör Rolf Steffenburg tackade spirituellt å gästernas vägnar. Vid kaffet höllos em hel del andra tal, av kamrater inom Volvo-organisationen, firmans personal m. fl., alla genomandade av uppriktig sympati för dir. Höij och hans företag.

ELA 13/6 1939

BRANDEN PÅ TENGGRENSTORP

Tenggrenstorps tegelbruk 1952. Foto: O. Liljeqvist, Dals Långed / Vänersborgs museum

Tenggrenstorps tegelbruk 1952. Foto: O. Liljeqvist, Dals Långed / Vänersborgs museum

   Onsdagen den 29 juli 1959 brann Tenggrenstorps tegelbruk ner, och därmed försvann också landets största tegelbruksbyggnad. Branden startade ovanför 4:ans flamugn, markerat med ett X på Liljeqvists flygfotografi ovan. Brandorsaken var enligt utredningen en i 5 dagar pyrande gnista, eller möjligen en förlupen gnista från 5:ans flamugn.

  1. 4:ans flamugn släcktes fredagen den 24 juli och var på avsvalning vid brandtillfället. Innan man släckte ugnen hade man högfyr i den, d.v.s. att man eldade väldigt kraftigt. Man matade ugnen med gammalt rivningsvirke som ger kraftig gnistbildning. Härvid kan en gnista från flamugnsskorstenen letat sig in under yttertaket och legat där och pyrt innan branden tog fart. Till saken hör att den gnistsläckare som var monterad på flamugnsskorstenen kanske inte var effektiv nog, plus att den var genomrostad på något ställe. Ytterligare en starkt bidragande orsak till brandrisken var den sågspånshög som låg utanför bruket mot kanalen till. Den så vanligt förkommande sydvästvinden fick sågspånet att blåsa upp och tränga in under yttertaket. Ett återkommande problem kan man läsa, liksom oron för soteld.
  2. Vid brandens utbrott på onsdagen hade man högfyr i 5:ans flamugn. Rökgaserna från denna ugn leddes ut i den ena av brukets 33 meter höga skorstenar. Man hade eldat i 5:an sedan fredagen den 24 juli. När eldhålen till ugnen fylls på kan det slå upp rökgaser som antänds. Lågorna kan då slå upp en halvmeter över rökhålet. Härifrån kan det ha slagit upp gnistor i taket. Detta var försett med isoleringsplattor med mycket små fogar, men en gnista kan dock ha letat sig emellan och antänt spån och damm. Sågspånet igen…

Brandtillbud förekom ofta på tegelbruken, så även på Tenggrenstorp. Åtminstone vid tre tillfällen på senare år hade det brunnit just i taket där nu den ödesdigra branden startade. 1957 brann hela torktunnelbyggnaden ner, men då ska det ha varit fråga om ett elfel i en fläkt.

Tre olika företag blev nu drabbade av branden som ödelade större delen av området. Wulf & Co, AB Tenggrenstorps tegel och kommanditbolaget Wuco. Anläggningarna ägdes av Wulf & Co. Tegelbruket var dock utarrenderat till AB Tenggrenstorps tegel som drevs av Ivar Wulf och köpman Axel Bergstrand. Wulf & Co AB var generalagenter för Borgwardverken i Bremen och sålde vid tiden personbilar av märkena Hansa och Borgward över hela landet. Kommanditbolaget Wuco tillverkade bl.a. släpvagnar och släpvagnskopplingar.
De sammanlagda försäkringsvärdena på hela rasket låg på omkring 3,9 miljoner kronor.

 

TENGGRENSTORPS TEGELBRUK BRINNER

Tenggrenstorp tegelbruk brinner ner den 29 juli 1959. Foto: Okänd

Tenggrenstorp tegelbruk brinner ner den 29 juli 1959. Foto: Okänd

      Skador för 4 milj. På Tenggrenstorp.

