VÄNERSBORGS KÖPCENTRUM INVIGS

Parti av torget mot Kungsgatan, Vänersborg. Foto: småbildsdia Vänersborgs museum 1972

Parti av torget mot Kungsgatan, Vänersborg. Foto: småbildsdia Vänersborgs museum 1972

Hur man i tidningen återgav invigningen av det nya affärshuset vid Kungsgatan 7, det gula huset på bilden ovan. Invigningsdag var den 1 februari 1966 och byggherren var AF Carlssons skofabrik. Denna anrika skofabrik som tvingades lägga ner sin verksamhet bara tre år senare. Nedan följer ELA:s artikel i sin helhet.

   Vänersborgs shoppingcentrum i den vackra nybyggda affärsfastigheten på tomt 3 inom kvarteret Resedan vid Torget öppnar idag. Därmed kan vänersborgarna shoppa i en exklusiv fyrväppling. Välkända sedan gammalt är Skomagasinet, Alma Ekström & Co samt Valborg Anderssons cigarraffär, men därutöver innehåller byggnaden ett nytillskott på firmahimlen en större livsmedelshall – ICA-hallen. Utan överdrift. BUTIKERNA HAR DET. Från den eleganta aluminiumfasaden beklädd med svartgrön italiensk marmor till minsta källarutrymme är huset en spännande bekantskap. En promenad genom de fyra butikerna retar alla köpnerver. Miljön är stimulerande, elegant men på samma gång trivsam. Skapad att göra vardagshandlandet till något lustbetonat.

   ICA-HALLEN är en butik som dess chef fabrikör Birger Jarl kan vara stolt över. Hallen har en totalyta av 1.350 m², varav 660 m² effektiv säljyta. 35 personer ska arbeta här under affärschef Bo Carlssons ledning. Butiken är ljus, luftig, hygienisk. I detta jättesnabbköp frapperas man av hyllornas mängd ca tusen löpmeter, frysboxarna står i rak linje. Specialavdelningar finns för manuell betjäning av fisk och kött. Här finns ett fullständigt livsmedelsortiment. Dessutom produkter från det egna bageriet nere i källarvåningen. Den egna charkuterifabriken fyller köttdiskarna, I källaren finns jättestora lagerutrymmen och kylfack, styckeriavdelning för kött, liksom paketering, renseri för fisk, kök för färdiglagad mat mm. Läckerheter kommer från grillen, men hälsovetarna får även sitt lystmäte. Efter en köprond i den snygga hallen kan man lämpligen koppla av inne i cafeterian. Inredningen är trivsam, karmstolar i ek med svart skinnklädsel, småbord i ek. Borden står i två plan. Gardinväggen i orange-vitt ger ombonad trivsel. I souterrainvåningen sker försäljning av hushållet närliggande sortiment.

Ica- hallens planering har förts av EOL-bolagets marknadsavdelning i samråd med köpmannatjänst, som levererat inredningen. Bageriutrustningen kommer från AB Butiksetablering. Arkitekt har varit Hernek-Lindsten-Molin arkitektfirma. I sammanhanget bör nämnas att tre tidigare butiker läggs ned i samband med Ica-hellens tillkomst, nämligen Jarls Livsmedel vid Sundsgatan, Jonsson & Ullgrens Eftr, samt Ernst W. Erikssons KB.

   SKOMAGASINET är nu en av Sveriges modernaste skoaffärer kanske också den originellaste, säger konsulent Lennart Lagerman, inredningsexpert hos Sveriges Skohandlarförbund.
Det nya Skomagasinet kan Fabr. Carl-Gustaf Carlsson vara mycket belåten över. Butiken har formen av en gågata, kantad med skor, nära 50 meter lång och 6 ½ meter bred, med dörar i båda ändarna. Ta gärna genvägen genom Skomagasinet, säger herr Rolf Grönqvist, firmans nye affärschef, Dessutom finns en dörr direkt in till ICA-hallen.
Skomagasinets inredning är klatschig. Damavdelningens golv har grå mjuk heltäckande matta, tolv eleganta kristallkronor i taket, mjuka sittgrupper i rött, väggbeklädnaden går i blå nyanser. I mitten ligger barnens avdelning med en fond byggd som båtbrygga med lanternor, båtkuddar att sitta på, och sjöbod att luta sig mot. Boden har f.ö. lutande tegeltak. En fläkt från västkusten. Väggmaterialet är vacker sandblästrad furu.
Den maskulina skoavdelningen har olivgrön heltäckande matta, sittgrupper i varmgul ton. Rustik tegelvägg i fonden med snygga spånlampetter.
Att vi är på den traditionsrika familjen Carlssons domäner avslöjar ett jättefoto 3,5 x 3 meter som tog på pinningsavdelningen på AB AF Carlssons skofabrik anno 1890.
Arkitekt Björn Jacobsen, SIR, Göteborg har ritat affären och arkitekt R. Wilhelmsson, Göteborg, har svarat för detaljutformningen. Kutterns inredningar i Nässjö har levererat inredningen, R. Ditzinger i Göteborg har levererat möbler, mattor, textilier. Armaturen kommer från Elbyrån i Göteborg, och skyltanläggningen från Roos skyltreklam.
Skomagasinets tidigare affärschef Harry Pettersson, som den 3 januari fyllde 65 år avgår nu med pension efter 40 års trogen tjänst.

   ALMA EKSTRÖM & Co är en firma med god klang i Vänersborg. Butikens innehavare Olof Jonsson är ciceron i den eleganta butiken i två plan med entré åt såväl torget som från Ica-hallen. Hela bottenplanet fungerar som skylt, då man använt det s.k. pallsystemet, där moderna skyltdockor placerats. I nedervåningen har man bl.a. specialavdelning för underkläder, kjolar och blusar. Väggarna är vackert gammalrosa, golven diskret grå. Här är det kläderna som framhävs, mycket förnuftigt. Övervåningen har intim, diskret inredning. I centrum en låg sittgrupp, grå väggar, fondvägg i gammalrosa, provhytterna klädda med japansk grästapet. Arkitekt Karl-Erik Nilsson har svarat för inredningen. Det finns f ö gott om speglar, en specialavdelning sorgkläder, en vrå har nätta kasettdiskar. Allt trä i rödbok. Övriga detaljer är det bländfria ljuset. Nya Alma Ekström är en butik som följer upp sina traditioner med stil och finess.

   VALBORG ANDERSSONS CIGARRAFFÄR är också en firma med traditioner i Vänersborg. I entrén hänger en lustig skylt en gammal cigarr i plåt brunmålad med sirlig piktur “Cigarrer % Tidningar”. Firmans innehavare fru Ruth Dahl har förvisso den till ytan minsta butiken, men till atmosfären en mycket personlig specialshop. Allt utrymme är tillvarataget. Eleganta hyllor klär de turkosmålade väggarna. Specialtillverkade pipställ understryker affärens specialkaraktär. Övriga färger går i gråtoner, träinredningen är vacker rödbok. Arkitektkontor AB Bertil Ahréns i Örebro har skapat den nya butiken, affärens karaktär. Det var f.ö. fru Dahls moder fru Valborg Jonsson, som startade firman år 1906. Trogen medarbetare i affären sedan 35 år är fröken Anna Svensson, som gläder sig åt den nya lättarbetade affären.

   Vid invigningen i tisdags kväll var ett antal gäster inbjudna att bese det nya affärshuset. Bland gästerna märktes representanter för den privata köpenskapen, Vänersborgs stads repr. av stadsfullmäktiges ordf. Oscar Andersson, Byggherren A. F. Carlssons skofabrik i Vänersborg var talrikt representerad vid detta tillfälle. Fabrikören Carl-Gustaf Carlsson som nedlagt ett mycket stort arbete för att föra detta projekt i hamn såg belåten ut. Det vackra huset byggt för både dagens och morgondagen konsumenter besågs även av sin skapare arkitekt Carl-Anders Hernek, Uddevalla. Arkitekten fick många lovord under kvällen. Och visst pryder huset sin plats vid torget i Vänersborg.  Slut citat.

Om det nya huset är så vackert vet jag inte. Som jämförelse visas en bild på dess föregångare nedan. Jämför själva!

Skomagasinet Kungsgatan 7, Vänersborg. Foto: Okänd/Vänersborgs museum

Skomagasinet Kungsgatan 7, Vänersborg. Foto: Okänd/Vänersborgs museum

 

FÖRSTA FLYGFOTOGRAFIERNA ÖVER VÄNERSBORG

  I Vänersborg, ute vid Tenggrenstorp, fanns under perioden våren 1916 till krigsslutet i november 1918 en militär flygavdelning. Tillsammans med en enhet i Boden, var det landets första uppsatta beredskapsförband under flygvapnet. Det är under denna tiden Vänersborg för första gången fotograferas från ett flygplan.

I Vänersborgs museums arkiv finns omkring 10 st flygbilder bevarade. Glasnegativen 12 x 16,5 cm är inte i bästa skick, om jag uttrycker mig milt. Vilket årtal bilderna är från har ofta kommit på tal. Mellan 1916 och 1918 är dom tagna, och det är så dom varit daterade i bildarkivets databas. Vid närmare studie av flygvyerna kan vi utesluta 1916. Årtalet 1918 stämmer bättre, möjligen kan några vara tagna andra halvan av 1917. Nedan visar jag på några detaljer som avslöjar bildernas datering.