       Tegelbruket nedbrunnet

   Värden för uppskattningsvis fyra miljoner kronor gick till spillo vid onsdagsmorgonens brand i Wulf & Co AB:s anläggningar på Tenggrenstorp i Vänersborg. Hela tegelbruket jämnades med marken, och bilverkstaden och reservdelslagret fick mycket svåra skador. Branden började omkring kl. 8 på morgonen, men trots massivinsats av brandpersonal och materiel kunde man inte hindra elden att slunga sig över från tegelbruket till bilverkstaden. Tegelbruket tvangs man redan från början anse räddningslöst förlorat. På obetydligt över en timma hade den 170 meter långa träbyggnaden helt och hållet störtat in. Den fnösktorra timmerbyggnaden var inom få minuter helt övertänd, och från det dånande eldhavet rann en formlig flodvåg av lågor över den asfalterade gården till verkstadsbyggnaden, som låg rakt i vindriktningen. Gastuber och oljefat som låg kvar i en verkstadslokal i tegelbrukets nordvästra hörn gjorde tillsammans med risken för att de båda 33 meter höga skorstenarna skulle rasa att brandkåren inte vågade gå in på gården mellan byggnaderna och därifrån vattenbegjuta den mest utsatta sidan av verkstadsbyggnaden.

   Enligt en förberedande utredning, verkställd timmarna efter brandens utbrott, synes elden ha börjat i tegelbrukets tak intill fyrans ugn. Branden började minuterna före kl. 8 – tidpunkten har kunnat preciseras genom att en av de anställda skulle gå ut och sätta på radion för att höra nyheterna. Personalen vid ugnen alarmerade omedelbart brandkåren. Samtidigt inledde man släckningsarbetet. Vid fyrans ugn fanns en vattenledning, och man började dra ut en till denna hörande slang. Man lyckades dock inte få ut denna så snabbt. Det brann då i skarven mellan två isoleringsplattor i taket över ugnen. Med pytsar sökte man bekämpa branden och trodde man lyckats, då det plötsligt med ett explosionsartat dån flammade upp och över hela östra delen av byggnaden, där fyrans ugn är belägen.

        Blixtutryckning

På brandkåren hade man minuterna före kl. 8 samlats för att gå igenom dagordningen. Då larmet från Tenggrenstorp kom gjorde man en av de snabbaste utryckningarna man någonsin gjort, och samtidigt med att första bilen for ut gick också larmet till borgarbrandkåren.
Den första bilen körde direkt ner mellan tegelbruket och Karls grav till byggnadens östra del. Man fick mycket snabbt ut slangar och sprang in i byggnaden för att bekämpa elden. Då slangdragningen var klar brann det dock redan över brandmännens huvuden, och man tvangs retirera. Hettan blev redan från första stund fruktansvärd. Bl.a. sprängdes en ruta i brandbilen, som parkerats intill byggnaden.

Från skilda håll hördes klagomål att det dröjt länge innan brandkåren kom till platsen. Med största säkerhet har det varit så att ytterst få observerat den första bilens ankomst. Man har inget sett förrän borgarbrandkåren kommit, och den har naturligt inte kunnat rycka ut lika snabbt.

      Dånande inferno

Försöken att begränsa eldens spridning i själva tegelbruket fick mycket snart ges upp. På drygt tio minuter var hela den 170 meter långa timmerbyggnaden helt övertänd. Elden spreds med rasande fart, och jättestora svarta rökmoln vällde upp och in över stadens östra delar. Branden utvecklade en fruktansvärd hetta, och genom relativt starka vinden slog flammorna som ur blåslampor ut ur alla fönster och springor. Lågorna slog stundtals 20 meter upp ur det dånande infernot.
Minuterna efter eldens utbrott påbörjades arbetet med att rädda handlingar och materiel ur den intilliggande verkstadsbyggnaden. Man hann få ut samtliga bilar som fanns i verkstaden och hann också rädda en del kontorsmaskiner och handlingar från det i verkstadsbyggnadens andra våning belägna kontoret. En stor del av korrespondensen och kartoteket blev dock kvar i byggnaden.
I en lagerlokal i tegelbruksbyggnaden förvarades ett tiotal fat olja. Av dessa hann man få ut några stycken innan elden nått denna del av byggnaden. Flammornas dån ackompanjerades av dova explosioner då oljefaten sprängdes av hettan. Samtidigt började elden få fäste i verkstadsbyggnaden, och räddningsarbetet måste ges upp. Elden i denna byggnad började i den närmast tegelbruket belägna bilverkstaden, där en dyrbar uppsättning specialverktyg, bl.a. en svarv och en ventilslipningsmaskin, förstördes. Elden fick också snabbt fäste i kontorslokalerna i denna byggnads sydvästra hörn. Brandmännen lyckades emellertid stoppa elden innan den nått reservdelslagret i byggnadens norra del.

Arbetet med att släcka branden i verkstadsbyggnaden blev mycket svårt, då elden fått fäste mellan innertaket och yttertaket. För att komma åt att bekämpa elden tvangs man hugga upp en mycket stor del av taket, då det inte fanns några luckor där man kunde komma in i det delvis spånfyllda mellanrummet. Brandmännen stod på yttertaket och sprutade vatten mot de ställen där elden brutit igenom medan det brann praktiskt taget under fötterna på dom.

Vid 13-tiden hade branden i tegelbruket praktiskt taget ebbat ut, och brandkåren var även då herre över elden i verkstadsbyggnaden. Då var hela tegelbruket jämnat med marken. Sist hade den torkbyggnad härjats som brann för två år sedan. Av denna, som var uppförd av tegel, stod väggarna kvar, medan den invändigt var helt urblåst. Av taket på verkstadsbyggnaden fanns inte mycket kvar. Det s.k. grovlagret, ett träskjul som inrymde grövre reservdelar, bl.a. skärmar och andra karosseridetaljer, var också jämnat med marken, och allt inneliggande måste betraktas som förstört.

    Skador för 4 milj.

Den del av lagret som var inrymd i den eldhärjade verkstadsbyggnaden är troligen också mycket illa skadad. Här förvarades bl.a. alla reservdelar till motorer och chassin. Den starka hettan torde ha åstadkommit mycket svåra skador på alla härdade detaljer, och det kan inte vara stor del av reservdelarna som är i brukbart skick. Lagret värderas till mellan 1 och 1,5 miljon kronor, och enligt bedömanden av företagets ledning är det mesta förstört. Det helt nedbrunna tegelbruket värderas till omkring 2 milj. kronor. Man arbetade med en leverans av 700.000 stenar fasadtegel till ett storbygge i Trollhättan, och allt detta blev också förstört. Värdet av detta tegel uppskattas till omkring en kvarts miljon kronor. Sammanlagt torde värdet av det brunna uppgå till fyra miljoner kronor.
Eftersläckningen och uppröjningsarbetet påbörjades omedelbart sedan elden nerkämpats. Detta arbete torde dock bli långvarigt.

Elfsborgs Läns Annonsblad Nr 87, torsdag 30 juli 1959

UWHJ 150 ÅR OCH STÅLBRON ÖVER GÖTA ÄLV

Jubileumståg UWHJ 150 år med ångloken BJ B3 130 (SJ B 1083) främst och DJ 10. Foto: M. Ericsson 19/9 2017

Jubileumståg UWHJ 150 år med ångloken BJ B3 130 (SJ B 1083) främst och DJ 10. Foto: M. Ericsson 19/9 2017

   Stålbron från 1866 över Göta älv ersattes 1945 av den bro som syns på bilden här ovan. När den ursprungliga bron stod klar 1866 betraktades den som ett ingenjörskonstens mästerverk. Ett specialnummer av en brittisk teknisk tidskrift ägnades bron, vilket säger något om vilken uppmärksamhet den väckte. Uddevalla – Wenersborg – Herrljunga järnväg invigdes den 17 maj 1867.
Vi backar bakåt i denna bildsvit…

Nya bron på väg att ersätta den gamla. Foto: Okänd 1945

Nya bron på väg att ersätta den gamla. Foto: Okänd 1945

… till året 1945. Den nya bron byggdes intill järnvägen och drogs ut och lades över den gamla Stålbron. Den gamla bron fästes i den nya och skars sedan ner i bitar på plats. På bilden ses också bron närmast över den s.k. Huvudnäskanalen. Denna fåra är inte en naturlig del av Göta älvs flöde, utan sprängdes fram åren 1936 – 37. Dess tillkomst tillskrivs kraftverket ett stycke nedströms.