Vänersborg på en glasbit. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

Vänersborg på en glasbit. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

På vyn över centrala Vänersborg ovan kan man framförallt rikta blicken mot bildens övre vänstra område. Där kan man tydligt se att det pågår verksamhet vid timmerlänsan, det som vi idag kort och gott kallar för Länsan. Uppfordringsverket ser ut att vara igång, det ligger timmer i vattnet, och man kan faktiskt se ett fartyg som lossar också. I juni 1917 höll man fortfarande på att anlägga hamnen här, muddra, och dra ut ett järnvägsspår från tändsticksfabriken. Man ser tydligt dragningen av järnvägsspåret på bilden.

Juni 1917

Juni 1917

 

Detaljstudie av Länsan, utsnitt från stora bilden.

Detaljstudie av Länsan, utsnitt från stora bilden.

Ovan: Utsnittet ovan visande på verksamhet vid Länsan avslöjar att bilden är senare är juni 1917, mest troligt 1918. En bildnotis i tidningen 1918 visar uppfordringsverket som om det vore något nytt. En annan parameter som utesluter 1916 är att läroverkets gymnastiksal inte finns med. Den brann ner den 4 januari 1917. Enligt uppgift invigs en ny gymnastiksal först 1923. Det finns fler ledtrådar i vyn över staden som kan leda oss, men dom lämnar vi därhän för nu.

Utsnitt från vy över Stallbacka industriområde Trollhättan. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

Utsnitt från vy över Stallbacka industriområde Trollhättan. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

Ovan: En Albatros över Stallbacka med nummer 762, där första siffran står för flygplanets tillverkningsår, 1917. Det var med denna flygplanstypen man bedrev flygverksamheten i Vänersborg åren 1916 – 1918. Planen var svensktillverkade efter en tysk konstruktion av Ernst Heinkel.

Utsnitt visande det nedbrunna träsliperiet vid Wargöns AB. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

Utsnitt visande det nedbrunna träsliperiet vid Wargöns AB. Foto: Linde Barrlind / Vänersborgs museum

Ovan: Detalj av vy över Wargöns AB. Det på västra älvstranden år 1897 uppförda träsliperiet ligger här raserat. En eldsvåda i mars 1918 lägger den majestätiska byggnaden i ruiner. Fotografiet således taget senare under 1918.
Slipmassan transporterades över älven på den långa hängbron in till pappersbruket med ett elektriskt drivet tåg. Denna hängbro var tillverkad av Nydqvist & Holm i Trollhättan, och lär ha varit längst i landet då den togs i bruk 1897. Vidare så ser man den urgamla Rånnums bro, en mäktig spännverksbro i trä, konstruerad så tidigt som 1718 av megakändisen Christopher Polhem.

MEKANISKA VERKSTADEN

   “I slutet av år 1879 uppfördes den byggnad på Hamngatan som ses t.v. av firman Tellander & Forsslund ämnad för verkstadsindustri och gick under benämningen Vänersborgs Mekaniska Verkstad. Företaget startade med 19 man år 1880. Deras specialitet bestod i tillverkningen av hjulbössor. Från och med 1889 övertogs företaget av firman Wallberg och Lundvik. Under de två föregående åren hade företaget legat nere. Så började ett nytt skede under den nya firman med låga arbetslöner och lång arbetstid. Arbete fattades inte, det blev både gjuteri och mekanisk verkstad, Här tillverkades, kan man säga, allt som hörde till maskinväg. Ett av de största arbeten som firman utförde utgjordes av en bro, som var så stor att kajen måste anlitas då utrymmet var för litet inne på verkstadsgården.”

   Detta upplyser signaturen “Skrifwaren” (Julius V. Nordberg) oss om 1961. Bron som nämns kan mycket väl vara den som kom att läggas över Nossan vid Ånastocken 1914. Denna bro betjänade överfarten över Nossan under 90 år innan den 2004 ersattes med en ny. Den gamla, hos Lundviks härstädes tillverkade järnbron köptes tillbaka till Vänersborg, och var tänkt att läggas över gamla hamnkanalen. Bron var dock lite för kort och så hårt ansatt av rost att den såldes till skrot.