Provbelastning av Stålbron i samband med ombyggnaden från smalspår till normalspår 1898 - 1900. Foto: K & A Vikner, Vänersborg

Provbelastning av Stålbron i samband med ombyggnaden från smalspår till normalspår 1898 – 1900. Foto: K & A Vikner, Vänersborg

Bilden ovan från välkända fotograferna K & A Vikner i Vänersborg visar provbelastning i samband med att UWHJ blev ombyggd från som man sa, snålspårig 1217 mm, till normalspår 1435 mm. Bl.a. förstärktes bron med två balkar innanför dom ursprungliga vid detta tillfälle. Loken på bilden är närmast UWHJ 6 ELFSBORG och längst bort antingen UWHJ 7 SKARABORG el. UWHJ 8 BOHUS, jag tror på det senare. Uppgifter finns till denna bild att det bortre loket skulle vara UWHJ 4 men det kan inte stämma, då det var ett tenderlok och hade en annan konstruktion.

 Tågsätt på Stålbron, troligtvis provbelastning år 1866. Loket är UWHJ 1 "Trollhättan". Foto: okänd

Tågsätt på Stålbron, troligtvis provbelastning år 1866. Loket är UWHJ 1 “Trollhättan”. Foto: okänd

Oklart vad som händer på bilden ovan, men vissa uppgifter gör gällande att det är provbelastning då bron blivit klar, dvs 1866.

Foto: mars 1866, C E. Kjellin, Vänersborg

Foto: mars 1866, C E. Kjellin, Vänersborg

Här är man i färd med att överföra de två första reglarna över det vilda Huvudnäsfallet. En smått unik bild tagen av den i Vänersborgs verksamme fotografen Claes Edvard Kjellin.
UWHJ:s överingenjör majoren Claes A Adelsköld beskriver själv hur han knäcker övergången av Huvudnäsfallet, hela banans svåraste parti.

“Då en “regel” i ett jernvägsbrospann om 43 meter, konstruerad af jern på möjligaste lätta sätt, ändå skulle väga minst 700 centner (nära 30 ton), hade det erfordrats mycket dyrbara mekaniska hjelpmedel för att utan risk öfverföra en så tung pjäs från ena sidan af elfven till den andra. Genom att göra regeln av stål blev den en tredjedel lättare, vägande alltså omkring 470 ctnr (20 ton).
Under mina nattliga resor grubblade jag mycket på denna brobyggnad och uppgjorde flera förslag efter förekommande system, men blef ej qvitt de stora kostnaderna och risken. Slutligen nyårsnatten 1865, då jag låg och åter funderade på saken, kom jag på en idé. Jag rusade upp till ritbordet och gjorde ett utkast till bron, hvilket dagen derpå utarbetades och noga beräknades. Det visade sig praktiskt tillämpligt och utförbart.
Idén var att först öfverföra lätta reglar, endast starka nog att uppbära sig sjelfva och efter brons fullbordande emotstå sammantryckning vid belastningen. Sedan de öfverförts, skulle de begagnas som ställning. Sedermera mötte ingen svårighet alls att fullborda spannet genom ett under dessa reglar anbringa system av länkkedjor, hängjern och sträfvor, sammansatta medelst bultar. Det skulle sålunda blifva en sorts hängbro, underifrån styfvad medelst triangulärt anbringande stag och sträfvor. Men för att göra det hela så lätt och starkt som möjligt, beslöt jag att bygga bron af stål, hvarigenom den skulle med samma styrka kunna göras minst en tredjedel lättare an af jern.”

ÖSTRA DAMMVALLEN

"Spåntn. och jordfyllning vid östra avstängningsdammen, Brinkebergskulle."

“Spåntn. och jordfyllning vid östra avstängningsdammen, Brinkebergskulle.”

En gråmulen dag mars 2017

En gråmulen dag mars 2017

   Här under parkeringen vilar sannolikt fortfarande flera hundra soldater, vilka ha fått sin primitiva grav här sedan de avlidit vid arméns sjukhus å Brinkebergskulle åren 1808 – 1809. Arméns sjukhus var inrättat i det gamla kronobränneriet, vilket låg strax bortom bergsknallen i bildernas fond.

VÄNERSBORGS MUSEUM

Den lite anonyma baksidan har fått ett lyft, i dubbel bemärkelse.

Den lite anonyma baksidan har fått ett lyft, i dubbel bemärkelse.

RÅDMANS PLANK

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Rådmans plank följt av Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: Före 1930, Okänd fotograf / Vänersborgs Söners Gille

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

Hamngatan 6, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 2016-10

   Där Innanför planket ligger Rådmans trädgård, och man kan även skymta paviljongen, vilken skepparen Kristian Johansson köpte och flyttade till Kasen på Blåsut 1930. Rådmannen var Albert Carlsson, stadens hårdaste man. Han bodde i det Strömmerska huset, där han hyrde en våning. Det sägs att när hans broder inte kunde betala tillbaka ett lån, tecknade Albert Carlsson en livförsäkring på brodern och bad honom att gå ner i älven.
Bortanför planket ligger Knut Anderssons verkstad, vars specialitet var elektrisk drivna lastcyklar.
Hela kvarteret Sälgen jämnades med marken 1975, och två år senare stod Länsstyrelsens förvaltningsbyggnad klar. Det sades att om inte Länsstyrelsen fick bygga på denna plats hotade man att lämna Vänersborg och flytta hela rasket till Borås. På den nya bilden ser man entrén till Vänersborgs tingsrätt.

HAMNGATAN 27

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Åkare Öberg med familj framför sitt nybygge på Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: Vänersborgs Söners Gille arkiv

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

Hamngatan 27, Vänersborg. Foto: M. Ericsson 16-10-27

   Förr var förr, nu är nu. Den gamla bilden är från tiden då Hamngatan var på väg att läggas ut här. Tidigare gick “Gröna gången” här, alldeles bakom fotografen. Året ska visst vara 1909 och det är åkare Öberg som just uppfört sitt ståtliga hus med tegelfasad här på blivande Hamngatan 27. På bilden ser vi Olle Petter Öberg själv längst t.v., hustrun Hanna, sönerna Per, Gustaf och Oscar. I detta huset bodde sedan åkare Öberg länge. Han körde mycket ved från Värmlands- och dalslandsskutorna nere i hamnen, en syssla som sedan någon av sönerna fortsatte med. Innan detta hus byggdes stod ett gammalt trähus på samma plats, och vid rivningen av denna träkåk fann man material som var så gammalt att det ansågs komma från Vänersborgs föregångare, Brätte stad.

TRAPPAN

Olidans gamla kontroll- och ställverksbyggnad, Trollhättan. Foto: f8, 1,2sek, ISO 800, handhållet

Olidans gamla kontroll- och ställverksbyggnad, Trollhättan. Foto: f8, 1,2sek, ISO 800, handhållet

VÄNERSBORGS KÖPCENTRUM INVIGS

Parti av torget mot Kungsgatan, Vänersborg. Foto: småbildsdia Vänersborgs museum 1972

Parti av torget mot Kungsgatan, Vänersborg. Foto: småbildsdia Vänersborgs museum 1972

Hur man i tidningen återgav invigningen av det nya affärshuset vid Kungsgatan 7, det gula huset på bilden ovan. Invigningsdag var den 1 februari 1966 och byggherren var AF Carlssons skofabrik. Denna anrika skofabrik som tvingades lägga ner sin verksamhet bara tre år senare. Nedan följer ELA:s artikel i sin helhet.