Om vi tittar på den gamla bilden igen, så kan man bortanför verkstadsbyggnaden se en brädgård. Denna verksamhet kom senare att utökas med en något ruffig skjulbebyggelse innehållande både virkes- och kolupplag. Sedan 1931 står den Kirudska byggnaden på denna plats, vars konfektionsindustri tvingades lägga ner 1962 p.g.a. bristande lönsamhet. Järnvägsstationen känner vi lätt igen där den står i Hamngatans fond. Framför ser vi en järnvägsvagn som växlats ut på det kajspår som då fanns utlagt här. Så har vi kajkranen, om vilken jag tänkte att signaturen “JVN” (Sannolikt har vi här Julius V. Nordberg igen) skulle få berätta lite kring med hjälp av nästa bild.

“En kollastad båt hade sprungit läck och för att hålla den flytande kopplades kranen i kättingar, som var fastsatta i haveristen. Men det blev för mycket för det gamla kranvraket. som brast under den väldiga påfrestningen. Det var länge sedan detta intäffade.
Intresserade åskådare vid missödet är från vänster på kajmuren närmast kranbommen Oskar Dafgård, nu i Stockholm, möjligen hans broder Ragnar vid sidan av honom. Slaktaremästare August Hallberg, men “knall” på huvudet, står “inramad” så att säga på kransockeln. Näst intill skymtar målaremästare M. Lindberg, som ser ut att leka “titt ut” bakom kranstativet. På baksidan av kranen står charkuteriidkaren Axel Dafgård, men skärmmössa på huvudet. Så är det några småpojkar, omöjliga att identifiera, men ynglingen närmast häråt är Arvid Johansson, som synes ha lyssnat till fotografens: Se, lite gladare ut!
På nergående i kanalen är Wettern 2, som närmar sig platsen där missödet skedde. Kortet visar både vad klädedräkt och huvudbonader beträffar snitt som inte hör vår tid till – möjligen de smala byxorna – och dessutom en bild på en koleldad ångare i gamla kanalen.”

Ja, så gav sign. “JVN” oss lite uppgifter kring denna gamla usla, ur tidningen kopierade bild från Hamngatan, vars ålder torde varit omkring 50 år när han kåserade runt 1960.
Nu har det sedan dess åter förflutit en herrans massa år och  kranen är borta sedan evigheter. Lundvik verkar ha lagt ner sin mekaniska verkstad under 1930-talets första hälft. Fritz Gustaf Lundvik avlider 1935. Efter det torde Syfabriken AB Thoréns startat verksamhet i huset. Hur länge denna var igång vågar jag inte ens gissa. Sahlins bokbinderi fanns i vart fall i huset omkring 1970. Själv besökte jag huset i mitten av 1980-talet, då låg det en skum biljard här. Frågan var när kåken revs och blev parkeringsplats… Till slut hamnade vi, med god hjälp, på året 1987. Sedan några år tillbaka står det åter hus på platsen för den gamla verkstaden, men nu är det bostadsrätter som gäller.

HIC IACET

MARIE AV ÅMÅL

Norra hamnkanalen Vänersborg, omkring 1915. Foto: okänd / Vänersborgs Söners Gille

Norra hamnkanalen Vänersborg, omkring 1915. Foto: okänd / Vänersborgs Söners Gille

   Marie- Åmål, ser det ut att stå på akterspegeln till denna enligt uppgift danskbyggda skuta. Jag är dålig på riggar, men jag skulle säga att det är en galeas alt. en tvåmastskonert. Troligtvis är hon på nedgång och kanske ligger dom och inväntar Kanalverkets bogserare “J.G. Swahn” för assistans genom kanalen. Skutan ska enligt samma uppgiftslämnare vid tiden för denna bild ha ägts av en trojka bestående av August Thorén, Johan Gustavsson och Sven Andersson i Vänersborg, den senare var också skeppare ombord. Vidare ska det vara besättningsmannen August Johansson som står till vänster i jullen.

    Dagens skutexpertis svarar mig dock, efter jag ställt en efterlysning, att det från 1899 och framåt inte ska ha funnits någon Marie av Åmål. Istället föreslås regnr 1511 Maria eller “Tändsticke-Maria” som hon kallades då hon ägdes av Vänersborgs tändsticksfabrik. Denna Maria har haft både Åmål och Vänersborg som hemort, så det kan funka. Hon var byggd i Marum 1875. Det låter kanske lite danskt, men ligger på Björkö i Roslagen.
Likt förbannat tycker jag dock att det står MARIE på skutans akterspegel…

TYSKA BRON 100 ÅR

Ångare på nedgång, passerar UVHJ-banan i Vänersborg 1916-17. Foto: Okänd / Vänersborgs Söners Gille

Ångare på nedgång, passerar UVHJ-banan i Vänersborg 1916-17. Foto: Okänd / Vänersborgs Söners Gille

   ”Över den nya kanalen har byggts en storartad, 43 m. lång klaffbro, vilken i sitt slag är en av de märkligaste i Europa och som därjämte är Europas längsta enarmade klaffbro.”