   Vänersborgs shoppingcentrum i den vackra nybyggda affärsfastigheten på tomt 3 inom kvarteret Resedan vid Torget öppnar idag. Därmed kan vänersborgarna shoppa i en exklusiv fyrväppling. Välkända sedan gammalt är Skomagasinet, Alma Ekström & Co samt Valborg Anderssons cigarraffär, men därutöver innehåller byggnaden ett nytillskott på firmahimlen en större livsmedelshall – ICA-hallen. Utan överdrift. BUTIKERNA HAR DET. Från den eleganta aluminiumfasaden beklädd med svartgrön italiensk marmor till minsta källarutrymme är huset en spännande bekantskap. En promenad genom de fyra butikerna retar alla köpnerver. Miljön är stimulerande, elegant men på samma gång trivsam. Skapad att göra vardagshandlandet till något lustbetonat.

   ICA-HALLEN är en butik som dess chef fabrikör Birger Jarl kan vara stolt över. Hallen har en totalyta av 1.350 m², varav 660 m² effektiv säljyta. 35 personer ska arbeta här under affärschef Bo Carlssons ledning. Butiken är ljus, luftig, hygienisk. I detta jättesnabbköp frapperas man av hyllornas mängd ca tusen löpmeter, frysboxarna står i rak linje. Specialavdelningar finns för manuell betjäning av fisk och kött. Här finns ett fullständigt livsmedelsortiment. Dessutom produkter från det egna bageriet nere i källarvåningen. Den egna charkuterifabriken fyller köttdiskarna, I källaren finns jättestora lagerutrymmen och kylfack, styckeriavdelning för kött, liksom paketering, renseri för fisk, kök för färdiglagad mat mm. Läckerheter kommer från grillen, men hälsovetarna får även sitt lystmäte. Efter en köprond i den snygga hallen kan man lämpligen koppla av inne i cafeterian. Inredningen är trivsam, karmstolar i ek med svart skinnklädsel, småbord i ek. Borden står i två plan. Gardinväggen i orange-vitt ger ombonad trivsel. I souterrainvåningen sker försäljning av hushållet närliggande sortiment.

Ica- hallens planering har förts av EOL-bolagets marknadsavdelning i samråd med köpmannatjänst, som levererat inredningen. Bageriutrustningen kommer från AB Butiksetablering. Arkitekt har varit Hernek-Lindsten-Molin arkitektfirma. I sammanhanget bör nämnas att tre tidigare butiker läggs ned i samband med Ica-hellens tillkomst, nämligen Jarls Livsmedel vid Sundsgatan, Jonsson & Ullgrens Eftr, samt Ernst W. Erikssons KB.

   SKOMAGASINET är nu en av Sveriges modernaste skoaffärer kanske också den originellaste, säger konsulent Lennart Lagerman, inredningsexpert hos Sveriges Skohandlarförbund.
Det nya Skomagasinet kan Fabr. Carl-Gustaf Carlsson vara mycket belåten över. Butiken har formen av en gågata, kantad med skor, nära 50 meter lång och 6 ½ meter bred, med dörar i båda ändarna. Ta gärna genvägen genom Skomagasinet, säger herr Rolf Grönqvist, firmans nye affärschef, Dessutom finns en dörr direkt in till ICA-hallen.
Skomagasinets inredning är klatschig. Damavdelningens golv har grå mjuk heltäckande matta, tolv eleganta kristallkronor i taket, mjuka sittgrupper i rött, väggbeklädnaden går i blå nyanser. I mitten ligger barnens avdelning med en fond byggd som båtbrygga med lanternor, båtkuddar att sitta på, och sjöbod att luta sig mot. Boden har f.ö. lutande tegeltak. En fläkt från västkusten. Väggmaterialet är vacker sandblästrad furu.
Den maskulina skoavdelningen har olivgrön heltäckande matta, sittgrupper i varmgul ton. Rustik tegelvägg i fonden med snygga spånlampetter.
Att vi är på den traditionsrika familjen Carlssons domäner avslöjar ett jättefoto 3,5 x 3 meter som tog på pinningsavdelningen på AB AF Carlssons skofabrik anno 1890.
Arkitekt Björn Jacobsen, SIR, Göteborg har ritat affären och arkitekt R. Wilhelmsson, Göteborg, har svarat för detaljutformningen. Kutterns inredningar i Nässjö har levererat inredningen, R. Ditzinger i Göteborg har levererat möbler, mattor, textilier. Armaturen kommer från Elbyrån i Göteborg, och skyltanläggningen från Roos skyltreklam.
Skomagasinets tidigare affärschef Harry Pettersson, som den 3 januari fyllde 65 år avgår nu med pension efter 40 års trogen tjänst.

   ALMA EKSTRÖM & Co är en firma med god klang i Vänersborg. Butikens innehavare Olof Jonsson är ciceron i den eleganta butiken i två plan med entré åt såväl torget som från Ica-hallen. Hela bottenplanet fungerar som skylt, då man använt det s.k. pallsystemet, där moderna skyltdockor placerats. I nedervåningen har man bl.a. specialavdelning för underkläder, kjolar och blusar. Väggarna är vackert gammalrosa, golven diskret grå. Här är det kläderna som framhävs, mycket förnuftigt. Övervåningen har intim, diskret inredning. I centrum en låg sittgrupp, grå väggar, fondvägg i gammalrosa, provhytterna klädda med japansk grästapet. Arkitekt Karl-Erik Nilsson har svarat för inredningen. Det finns f ö gott om speglar, en specialavdelning sorgkläder, en vrå har nätta kasettdiskar. Allt trä i rödbok. Övriga detaljer är det bländfria ljuset. Nya Alma Ekström är en butik som följer upp sina traditioner med stil och finess.

   VALBORG ANDERSSONS CIGARRAFFÄR är också en firma med traditioner i Vänersborg. I entrén hänger en lustig skylt en gammal cigarr i plåt brunmålad med sirlig piktur “Cigarrer % Tidningar”. Firmans innehavare fru Ruth Dahl har förvisso den till ytan minsta butiken, men till atmosfären en mycket personlig specialshop. Allt utrymme är tillvarataget. Eleganta hyllor klär de turkosmålade väggarna. Specialtillverkade pipställ understryker affärens specialkaraktär. Övriga färger går i gråtoner, träinredningen är vacker rödbok. Arkitektkontor AB Bertil Ahréns i Örebro har skapat den nya butiken, affärens karaktär. Det var f.ö. fru Dahls moder fru Valborg Jonsson, som startade firman år 1906. Trogen medarbetare i affären sedan 35 år är fröken Anna Svensson, som gläder sig åt den nya lättarbetade affären.

   Vid invigningen i tisdags kväll var ett antal gäster inbjudna att bese det nya affärshuset. Bland gästerna märktes representanter för den privata köpenskapen, Vänersborgs stads repr. av stadsfullmäktiges ordf. Oscar Andersson, Byggherren A. F. Carlssons skofabrik i Vänersborg var talrikt representerad vid detta tillfälle. Fabrikören Carl-Gustaf Carlsson som nedlagt ett mycket stort arbete för att föra detta projekt i hamn såg belåten ut. Det vackra huset byggt för både dagens och morgondagen konsumenter besågs även av sin skapare arkitekt Carl-Anders Hernek, Uddevalla. Arkitekten fick många lovord under kvällen. Och visst pryder huset sin plats vid torget i Vänersborg.  Slut citat.

Om det nya huset är så vackert vet jag inte. Som jämförelse visas en bild på dess föregångare nedan. Jämför själva!

Skomagasinet Kungsgatan 7, Vänersborg. Foto: Okänd/Vänersborgs museum

Skomagasinet Kungsgatan 7, Vänersborg. Foto: Okänd/Vänersborgs museum

 

MEKANISKA VERKSTADEN

   “I slutet av år 1879 uppfördes den byggnad på Hamngatan som ses t.v. av firman Tellander & Forsslund ämnad för verkstadsindustri och gick under benämningen Vänersborgs Mekaniska Verkstad. Företaget startade med 19 man år 1880. Deras specialitet bestod i tillverkningen av hjulbössor. Från och med 1889 övertogs företaget av firman Wallberg och Lundvik. Under de två föregående åren hade företaget legat nere. Så började ett nytt skede under den nya firman med låga arbetslöner och lång arbetstid. Arbete fattades inte, det blev både gjuteri och mekanisk verkstad, Här tillverkades, kan man säga, allt som hörde till maskinväg. Ett av de största arbeten som firman utförde utgjordes av en bro, som var så stor att kajen måste anlitas då utrymmet var för litet inne på verkstadsgården.”