    Vi uppmärksammar att järnvägsbron över trafikkanalen i Vänersborg fyller 100 år nu i höst. Trots brons höga ålder och utvecklingen på transportsidan, är det sällan man hör att det är några större problem med den unika jubilaren. Detta bekräftas också av Per Lagerström vid Sjöfartsverket i Trollhättan: ”Den är gammal, men vi har aldrig några problem med den bron”. Brons tekniska livslängd anses dock vara kommen, och en ny bro är under utredning. Kostnaden, mellan 450 och 600 miljoner kronor, gör väl att man drar på det.

    Nuvarande klaffbro kom till vid Trollhätte kanals ombyggnad åren 1910 – 1916. Då muddrades en ny farled genom Vänersborg längs med Blåsutsidan vid Kasen. Här fick man bryta igenom banvallen och anlägga en ny järnvägsbro. På grund av dom svåra grundförhållandena avfärdade man redan i förstudien en svängbro, och istället valde man en klaffbro enligt amerikanen Strauss system. Denna brokonstruktion,  ”The Trunnion Bascule bridge”, hade Strauss patent på, men någon royalty verkar, lite märkligt, inte ha utbetalats till patentinnehavaren för denna bron. Joseph Baermann Strauss (f1870) var en amerikansk brokonstruktör med omkring 400 brospann på meritlistan. Hans mest berömda bygge är Golden Gate bron i San Francisco.

    Huvudentreprenör för brobygget i Vänersborg var den tyska firman J Gollnow & Sohn, som kom att genomföra bygget mitt under brinnande krig. Att gå in på brons tekniska konstruktion låter sig inte göras här, men så här skrev tidningen då bron var klar att sättas i drift: ”Att beskrifva den invecklade konstruktionen, sättet för höjningen och alla maskiner och säkerhetsåtgärder med automatiskt verkande anordningar är icke möjligt för icke-fackmannen och skulle antagligen icke förstås af andra än fackmän, äfven om beskrifningen blefve riktig.”

    Hur bron tar sig ut rent exteriört kan man också läsa om: ”I sitt stängda läge påminner den om en häst, ätande ur sin tornister, och tornistern är en liten motvikt af järn och betong om 324 tons vikt. När den vippar ned och bron går upp för brovaktens tryck på det elektriska handtaget, peka hästen bakben af stål 40 meter upp i vädret.”
I UVHJ:s minnesskrift 1863 – 1923 konstaterar man kort: ”I varje läge en ful siluett”.

GROPBRON

Gropbron omkring 1915. Foto: okänd / Vänersborgs Söners Gille

Gropbron omkring 1915. Foto: okänd / Vänersborgs Söners Gille

    Från tiden då den gamla Gropbron var ung, och ännu inga bilar slogs om utrymmet på den smala körbanan. En samling personer har ställt upp sig framför bron på Nabbensbergssidan. Den okände fotografen har tegelbruket alldeles snett bakom ryggen. Två uniformsklädda brovakter är identifierade på denna glasplåt från Vänersborgs Söners Gilles arkiv. Man känner igen brovakterna på deras stora blanka manschettknappar i uniformen. Till vänster August Thorinsson, och till höger om honom, med verktyg i hand, Gustav Persson. Den unga mannen i hård hatt på vänster sida ska visst vara en Ernst Persson, och det näst sista paret åt höger till kan vara makarna Ljungströmer. Det är Julis V Nordberg som gett oss namnen långt senare.

   1912 års Gropbro var en svängbro, vars läge låg omkring 200 meter söder om nuvarande bro. Järnskelettet till denna tillverkades av Göteborgs Nya Verkstads AB, medans elektroniken kom från tyska A.E.G. Konstruktionen kom att vara mycket lik den vid samma tid uppförda Dalbobron; den senare var dock tillverkad av Motala Verkstad. Under denna bros livslängd började bilismen att växa fram, och även om det var den rejälaste bron över Karls grav hittills, så uppstod så klart med tiden en flaskhals här. Att bron kom att enkelriktas med trafiksignaler 1943 gjorde knappast saken bättre. Tittar man i gamla tidningar från början av 1960-talet, kan man där läsa och se bilder kring trafikkaoset som rådde här, med köer så långt ögat nådde i båda riktningar. Man förstår verkligen att en ny, och för tiden bättre anpassad bro sedan länge var efterlängtad då nuvarande Gropbron kom på plats 1966.

WARGÖN AB PÅ 1890-TALET

Wargön AB med det första, vattendrivna träsliperiet till höger i bild. Detta blev ersatt 1897. Foto 1888 - 1897.

Wargön AB med det första, vattendrivna träsliperiet till höger i bild. Detta blev ersatt 1897. Foto 1888 – 1897.

“Af de ifrågavarande fabrikerna har den vid Vargön största omfattningen. För fabriken, som är belägen på nämnda ö i Göta elf, disponeras ett derintill varande vattenfall, hvilket förenats med ett ofvanför vid Hufvudnäsön beläget vattenfall genom en 1,700 meter lång kanal, som med en kostnad af omkring en half million kronor blifvit anordnad från öns nordöstra ände utefter elfvens östra strand. Verken drifvas af 3 turbiner om tillhopa 645 hästkrafter samt 1 större och 4 mindre ångmaskiner om tillsammans 240 hästkrafter, så att drifkraften utgör sammanlagdt 885 hästkrafter. Fabriksdriften afser tillverkning af papper, men omfattar jeraväl framställning af derför erforderlig slipad trämassa, lumpfiber, halmmassa samt sulfit- och natroncellulosa. Papperstillverkningen är dock så ansenlig, att derför måste, utöfver brukets egen fabrikation, inköpas rätt mycket slipad trämassa och cellulosa. Fabriksbyggnaderna äro 6 till antalet: i en byggnad inrymmas dels träsliperi med 4 slipstolar efter Siebrechts system jemte tillhörande sorterverk och 4 pappmaskiner, dels maskiner för sortering af blekt halmmassa, dels lumpkokeri med 2 kokare samt dels reparationsverkstad; en byggnad innehåller halmkokeri med 1 kokare, 1 holländare, haekelsemaskin ni. m.; en byggnad är inrättad till sulfitcellulosafabrik med 3 kokare, hvardera om 1,200 kubikfots rymd, syraapparater, holländare samt sorteroch pappmaskiner; två byggnader innehålla natroncellulosafabriken med 2 kokare, 4 diffusörer, holländare och sorterapparater samt sodaätervinningsugnar; och en byggnad inrymmer slutligen sjelfva pappersbruket med 3 fourdrinier-pappersmaskiner af 70, 80 och 90 engelska tums bredd, jemte fullständiga förarbetningsmaskiner, såsom holländare af olika slag, limkök, blekeri, skärmaskiner, rullstolar, liniermaskin m. ni. Till fabriken höra derjemte vidsträckta ekonomibyggnader, omfattande, förutom kontorslokaler samt brandfritt arkiv och ritrura, bostäder för disponenten och tjenstemännen samt i 3 större byggnader för 20 arbetare med deras familjer. Den öfriga till 260 personer uppgående arbetarepersonalen bor i trakten omkring fabriken. Afsättningen eger rum hufvudsakligast till England och befordras genom lätta kommunikationsmedel, i det fabriken vid öppet vatten står i direkt ångbåtsförbindelse med Göteborg och vintertiden genom en kort jernbana har väg till Eånnums station på Uddevalla—Venersborg-—Herrljungabanan.”

Källor:
Vänersborgs museum
Femårsberättelser Älvsborgs län 1891 – 95

“SKÅPEFORS I DALSLAND”

“Åter en tafla, hämtad från det undanskymda Dal och dess i sin vildhet så sköna, sannt nordiska bergstrakt. Den är tagen från de romantiska stränderna vid Laxsjön, der hvarje punkt täflar med den andra om skönhetens pris och der de flesta i sina vexlande behag måste lemna hvarandra företrädet oafgjordt.

Emellan höga och branta berg ligger i en djup dalgång försänkt en sjö, som af sin naturbeskaffenhct erhållit namnet Svärdlången, ty dess bredd öfverstiger ej på något ställe tusende alnar. Den elflika insjön, omsluten af skogbevuxna bergåsar, erbjuder en vy af imponerande skönhet. Men ej mindre skön är den tafla, som här framstår. Den alltmera sammanträngda vattenmassan kastar sig i våldsam fart ned från en höjd af 67 fot i Laxsjön, som här, vid Skåpefors, upptager åtskilliga af Wermlands och Dals vattendrag. Strömmen delar sig nederst i fallet i sju utlopp, och der ser man i de hvitskummiga vågorna en punkt, hvarest den täckaste grönska utvecklar sig. På ett af strömmens utlopp bildadt delta har snillets ägare anlagt en smakfull park, hvilken midt i det brusande svallet framstår som ett fridlyst område. Men äfven der saknas ej samma element, som omgifver den säregna anläggningen; det framstår dock här, tämjdt af menniskohand; emellan trädens lummiga kronor blandar ett 18 fot högt springvatten sitt sakta sorl med forssens derutanför. I en vik af Laxsjön, helt nära Skåpefors, ligger en kägelformig, öfver vattenytan betydligen höjd ö. Under skuggan af dess inbjudande hängbjörkar tager vanligen den trötte vandraren sitt hviloställe oeh efterlemnar i sitt namn, ristadt uti den släta stammen, ett minne af sitt besök. Detta minne vexer bort med tiden, men minnet af de njutningsrika stunder, han här tillbragt, teknas i hans inre med drag, som sent, om någonsin, utplånas.