   Detta upplyser signaturen “Skrifwaren” (Julius V. Nordberg) oss om 1961. Bron som nämns kan mycket väl vara den som kom att läggas över Nossan vid Ånastocken 1914. Denna bro betjänade överfarten över Nossan under 90 år innan den 2004 ersattes med en ny. Den gamla, hos Lundviks härstädes tillverkade järnbron köptes tillbaka till Vänersborg, och var tänkt att läggas över gamla hamnkanalen. Bron var dock lite för kort och så hårt ansatt av rost att den såldes till skrot.

Om vi tittar på den gamla bilden igen, så kan man bortanför verkstadsbyggnaden se en brädgård. Denna verksamhet kom senare att utökas med en något ruffig skjulbebyggelse innehållande både virkes- och kolupplag. Sedan 1931 står den Kirudska byggnaden på denna plats, vars konfektionsindustri tvingades lägga ner 1962 p.g.a. bristande lönsamhet. Järnvägsstationen känner vi lätt igen där den står i Hamngatans fond. Framför ser vi en järnvägsvagn som växlats ut på det kajspår som då fanns utlagt här. Så har vi kajkranen, om vilken jag tänkte att signaturen “JVN” (Sannolikt har vi här Julius V. Nordberg igen) skulle få berätta lite kring med hjälp av nästa bild.

“En kollastad båt hade sprungit läck och för att hålla den flytande kopplades kranen i kättingar, som var fastsatta i haveristen. Men det blev för mycket för det gamla kranvraket. som brast under den väldiga påfrestningen. Det var länge sedan detta intäffade.
Intresserade åskådare vid missödet är från vänster på kajmuren närmast kranbommen Oskar Dafgård, nu i Stockholm, möjligen hans broder Ragnar vid sidan av honom. Slaktaremästare August Hallberg, men “knall” på huvudet, står “inramad” så att säga på kransockeln. Näst intill skymtar målaremästare M. Lindberg, som ser ut att leka “titt ut” bakom kranstativet. På baksidan av kranen står charkuteriidkaren Axel Dafgård, men skärmmössa på huvudet. Så är det några småpojkar, omöjliga att identifiera, men ynglingen närmast häråt är Arvid Johansson, som synes ha lyssnat till fotografens: Se, lite gladare ut!
På nergående i kanalen är Wettern 2, som närmar sig platsen där missödet skedde. Kortet visar både vad klädedräkt och huvudbonader beträffar snitt som inte hör vår tid till – möjligen de smala byxorna – och dessutom en bild på en koleldad ångare i gamla kanalen.”

Ja, så gav sign. “JVN” oss lite uppgifter kring denna gamla usla, ur tidningen kopierade bild från Hamngatan, vars ålder torde varit omkring 50 år när han kåserade runt 1960.
Nu har det sedan dess åter förflutit en herrans massa år och  kranen är borta sedan evigheter. Lundvik verkar ha lagt ner sin mekaniska verkstad under 1930-talets första hälft. Fritz Gustaf Lundvik avlider 1935. Efter det torde Syfabriken AB Thoréns startat verksamhet i huset. Hur länge denna var igång vågar jag inte ens gissa. Sahlins bokbinderi fanns i vart fall i huset omkring 1970. Själv besökte jag huset i mitten av 1980-talet, då låg det en skum biljard här. Frågan var när kåken revs och blev parkeringsplats… Till slut hamnade vi, med god hjälp, på året 1987. Sedan några år tillbaka står det åter hus på platsen för den gamla verkstaden, men nu är det bostadsrätter som gäller.