Men poesi och prosa gå städse i hand med hvarandra genom lifvet. Här uppenbarar sig den sednare i väldiga högar af timmerblock och sågspån, som tillkännage, att den menskliga fliten och idogheten äfven på detta ställe fått en plats för sin verksamhet. Skåpefors-verken bestå af en finbladig och en grofbladig såg, å hvilka tillverkas i medeltal årligen 3,500 tolfter plankor och 1,500 tolfter bräder, fyra qvarnar, en benstamp samt tegel- och kolbränningsugnar. Verken ägas af brukspatron C. F. Waern.

Skåpefors är ett af de betydligare sågverken på Dal. Vid de tio största salusågarne i landskapet afverkas omkring 20,000 tolfter plankor och 10,000 tolfter bräder. Timret till flera af dem hämtas dock i betydlig mån från Wermland. Ty det nuvarande Dal är ej likt det fordna. Under hedna- och medeltiden var detta landskap till största delen en urskog, såsom dess namn ”Marker” utvisar. Då öfvade man ej den konsten att nedhugga omogen skog och till stor del bränna upp den vid stubben eller såsom det här kallas ”att kasa.”

Nu ha dess skogar glesnat och äro för behofvet alldeles otillräckliga. Skogsödandet i dessa trakter har ett kongligt föredöme. Carl IX införde det först på hans egendomar i Wermland och ålade sedermera år 1587 genom ett formligt påbud hvarje bonde ”att hvarje år så en tunna råg i svedjefall”. Detta som då var en nödvändighet för landets uppodling har sedermera blifvit en af de mest verkande orsakerna till skogsbrist och deraf följande olägenheter. Till skogarnes utödande hafva dock äfven grannarne på vestra sidan Kölen i fordna tider verksamt bidragit, och i gamla antekningar samt rättegångshandlingar anföras skarpa klagomål öfver Norrmännens våldsamma gästbesök uti grannskogarne.”

Källa:
Vänersborgs museum
Kulturbilder

Bläsen 1972

Bläsen, Fröskog 1972. Foto: Erik Björnänger/Vänersborgs museum

Tegelstranden

Möte på älven

Foto genom Stefan Ciabatti

    Ur en inköpt låda med diverse negativ kommer denna fina bild föreställande ett möte någonstans längs Göta älv. Kanske är mötesplatsen strax uppströms Lilla Edet? Fartygens bägge kaptener, antar jag, har klivit ut på sina resp. bryggvingar. Bilden känns en aning planerad, kanske är fotografen anlitad för att säkerställa en bra bild? Datering på bilden liksom fotografens namn saknas, men en gissning hamnar på 1930-tal. Kanske kan någon läsare inkomma med bättre precisering?

   Det är som synes Ceres som möter… ska vi gissa på att Ceres möter sin systerbåt Pallas. Mycket pekar på Pallas vid jämförande med andra bilder. Dessa två passagerarfartyg som också kunde ta hyggligt med gods beställdes av Motala Ströms Ångfartygsbolag 1884, i en tid då konjunkturen pekade uppåt. De båda är tillsammans med rederiets övriga passagerarfartyg flitigt avbildade på äldre fotografier. Om ni har vägarna förbi Vänersborg i sommar, så kan man på museet därstädes, i den pågående utställningen Det långsamma resandets tid, bland flera fotografier, såväl svenska som utländska, se en bild där en ung Pallas slussar i Trollhättan på det sena 1880-talet. På tal om 1880-talet och Vänersborgs museum, så transporterades på Ceres flera konstdepositioner från Nationalmuseum, till det då nyuppförda museet i Vänersborg. Denna upplysning kommer från nuvarande chefen vid Museet, Peter Johansson. Annat som transporterats var Amerikaemigranter, vilka reste med Ceres till Göteborg, där de sedan påbörjade sin resa över Atlanten, till möjligheternas land.

   Systerfartygen Ceres och Pallas kom under alla år att hålla ihop på traden Stockholm – Göteborg, och båda såldes efter kriget, tillsammans med Baltzar von Platen, till Norge 1946. Pallas kom att fungera som logement vid upphuggningen av det tyska slagskeppet Tirpitz utanför Tromsø. Hon eldhärjades 1956 och skrotades därefter. Även Ceres användes som logement och drabbades av brand. Hon skrotades efter detta 1952.

   Motala Ströms Ångfartygsbolag bildades 1869, och efter ett samgående med det på lasttrafik inriktade och 1887 grundade Göta Kanals Trafik AB tog man 1889 namnet Ångfartygs AB Göta Kanal.
Detta anrika rederi har sedan starten åtminstone haft 35 flytetyg i sin fartygsflotta.
De klassiska ”vita båtarna”, eller ”Stockholmarna”, bar namn som Motala Ström (1855), Carlstad (1850), Baltzar von Platen (1870), Venus (1873), Juno (1874), Astrea (Wadstena 1858), Ceres (1885), Pallas (1885), Wilhelm Tham (1912), och Diana (1931). Byggår inom parentes. Tre av dom går som bekant på traden än idag…

Vänersborgs varmbadhus

   Badmästare med familj uppställda vid varmbadhuset omkring 1910.
På trappan badmästaren själv Wilhelm Öhrn. Närmast honom sonen Ebert och dottern Elin, en okänd pojke följd av fru Josefina Öhrn. Mannen med barnet i famnen är överkonstapel i Vänersborg Einar Öhrn och längst t.h. dennes hustru Laura. Den lilla flickan vid staketet förblir okänd. Glasnegativet kommer från Vänersborgs söners gilles arkiv.
Foto nedan visar samma vy 2012.

Pythagoras

1917

Sjöfarten å kanalen och Vänern stängd av is.

Ångaren VARGÖN fast i isen utanför Vänersborg.

 

Seglationen på Vänern 1916 utsträckte sig längre än på mannaminne, och var planerad att stänga först den 8 januari 1917. Vanligtvis vinterstängde man kanalen i mitten av december. Wargön AB:s lastångare ”Wargön” lämnade som sista uppgående fartyg Vänersborg på nyårafton med två pråmar på släp. Destination var Tössebäcken strax söder om Åmål, där pråmarna skulle undergå reparation under vintern. Resan dit gick bra, och ångaren vände sydvart mot Snäcke, där man intog en last av kvarts. När återresan mot Vänersborg inletts överraskades man av en snöstorm och blev liggande i Köpmannebro. Nästkommande dag avgick man åter mot Vänersborg, men i höjd med Grönvik lyckades inte ångaren forcera det isband som nu bildats vid inloppet till Vänersborg. Kanalverkets isbrytande ångare ”Trollhätte Kanal” gjorde nästkommande dag ett försök att bryta isen och bereda väg för ”Wargön” in till hamn utan att lyckas.
”Wargön” blev kvar på stället, och här kom hon att ligga fastfrusen ända till maj månad. Besättningen kunde emellertid via isen uppehålla förbindelsen med land för proviantering. På bilden kan man se två man och en kvinna stående på däck tittande åt fotografens håll.
Av en tidningsnotis den 4 maj 1917 får man reda på att:

”Ångaren Vargön, som sedan den 5 sistl. januari legat fast i isen i Vänern ett stycke utanför inloppet till Vänersborg, lyckades på onsdag genombryta isbältet och kom på aftonen in i Vänersborgs hamn.”

Samma dag som ”Wargön” tagit sig in till hamnen i Vänersborg lyckades Tenggrenstorps tegelbruks bogserångare ”Eugen” bryta isen genom Vassbotten och anlända till Vänersborg för att där intaga last. Dagen efter, torsdagen den 4 maj, avgick ”Wargön” från staden på nedgång, och kanalen var öppnad för seglationsåret 1917.

Lastångaren ”Wargön” inköptes från Göteborgs mekaniska verkstad 1896 och tillhörde Wargöns AB fram till slutet av september 1918, då hon såldes till ägare i Stockholm och omnamnades till ”Birgit”. Bara några veckor senare, på resa till Lübeck med pappersmassa och rullar med tidningspapper, kolliderar hon med ångaren ”Alice” i Öresund och sjunker till botten inom 15 minuter. 1919 levererades en ny ångare från Götaverken till Wargöns AB, vilken också kom att heta ”Wargön”.

Hissbygget första veckan

Nu startar bygget av hissen vid Vänersborgs museum. Första symboliska spadtaget togs den 22 april 2016.

Efter första veckans arbete med grävning och rörkoppling för vatten/avlopp.